Citat: Eyvind Johnson om svensk kristendom

Under åren 1947-1949 var Eyvind Johnson (1900-1976) med sin familj bosatt i Schweiz. Från den tiden stammar boken Dagbok från Schweiz, vars avsnitt först publicerats som artiklar i tidskriften Vi.

Om kristendomen i Sverige skriver han i juni 1947 så här:

"Den kristendom man försöker intellektualisera i Sverige är ju i själva verket en halvhet, ett slags förfalskning. För antingen har man tro eller också har man inte. En lek bland yngre präster hemma — kanske även äldre — tycks vara att uppträda som om — och viska bakom handen: 'Jag accepterar ju inte allt — jag följer med forskningen. Jag tror bara så där i största allmänhet på nyttan av kristendomen', viskar de. 'Det etiska i den. Och sakramenten är ju vackra former, varför skulle vi avskaffa dem — och bönen är liksom bikten profylax.' Antyder, mumlar, yttrar de. 

Det är denna skevhet som innebär förfalskningen — som är en förfalskning just för att den är så medveten."

Dagbok från Schweiz, Eyvind Johnson.
Albert Bonniers förlag 1949. s. 30f.

Johnsons litterära karriär blev som bekant lysande. 1957 invaldes han i Svenska Akademien. 1974 fick han Nobelpriset i litteratur tillsammans med Harry Martinson.

Citat ur Voltaires Filosofiskt ficklexikon

Några citat ur Voltaires Filosofiskt ficklexikon (övers. Olof Nordberg, Atlantis 1996). Recension finns här.

* * *

"Ateismen förhindrar inte brott, men fanatismen gör att brott begås."

ur artikeln Ateism, ateist

* * *

"Har djuret fått nerver för att vara okänsligt? Förutsätt inte en så skamlös motsägelse hos naturen!"

ur artikeln Djur

* * *

"Förnuft består i att man alltid ser var sak som den är."

ur artikeln Entusiasm

* * *

"Fanatismen är för vidskepelsen vad yrseln är för febern och raseriet för vreden." 

"När fanatismen en gång har angripit en hjärna är sjukdomen nästan obotlig."

ur artikeln Fanatism

* * *

"Ett talesätt är inte ett argument."

ur artikeln Frihet

* * *

"Man kan knappt läsa historia utan att gripas av fasa för människosläktet."

ur artikeln Gud

* * *

"Låt oss göra oss fria från alla våra fördomar när vi läser de gamla författarna eller reser bland avlägsna folk. Naturen är densamma överallt, men sederna är överallt olika."

ur artikeln Herre

* * *

"Ingenting är vanligare än folk som ger råd, ingenting är sällsyntare än folk som hjälper en.

ur artikeln Job

* * *

"Om man samlade alla laster från alla tider och alla platser skulle de ändå aldrig väga upp det onda som ett enda fälttåg för med sig."

ur artikeln Krig

* * *

"Vårt stackars släkte är så skapat att de som vandrar de upptrampade vägarna alltid kastar sten på dem som visar på en ny väg."

ur artikeln Litteratur, litteratörer

* * *

"Man når döden lika bra om man saknar allt som om man njuter av det som kan göra livet angenämt."

ur artikeln Lyx

* * *

"Säg mig ett folk där det inte skett otroliga underverk, i synnerhet i tider då man knappast kunde käsa och skriva."

ur artikeln Mirakler

* * *

"Myndigheterna bör stävja och hålla tillbaka prästen, liksom husfadern bör visa aktning för sina barns lärare men hindra honom från att missbruka sin ställning."

ur artikeln Präst

* * *

"En djupsinnig metafysik bortom mänsklig fattningsförmåga blev en oåtkomlig helgedom i vilken religionen låg innesluten."

Rörande kristendomens möte med platonismen. Ur artikeln Religion

* * *

"Det är fullt klart att varje enskild individ som förföljer en annan, sin broder, därför att denne inte delar hans åsikt, är ett vidunder." 

"Om man vill se närmare på den katolska, apostoliska och romerska religionen, finner man att den i alla sina ceremonier och alla sina dogmer är motsatsen till Jesu religion."

ur artikeln Tolerans

Bild: Ett besök hos Viktor Rydberg

Ett besök vid Viktor Rydbergs grav på Östra kyrkogården, Göteborg.

Torsdagen den 10 juli 2014. 

