Hos Bukowski märks ofta en glädje över skrivandeprocessen. En sån glädje vill jag eftersträva. Hans dikter är vardagliga, jordnära, och verkar ofta handla om sånt som han själv varit med om. Inte för att upplevelserna är särskilt upplyftande: men ändå. – Orden droppar ner från hans tillvaro och blir texter på papper.
Poesin är ett utmärkt sätt att bearbeta sin verklighet genom.
tisdag 30 december 2008
måndag 29 december 2008
och att ge fan i skrivregler
och att ge fan i skrivregler
och gå direkt på tilltal
(punkter, mellanslag, stor bokstav
för effekten; inte styrt av
djävla stelbenthet).
och gå direkt på tilltal
(punkter, mellanslag, stor bokstav
för effekten; inte styrt av
djävla stelbenthet).
fredag 26 december 2008
Bokrecension: Klumpigheten redux
Klumpigheten redux är skriven av Gunnar Blå.
Klumpigheten redux består av tjugofem noveller. De håller sig på några sidor vardera. Allihop – så när som på en – handlar i någon mån om erotik. Men den stora mängden texter har inte som syfte att verka erotiskt på läsaren. Det är smutsigt och mycket rått. Det är död och förkolnad och svett och smärta och mycket bisarra sexuella skildringar som är kännetecknande för boken som helhet. Mannen som har sex med naturen. Bokstavligt talat. Mannen som har sex med sin kvinna som förkolnas inför hans ögon. Mannen vars kön inverteras. Mannen som upptäcker att kvinnan han haft sex med i själva verket var av porslin. Personerna som består av löstagbara delar. Mannen som läcker urin ur alla kroppens porer med sådan kraft att de orsakar massiv förstörelse omkring honom. Och mer.
Med i boken finns också fem regelrätt pornografiska noveller som skickats till en svensk pornografisk tidning. De är inte lika bräddad med fantasmer som övriga bidrag.
På ett sätt gillar jag det mycket råa i litteraturen. Det är sällan jag läser en text som jag faktiskt blir äcklad av. Men det hände i den här boken. Boken lyckas alltså väcka en nästan fysisk reaktion av avsmak i mig. Och det är bra. Jag vill att texterna ska beröra mig så mycket som möjligt.
Så visst går det att läsa den. Men märk väl: den är udda.
Klumpigheten redux är utgiven av Vertigo förlag.
Klumpigheten redux består av tjugofem noveller. De håller sig på några sidor vardera. Allihop – så när som på en – handlar i någon mån om erotik. Men den stora mängden texter har inte som syfte att verka erotiskt på läsaren. Det är smutsigt och mycket rått. Det är död och förkolnad och svett och smärta och mycket bisarra sexuella skildringar som är kännetecknande för boken som helhet. Mannen som har sex med naturen. Bokstavligt talat. Mannen som har sex med sin kvinna som förkolnas inför hans ögon. Mannen vars kön inverteras. Mannen som upptäcker att kvinnan han haft sex med i själva verket var av porslin. Personerna som består av löstagbara delar. Mannen som läcker urin ur alla kroppens porer med sådan kraft att de orsakar massiv förstörelse omkring honom. Och mer.
Med i boken finns också fem regelrätt pornografiska noveller som skickats till en svensk pornografisk tidning. De är inte lika bräddad med fantasmer som övriga bidrag.
På ett sätt gillar jag det mycket råa i litteraturen. Det är sällan jag läser en text som jag faktiskt blir äcklad av. Men det hände i den här boken. Boken lyckas alltså väcka en nästan fysisk reaktion av avsmak i mig. Och det är bra. Jag vill att texterna ska beröra mig så mycket som möjligt.
Så visst går det att läsa den. Men märk väl: den är udda.
Klumpigheten redux är utgiven av Vertigo förlag.
tisdag 23 december 2008
Enkät ändå
Jag har dragit mig för enkäterna. Men vafan, här besvarar jag en variant på en som varit i omlopp ett tag. Enkäten, något justerad nu, tog jag från Subjektiva Olivia.
