Stig Sæterbakken död

Norske författaren Stig Sæterbakken är död. Hans svenska förläggare, Vertigos Carl-Michael Edenborg, skriver gripande om sin vän på Vertigomannen vittnar, och delar med sig av det avskeds-sms han fått av Sæterbakken.

Själv har jag av Sæterbakken läst bara Osynliga händer, som jag skrev några uppskattande rader om i ett inlägg 2009.

Läs gärna Jenny Högströms vackra brev till Sæterbakken i Helsingborgs Dagblad: "Helvetes jævla dritt".

* * *

Edenborg berättar, att översättningen till svenska av Sæterbakkens senaste bok, Gjennom natten, blev klar i går kväll, och kommer att ges ut till hösten.

RIP Christopher Hitchens

Tidigt i morse fick jag veta att journalisten, författaren, tänkaren, religionskritikern Christopher Hitchens avlidit. Överraskningen blev inte stor — han hade ju länge varit sjuk. Men trots det, så är känslan av förlust påtaglig, trots att jag aldrig kände karln. Med Hitchens död har en osedvanligt vass penna lagts ned för alltid.

Som en ödmjuk hyllning av Hitch återger jag nedan fem goda citat av honom:

* * *

"Human decency is not derived from religion. It precedes it."

* * *

"What can be asserted without evidence can also be dismissed without evidence."

* * *

"Literature, not scripture, sustains the mind and — since there is no other metaphor — also the soul."

* * *

"The essence of the independent mind lies not in what it thinks, but in how it thinks."

* * *

"Everything about Christianity is contained in the pathetic image of 'the flock."

* * *

I juli 2010 skrev jag en recension av Hitchens God is not Great. Den hittar du här.

VIF José Saramago

José Saramago är inte levande längre. Jag upptäckte honom nyss. För ett tag sen läste jag Blindheten och gillade den skarpt. Dödens nycker gillade jag inte lika mycket, men språkhanteringen hos Saramago är naturligtvis fenomenal i båda böckerna: den täta prosan, den märkliga, omedelbara dialogföringen.

Saramago hade starka politiska åsikter, långt åt vänster. Men jag lämnar politiken därhän (jag visste ändå inget om det, när jag läste hans böcker, och tänkte inte på texterna ur något politiskt perspektiv), och gläds över den litteratur som blir kvar.

Genom sin död aktualiserar Saramago sig själv. Nu blir det mer läst av honom.

Fragment: Selma 1991-2010

Selma 1991–2010

Katten är död. –

...spann i sängen,
när jag satt med filosofi.

Och långt innan dess.

...spann i sängen,
när jag skrev skrivmaskin,
och bara det röda bläcket fanns kvar,

...stod ut,
under alla de där hundratals timmarna,
när jag läste Första Mosebok...
Andra Mosebok...
Tredje Mosebok... –
vände sig på sin höjd, gäspade, somnade om.

...spann i sängen,
när tonårsångest spred
kråkfötter över papperet.

Katten är död.
– Sov gott, lilla vän.

Olov Svedelid, vila i frid

För många år sedan skrev jag ett brev till Olov Svedelid. Jag bad om hans autograf. Jag fick hans autograf.

Olov Svedelid gav mig en av mina första stora läsupplevelser. En gång läste jag åtskilliga av hans historiska ungdomsromaner. Men jag läste också en historisk serie i två volymer, där den ena volymen hette Gyllene kedjan. Berättelsen, som utspelade sig under svensk stormaktstid och handlade om två resande i riket, grep mig. Det skrev jag till Svedelid också.

I dag vet jag inte var autografen är. Och det kan väl kvitta. Men Olov Svedelids böcker var säkert viktiga för att göra mig till den läsande person som jag är i dag: han gav mig glädje i att öppna en bok och försvinna in i världen den gav och ännu ger mig.

Vila i frid, Olov Svedelid.