"Dödens port öppnar sig inåt och vrider sig lätt på sina gångjern för de inträdande; men utåt öppnar han sig icke, och någon skugga har ännu aldrig återkommit från Hades till jorden."

Kimon, ur Viktor Rydbergs Den siste atenaren

Citat: Esseldes stilråd till Selma Lagerlöf

Sophie "Esselde" Adlersparre, ca. 1860-1870. 

"Stryk allt, som inte är roligt eller nödvändigt!"

Sophie "Esselde" Adlersparres skrivråd till Selma Lagerlöf, som Lagerlöf behöll "i tacksamt minne". Citerat ur Lagerlöfs minnesteckning "Sophie Adlersparre (Esselde)".

Verner von Heidenstams religion

"Frågar du mig om min religion så skall jag svara: den finner du i de stora lyrikernas oförgängligaste dikter." 

Verner von Heidenstam

Ur Tankar och utkast (1941)

Citat: "Read widely, and without apology" | J. C. Oates

"Read widely, and without apology. Read what you want to read, not what someone tells you you should read."

– Joyce Carol Oates

Citat: Kafka om böckers verkan

Ur ett brev från Franz Kafka till Oskar Pollack, skrivet 8 november 1903.

"Manches Buch wirkt wie ein Schlüssel zu fremden Sälen des eigenen Schlosses."

Övers.

"Mången bok fungerar som nyckel till främmande salar i det egna slottet."

Citat: Skrivandet som terapi

"Att skriva är ett slags terapi. Jag undrar ibland hur alla som varken skriver, komponerar eller målar lyckas hantera all den galenskap, melankoli och fasansfulla panik som ingår i all mänsklig tillvaro."

— Graham Greene

Ödesgudinnorna

Bilden "Die Nornen Urd, Werdanda, Skuld, unter der Welteiche Yggdrasil" av Wilhelm Wägner (1882) är full av fornnordiska motiv. Vi har de tre nornorna, och i bakgrunden världsträdet Yggdrasil. Draken Nidhögg skymtar bland trädets rötter. Ratatosk, ekorren, klättrar på stammen och uppe till vänster har vi örnen Hräsvelg. Citatet som jag lagt till kommer från Valans spådom ur Eddan, Edvin Thalls tolkning.

Citat: Det skrivna ordets fördelar

"Det skrivna ordet har fördelen att det är varaktigt och kan bevara tankar och känslor klädda i ord över både tid och rum. Det ger oss möjligheten att kommunicera inte bara med människor här och nu, utan också med dem som befinner sig långt borta, liksom med kommande generationer."

– Anki Mattsson

"Enkla retoriska knep", ur Bästa språktipsen, Prodicta 2011.

Text: Balladen om den bortsålda

"Den bortsålda" är en medeltidsballad av okänd men möjligen hög ålder. I Geijer och Afzelius berömda uppteckningar finns den med som nummer 14, och då i en version "från stränderna af Vettern och Norra skogsbygden af Vestergötland."

Jag återger den ur deras volym med vissa typografiska ändringar och tillägg.

* * *

Jungfrun
"Min fader och min moder de hafva lidit nöd;
Då sålde de mig för en liten beta bröd,
Allt intill det hedniska landet att förödas."

   Omkväde
   Och krigsman han kasta sina åror till att ro:
   Skön jungfru lilla vrider sina händer uti blod.
   Och trösta den som skall komma till det hedniska landet
   att förödas.

Jungfrun
"Och kära min krigsman, ni vänten liten stund!
Jag ser väl hvar min fader kommer ifrån rosendelund;
Han håller mig så kär,
Han tager sina oxar och löser mig därmed;
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas."

Fadern
"Och inte har jag mer än de oxarna två:
Den ena skall jag nyttja, den andra låta stå.
Du slipper ej att komma till det hedniska landet att förödas."

   Omkväde
   "Och krigsman han kasta sina åror till att ro:
   Skön jungfru lilla vrider sina händer uti blod.
   Och trösta den som skall komma till det hedniska landet
   att förödas."

Jungfrun
"Och kära min krigsman ni vänten liten stund!
Jag ser väl hvar min moder kommer ifrån rosendelund.
Hon håller mig så kär,
Hon tager sina gullskrin och löser mig dermed;
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas."

Modern
"Och inte har jag mer än de gullskrinen två;
Det ena skall jag nyttja, det andra låta stå.
Du får väl lof att komma till det hedniska landet att förödas."