Den värsta läsupplevelse du haft
Jag brukar se till att inte läsa ut böcker som jag inte tycker om. Därför måste väl något som omständigheterna mer eller mindre tvingat mig att läsa nämnas här. Och då blir det kurslitteratur. Skulle tro att något jag läst av postmoderna teologer torde vinna priset. Nära obegripligt, nära ovidkommande.
Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Så talade Zarathustra av Nietzsche. Boken och dess författares andra böcker hjälpte mig att bryta med religionen. Samtidigt är Zarathustra ett mästerverk. Stilistiskt utmärkt, och till innehållet utmanande och säkert kontroversiellt.
Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Jag minns att jag läste en bok i Tre Deckare-serien när jag var liten som handlade om nån som klädde ut sig till monster. Det där monstret drömde jag om sen. Annars är ju rysare en av mina favoritgenrer: jag uppsöker böcker som är obehagliga.
Vad använder du som bokmärke?
Lappar, pennor, hundöron, vad som finns till hands. Ofta lägger jag bara boken upp och ner.
När brukar du läsa?
Närhelst det är lämpligt, och ofta på kvällen och natten innan jag somnar.
Vilken var den första bok du läste?
Vet ej.
Vad är bättre: pocket eller inbundet?
Jag föredrar mjuka pärmar för att de ofta är lättare att ha med sig. Inbundna böcker kan dock vara särskilt estetiskt tilltalande. Generellt går jag efter priset.
Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker?
Jag vill använda mina böcker. Så jag använder understrykningspenna och viker hundöron. Skriver i dem ibland – egentligen alldeles för sällan.
Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att köpa en bok?
Ja, om jag står i bokhandeln och ser en pocket med en titel som intresserar mig eller ett slående omslag, så har den en fördel jämte andra böcker. Gör sedan baksidetexten inget för att tilltala mig, så kan det dock få vara i alla fall.
Sidantalet då?
Nej. Möjligtvis undviker jag för tunna böcker.
Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej.
Finns det någon bok du läst flera gånger?
Åtskilliga böcker har jag påbörjat och inte avslutat för att därefter ta upp dem igen. Därmed inte sagt att de blivit genomlästa på andra försöket. Bibeltexten har jag läst mer än en gång, skulle jag tro, men nog bara en gång pärm till pärm.
Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Inte allvarligare än att jag kan ha missat en hållplats nån gång...
Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag behåller mina böcker. Förutom en del religiös litteratur som jag bränt.
Tar du med dig boken du läser på toa?
Jag har vanligtvis en bok liggandes på toaletten.
Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag lägger in mina böcker på LibraryThing och skriver om dem på literature connoisseur.
Den värsta läsupplevelse du haft
Jag brukar se till att inte läsa ut böcker som jag inte tycker om. Därför måste väl något som omständigheterna mer eller mindre tvingat mig att läsa nämnas här. Och då blir det kurslitteratur. Skulle tro att något jag läst av postmoderna teologer torde vinna priset. Nära obegripligt, nära ovidkommande.
Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Så talade Zarathustra av Nietzsche. Boken och dess författares andra böcker hjälpte mig att bryta med religionen. Samtidigt är Zarathustra ett mästerverk. Stilistiskt utmärkt, och till innehållet utmanande och säkert kontroversiellt.
Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Jag minns att jag läste en bok i Tre Deckare-serien när jag var liten som handlade om nån som klädde ut sig till monster. Det där monstret drömde jag om sen. Annars är ju rysare en av mina favoritgenrer: jag uppsöker böcker som är obehagliga.
Vad använder du som bokmärke?
Lappar, pennor, hundöron, vad som finns till hands. Ofta lägger jag bara boken upp och ner.
När brukar du läsa?
Närhelst det är lämpligt, och ofta på kvällen och natten innan jag somnar.
Vilken var den första bok du läste?
Vet ej.
Vad är bättre: pocket eller inbundet?
Jag föredrar mjuka pärmar för att de ofta är lättare att ha med sig. Inbundna böcker kan dock vara särskilt estetiskt tilltalande. Generellt går jag efter priset.
Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker?