   Omkväde
   Och krigsman han kasta sina åror till att ro:
   Skön jungfru lilla vrider sina händer uti blod.
   Och trösta den som skall komma till det hedniska landet
   att förödas.

Jungfrun
"Och kära min krigsman ni vänten liten stund!
Jag ser väl hvar min syster kommer ifrån rosendelund:
Hon håller mig så kär,
Hon tager sina gullkronor och löser mig dermed;
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas."

Systern
"Och inte har jag mer än de gullkronor två;
Den ena skall jag nyttja, den andra låta stå.
Du slipper ej att komma till det hedniska landet att förödas."

   Omkväde
   Och krigsman han kasta sina åror till att ro:
   Skön jungfru lilla vrider sina händer uti blod.
   Och stackars den som skall komma till det hedniska landet
   att förödas.

Jungfrun
"Och kära min krigsman, ni vänten liten stund!
Jag ser väl hvar min broder kommer ifrån rosendelund.
Han tager sina fålar och löser mig dermed;
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas."

Brodern
"Och inte har jag mer än de fålarna två;
Den ena skall jag nyttja, den andra stilla stå.
Du slipper ej att komma till det hedniska landet att förödas."

   Omkväde
   Och krigsman han kasta sina åror till att ro.
   Skön jungfru lilla vrider sina händer uti blod.
   Ack! stackars den som skall komma till det hedniska landet
   att förödas.

Jungfrun
"Och kära min krigsman, ni vänten liten stund.
Jag ser väl hvar min fästman kommer ifrån rosendelund.
Han tager sina guldringar och löser mig dermed,
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas.

Och kära min fästman, ni hållen mig så kär;
Ni tagen edra guldringar och lösen mig dermed;
Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas."

Fästmannen
Och inte har jag mer än guldringar tolf.
Med sex skall jag lösa dig: de andra skall du få.
Så slipper du att komma till det hedniska landet att förödas.

* * *

Ur Svenska folk-visor från forntiden vol. I, E. Gust. Geijer och A. Aug. Afzelius, 1814. Tillgänglig via Google Books.

Det kan även noteras, att folkmusikgruppen Garmarna spelat in en version av balladen, med bland annat den anmärkningsvärda textförändringen, att "Så slipper jag att komma till det hedniska landet att förödas" blivit "Jag vill ej komma till det judiska land till att vandra."

Eldbegängelsens återkomst: En notis 1892

Den första kända svenska kremeringen i modern tid ägde rum i Stockholm lördagen den 15 oktober 1887. Ernst Kjellerstedt från Örebro genomgick då eldbegängelse.

Kyrkans motstånd var länge kraftigt mot denna urgamla sed att hantera den döda kroppen — och är det än på sina ställen. Men samma dag som disponenten Kjellerstedt kremerades ansökte Svenska Likbränningsföreningen om att få metoden legaliserad. Så skedde den 15 december 1888. 1957 blev det tillåtet att sprida ut askan i en minneslund. Men ända fram till 1961 krävdes för kremering ett intyg där den avlidne uttryckligen bekräftade sin önskan att bli kremerad.

Tiderna har förändrats. 2010 kremerades 77 procent av alla avlidna svenskar. Och räknar man då med ett årligt dödstal på en bit under hundratusen människor, innebär det att antalet genomförda kremeringar i Sverige ligger på omkring sjuttiotusen årligen.

* * *

Vid förra sekelskiftet torde eldbegängelse fortfarande ha hört till ovanligheterna. Och detta till den grad, att man tydligen fann det relevant att i tidningen rapportera, när en kremering ägt rum. I Göteborgs Weckoblad av torsdagen den 28 april 1892 står det skrivet på förstasidan:

"Likbränning. Å krematoriet här i staden brändes i måndags liket efter godsägaren C. V. Langenberg."

* * *

Läs mer:
Lars Bondeson: Seder och bruk vid livets slut (recension)
Fonus: Kremering

Citat: J. C. Oates om att läsa utan hänsyn

"Read widely, and without apology. Read what you want to read, not what someone tells you you should read."

— Joyce Carol Oates

Citat: Om diktandets begriplighet

"If the poem can be improved by the author’s explanations, it never should have been published."

— Archibald MacLeish (1892–1982)

Text: Jobbansökan | Borås Tidning 1863

"Observera!
En yngling med hedrande betyg söker plats antingen som biträde i handel eller som informator för mindre försigkomna gossar. På lön göres mindre afseende. Reflekterande behagade snart wända sig till Joh. Fr. Ström
Borås den 13 Juli 1863."