Jag vill använda mina böcker. Så jag använder understrykningspenna och viker hundöron. Skriver i dem ibland – egentligen alldeles för sällan.
Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att köpa en bok?
Ja, om jag står i bokhandeln och ser en pocket med en titel som intresserar mig eller ett slående omslag, så har den en fördel jämte andra böcker. Gör sedan baksidetexten inget för att tilltala mig, så kan det dock få vara i alla fall.
Sidantalet då?
Nej. Möjligtvis undviker jag för tunna böcker.
Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nej.
Finns det någon bok du läst flera gånger?
Åtskilliga böcker har jag påbörjat och inte avslutat för att därefter ta upp dem igen. Därmed inte sagt att de blivit genomlästa på andra försöket. Bibeltexten har jag läst mer än en gång, skulle jag tro, men nog bara en gång pärm till pärm.
Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
Inte allvarligare än att jag kan ha missat en hållplats nån gång...
Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
Jag behåller mina böcker. Förutom en del religiös litteratur som jag bränt.
Tar du med dig boken du läser på toa?
Jag har vanligtvis en bok liggandes på toaletten.
Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag lägger in mina böcker på LibraryThing och skriver om dem på literature connoisseur.
lördag 20 december 2008
Ny ständig sekreterare
Ojdå, Horace Engdahl slutar som ständig sekreterare i Svenska Akademien och ersätts av Peter Englund. Engdahl avgår 1 juni.
Se mer på Aftonbladet och Dagens Nyheter.
Se mer på Aftonbladet och Dagens Nyheter.
Bokrecension: Stinas möten
Stinas möten är skriven av Stina Lundberg Dabrowski.
Stinas möten är en riktigt bra bok. Den innehåller 22 kapitel, där hon beskriver omständigheter kring sina intervjuer med alla dessa kända människor, och det finns även utdrag ur själva intervjuerna.
Lundberg Dabrowski verkar ha en förmåga att förstå hur hennes intervjuobjekt är som personer. Hon är mycket frikostig med omdömen, utan att vara särskilt konformistisk. Hon beskriver Hillary Clintons kyla och professionalism. Dalai Lama tycker hon är intetsägande och ständigt skrattande: några begripliga svar på stora frågor får hon inte ur honom. Mycket intressant är det att läsa om intervjun med Margaret Thatcher. Järnladyn har sin jargong och stil under själva intervjun. Efteråt sitter Thatcher och Lundberg Dabrowski ner och tar en gin and tonic och Thatcher visar upp en en mjukare och mer avkännande sida.
Lundberg Dabrowski söker sig också upp i bergen utanför Los Angeles och träffar där Leonard Cohen, som för tillfället var zenbuddistisk munk. Cohen verkar ha gjort ett utomordentligt härligt intryck på Lundberg Dabrowski. Han verkar genuint sympatisk. Intressant är det också att läsa om intervjun med HKH drottning Silvia, som framstår precis som den överklassparodi på sig själv, som man kunnat se på humorprogram på teve.
Med i boken finns även Khadaffi, Ludmila Enquist, Jane Fonda, Nelson Mandela, Madonna, Dolly Parton, Anna Nicole Smith, Nancy Dell'Olio, Yassir Arafat, Jan Stenbäck, Subcomandante Marcos, Madeleine Albright, Peter Wallenberg, Maradona, Thorsten Flinck, Tariq Aziz och Göran Persson.
Boken är utmärkt. Den är skriven med ett personligt och direkt språk. Lundberg Dabrowski skriver detta som sin bok. Hon skriver vad hon tycker och frispråkigheten är tilltalande, även om hennes åsikter inte alltid överensstämmer med mina, till exempel hennes återkommande överordning av kvinnors förmågor... Omvänd manschauvunism.
Läs gärna boken; den rekommenderas varmt, om man vill lära sig mer om hur de världskända eller sverigekända gestalterna som skildras i boken, är i verkligheten.
Stinas möten är en riktigt bra bok. Den innehåller 22 kapitel, där hon beskriver omständigheter kring sina intervjuer med alla dessa kända människor, och det finns även utdrag ur själva intervjuerna.