— Jobbansökan i Borås Tidning 14 juli 1863.

Citat: Skriva in i döden

"Once writing has become your major vice and greatest pleasure only death can stop it." 

– Ernest Hemingway

Text: "En sorglig olyckshändelse" | ur Borås Tidning 1863

När jag i dag besökte Borås stadsbibliotek och läste gamla nummer av Borås Tidning, fastnade jag för följande gripande och tragiska historia. Den återfinns i Borås Tidning, 28 juli 1863, sid. 1. I den citerade texten har jag för läsbarhetens skull infört vissa styckebrytningar.

* * *

"Upsala. En sorglig olyckshändelse timade d. 11 dennes omkring kl. 1 i trakten af Ärna bro.

En liten flicka, 9 år gammal, hade stigit ned uti en båt och klädt af sig, för att tillika med sin litet äldre syster 'twätta sig'. När den äldre systern gått upp i land, blef båten genast af en på stranden warande något swagsint pojke utskjuten i ån, som tycks wara omkring 8 alnar djup, hwarwid flickan i förskräckelsen hoppade i wattnet, förmodligen i hopp att komma till land, men detta mißlyckades fullkomligt, ity att barnet genast förswann i djupet.

Sedan derefter systern först härom underrättat sin mor och denna en stund med en stör gjort, som man kan tänka sig, onyttiga försök från land att finna barnet, blefwo några herrar från det närbelägna Ärna, hwilka på något afstånd derifrån badade, genom rop underrättade om olyckan.

En mycket skicklig simmare bland dessa gjorde ansträngande dykningsförsök för att finna barnet, men måste slutligen uppgifwa hoppet i synnerhet som man icke kunde få någon säker underrättelse om stället, der flickan sjunkit och det på sådant djup icke war möjligt att fullkomligt undersöka ett större område; så att man nödgades med en från Ärna hämtad dragg börja nytt sökande, hwilket snart nog kröntes med framgång, men tywärr för sent, ty den möda som anwändes genom borstning, ålderlåtning, försök med artificiel respiration, war onyttigt förslösad, så att man efter något öfwer en timmes arbete måste uppgifwa allt hopp.

Fadren till barnet, som hette Charlotta, är torparen Eklund, boende på torpet Faxan under Ärna.

Hjertslitande war att under tiden för dykning och draggning, höra den arma moderns klagorop på stranden, hwilken i förrgår begrafde sin af sjukdom aflidna 19 år gamla dotter, så att detta nu war den andra dotter, hon nu under en wecka mistat.

Reflexionerna öfwer att den galna pojken får gå lös utan tillsyn göra sig sjelfwa."

* * *

Text: "Hemskt morddrama" | ur Kalmar 1912

Den 17 april 1912 stod följande notis införd i tidningen "Kalmar".

* * *

"Hemskt morddrama.

B o r å s den 16. Vid 8-tiden i morse utspelade sig ett uppskakande drama i Fritsla. En omkring 60-årig [yrke] [namn] sökte under rusets inflytande döda sin hustru och sina barn. Han högg hustrun flere djupa sår i magen. Hon lyckades det oaktadt att fly till närmaste grannar, dit äfven barnen sprungo.

Mannen dödade därpå sig själf genom att skära sig i halsen. När folk anlände var han redan död. Han hade på sista tiden lefvat oregelbundet och hotat personer med revolver.

Någon fara för hustruns lif lär icke föreligga."

* * *

Bakom denna lilla artikel göms givetvis himlastormande känslor, slitningar, våld, blod. Vi anar hustruns och barnens rädsla. Grannarnas miner och oro. Vi undrar över orsaken till mannens desperation. Vi funderar kring vilka som tog sig in i huset, och fann mannen. — Men här är skeendet komprimerat till telegrammets knappa och precisa prosa.

Jag tycker om att läsa gamla tidningar, om personer som varit borta länge, om strider där stridsdammet för längesen lagt sig, om möten ingen längre minns. En fridens behagliga dimma har lagt sig kring allt som en gång upptog människornas tid. Pekoralt, kanske. Men likväl.

Text: Ögonvittnesskildring av halshuggning på Fristad galgbacke 1863

Vedens härads afrättningsplats — Fristad galgbacke

Ibland blir historien särskilt närvarande.