Lundberg Dabrowski verkar ha en förmåga att förstå hur hennes intervjuobjekt är som personer. Hon är mycket frikostig med omdömen, utan att vara särskilt konformistisk. Hon beskriver Hillary Clintons kyla och professionalism. Dalai Lama tycker hon är intetsägande och ständigt skrattande: några begripliga svar på stora frågor får hon inte ur honom. Mycket intressant är det att läsa om intervjun med Margaret Thatcher. Järnladyn har sin jargong och stil under själva intervjun. Efteråt sitter Thatcher och Lundberg Dabrowski ner och tar en gin and tonic och Thatcher visar upp en en mjukare och mer avkännande sida.
Lundberg Dabrowski söker sig också upp i bergen utanför Los Angeles och träffar där Leonard Cohen, som för tillfället var zenbuddistisk munk. Cohen verkar ha gjort ett utomordentligt härligt intryck på Lundberg Dabrowski. Han verkar genuint sympatisk. Intressant är det också att läsa om intervjun med HKH drottning Silvia, som framstår precis som den överklassparodi på sig själv, som man kunnat se på humorprogram på teve.
Med i boken finns även Khadaffi, Ludmila Enquist, Jane Fonda, Nelson Mandela, Madonna, Dolly Parton, Anna Nicole Smith, Nancy Dell'Olio, Yassir Arafat, Jan Stenbäck, Subcomandante Marcos, Madeleine Albright, Peter Wallenberg, Maradona, Thorsten Flinck, Tariq Aziz och Göran Persson.
Boken är utmärkt. Den är skriven med ett personligt och direkt språk. Lundberg Dabrowski skriver detta som sin bok. Hon skriver vad hon tycker och frispråkigheten är tilltalande, även om hennes åsikter inte alltid överensstämmer med mina, till exempel hennes återkommande överordning av kvinnors förmågor... Omvänd manschauvunism.
Läs gärna boken; den rekommenderas varmt, om man vill lära sig mer om hur de världskända eller sverigekända gestalterna som skildras i boken, är i verkligheten.
Vindlingar om skrivandet
Det som är skrivet är bevarat. Det är små lådor med bevarad dåtid. Jag skriver visserligen inte dagbok: jag vill inte känna mig låst att skriva varje dag om varje dag: mina anteckningsböcker har endast sällan datumangivelser i sina stycken.
Inte heller vill jag tänka på relevans. Jag vill inte heller ställa krav på mig att varje text måste sträcka sig endast mot det ovanliga: hellre skriver jag mycket, mycket. Vardagligt och udda om vartannat.
Jag läste nånstans att Jack Kerouac reste nånstans med en resväska. Resväskan var full med anteckningsböcker. Lite av det förhållningssättet vill jag ha: alltid ha nåt redo att skriva i, och att skriva ofta, ofta.
Inte heller vill jag tänka på relevans. Jag vill inte heller ställa krav på mig att varje text måste sträcka sig endast mot det ovanliga: hellre skriver jag mycket, mycket. Vardagligt och udda om vartannat.
Jag läste nånstans att Jack Kerouac reste nånstans med en resväska. Resväskan var full med anteckningsböcker. Lite av det förhållningssättet vill jag ha: alltid ha nåt redo att skriva i, och att skriva ofta, ofta.
torsdag 18 december 2008
Poeten kommer till stan
Klockan 14:44 ringde en kompis mig. Han frågade om jag satt ner. Det var precis vad jag gjorde. Och så berättade han att Morrissey kommer till – Borås. Det lät naturligtvis otroligt. Men kompisen hävdade att det var bekräftat. Jag surfade ut och kollade. Mycket riktigt. Jag fick det bekräftat på Aftonbladet. Jag ringde till Åhaga, där konserten ska äga rum. Och också de bekräftade, lätt förundrade själva, vad det lät som. Så nu gäller det att försöka få tag i biljetter. De sägs släppas i morgon, fredag.
Morrissey har betytt mycket för mig. Väldigt mycket. Och han är en av de artister vars texter verkligen är poetiska. Jag har gråtit till hans musik. Jag har en bit av en av hans skjortor i ett vitrinskåp. Man kan säga att jag är hängiven.