I dag besökte jag Fristad galgbacke, egentligen "Vedens härads afrättningsplats", och kom att tänka på en text ur Lars Levanders klassiska bok Brottsling och bödel, som jag recenserade häromsistens. Texten visar sig beskriva den sista avrättningen på just Fristad galgbacke.

Det gäller halshuggningen av den 28-årige sjömannen Karl Johan Karlsson Hed, den 26 juni 1863.

Karlsson avrättades för mordet på byskoleläraren och knallen Karl Hedlund, från Brämhult — numera en stadsdel i Borås. Karlsson Hed kom från Kalmar. De närmare omständigheterna kring mordet är okända för mig.

Levander citerar Folkliv och Folkminne I, av Klas Olofsson. Det följande anges vara en ögonvittnesskildring. Jag har infört viss styckebrytning för läsbarhetens skull.

* * *

"Den livdömde kom, sittande jämte prästen, från häradshäktet. Länsman kom till mötes och red, klädd i uniform och med en lång stav i handen, före uppför den sandiga gången till stupstocken. Efter kom nu prästen, ledande den livdömde vid armen. Fången vinglade och gick ostadigt.

Då de kommit inom spetsgården, höjde länsmannen sin stav och läste högt och tydligt domen. Fången faller på knä framför stupstocken. Prästen knyter en bindel för hans ögon, läser en bön över honom samt böjer och bringar honom ned mot stocken, på vilken fången utan motstånd lägger sitt huvud, och prästen ordnar och rättar till, så att halsen ligger an mot stocken.

Mästermannen, svartklädd med vita handskar, kom som en blixt, fick upp yxan, blank som silver, och högg av huvudet med ett hugg. Därpå gjorde han ett drag med yxeggen över stocken, där hugget fallit. Kroppen krympte till med ett rasslande, och det gjorde ett litet tjutande i huvudet. Därpå lade mästermannen yxan ifrån sig och tog upp en vit näsduk. Med denna drog han av handskarna, kastade näsduken med handskarna i graven och gick ut ur spetsgården.

Strax kom rackaren, tog den halshuggne i skankarna och välte ner honom i graven. Huvudet skrapade han ner med foten. Så hov han igen graven, tog yxan och gick."

* * *

Jag är obekant med när historien kom på pränt. Jag är obekant med vem som är sagesman. Det källkritiska läget är alltså minst sagt vanskligt.

Skriften som Levander citerar, Folkliv och folkminne I av Klas Olofsson, kan jag som tidigast hitta utgiven 1928. Då hade det gått 65 år sedan den sista avrättningen på Fristad galgbacke. Det är många år. Men det är samtidigt fullt möjligt, att en person som kanske varit i tjugoårsåldern och närvarat vid avrättningen låtit Olofsson skriva ner minnena av den där sommardagen. Möjligheten finns givetvis också, att det Olofsson skriver om i sin bok, sedan tidigare varit nedskrivet av sagesmannen eller annan person.

— Oavsett den faktiska tillförlitligheten i den citerade texten ovan, ger den emellertid en god uppfattning av hur det kunde ha gått till, även om vi inte med absolut säkerhet kan säga att det var just så det egentligen gick till.

* * *

Men i dag besökte jag alltså platsen, där vi vet att Karl Johan Karlsson Hed halshöggs den 26 juni 1863. Det var en fredag. I dag är avrättningsplatsen en glänta i skogen. Grusvägen som går strax förbi är knappt körbar med bil; jag promenerade den sista biten. Och där i gläntan finns en informationsskylt. Man har gjort i ordning en bänk att sitta på. Och mellan bänken och skylten finns ett hål i marken, inramad av stenväggar.

Någonstans där, stod stupstocken. Någonstans precis invid, måste graven ha varit, där bödelns hjälpreda sparkade ner huvudet och där bödeln själv hade kastat ner sina vita handskar.

Ja, ibland blir historien särskilt närvarande.

* * *

 Tillägg: Text: Tidning för Wenersborg Stad och Län  |  3 juli 1863

Citat: Nietzsche om att vara sitt eget livs poet

"...wir aber wollen die Dichter unseres Lebens sein, und im Kleinsten und Alltäglichsten zuerst."

"Vi däremot vill vara vårt eget livs diktare, och först och främst i det minsta och alldagligaste."

(övers. Carl-Henning Wijkmark)

— Friedrich Nietzsche, Die fröhliche Wissenschaft, ur aforism 299.