Morrissey spelar, förutom på Åhaga i Borås (18/6), även i Lisebergshallen, Göteborg (22/6) och på Hovet, Stockholm (24/6). Se Ticnet för mer information.
Morrissey har betytt mycket för mig. Väldigt mycket. Och han är en av de artister vars texter verkligen är poetiska. Jag har gråtit till hans musik. Jag har en bit av en av hans skjortor i ett vitrinskåp. Man kan säga att jag är hängiven.
Morrissey spelar, förutom på Åhaga i Borås (18/6), även i Lisebergshallen, Göteborg (22/6) och på Hovet, Stockholm (24/6). Se Ticnet för mer information.
måndag 15 december 2008
Något om King
Jag har börjat läsa Lisey's Story av Stephen King. Stephen King är en favoritförfattare. Hans språk är down to earth, mycket naturligt, och ligger talspråket nära, och författaren lyckas på så vis prestera mycket levande texter. Texterna andas av det de beskriver. Författaren är alltid nära i texten, men står inte i vägen för berättelsen; det är aldrig pretentiöst, utan direkt och helt enkelt ett utsökt berättande.
King gör det som litteraturen är ett utmärkt medium för: tar oss med till en verklighet bredvid verkligheten. Han lyfter undan den naturliga verkligheten, och låter oss ana en annan, förvisso fiktiv, men ändå genom litteraturen skönjbar realitet. Där finns det plats för prekognition, gengångare och andra märkligheter. På så sätt: genom skapandet av det som är bredvid blir Kings prestationer i textväg ofta förebildliga.
King gör det som litteraturen är ett utmärkt medium för: tar oss med till en verklighet bredvid verkligheten. Han lyfter undan den naturliga verkligheten, och låter oss ana en annan, förvisso fiktiv, men ändå genom litteraturen skönjbar realitet. Där finns det plats för prekognition, gengångare och andra märkligheter. På så sätt: genom skapandet av det som är bredvid blir Kings prestationer i textväg ofta förebildliga.
NY Times' topplista
Pocketpocketpocket länkar till New York Times tio-i-topplista över den litteratur som de menar har varit bäst i år. Nåt där kanske kan vara värt att ta tag i framöver.
söndag 14 december 2008
Bokrecension: Latin
Latin: Kulturen, historien, språket är skriven av Tore Janson.
Det här är två böcker. Janson börjar med att skriva latinets kulturhistoria, och delar upp den på två perioder: den antika och den medeltida. Därefter följer en svårforcerad del med latinsk språklära.
Den första delen, som blir en genomgång av Romarrikets och i någon mån västerlandets historia ur språkets synvinkel, är utomordentligt intressant. Där lyckas också Janson med bedriften att, trots att han är ultraakademiker, inte skriva som en sådan. Det är enkelt, rakt och begripligt. Rentav levande och inbjudande. Man känner liksom lite stoftdoft från antiken.
Den andra delen är en lärobok. Jag upplever att texten i läroboksdelen av Latin är otroligt kompakt. Och inte särskilt inbjudande för den som vill lära sig latin, utan att vara fantastiskt intresserad. Läs här:
Boken avslutas med en ordlista med latinska ord och mer eller mindre kända fraser.
Boken finns dock i pocket och är väl värd att läsa för sina första 176 sidor. Den renodlat grammatiska delen är mer för fantaster. Ordlistan som följer med kan dock vara intressant även för lekmannen.
Det här är två böcker. Janson börjar med att skriva latinets kulturhistoria, och delar upp den på två perioder: den antika och den medeltida. Därefter följer en svårforcerad del med latinsk språklära.
Den första delen, som blir en genomgång av Romarrikets och i någon mån västerlandets historia ur språkets synvinkel, är utomordentligt intressant. Där lyckas också Janson med bedriften att, trots att han är ultraakademiker, inte skriva som en sådan. Det är enkelt, rakt och begripligt. Rentav levande och inbjudande. Man känner liksom lite stoftdoft från antiken.
Den andra delen är en lärobok. Jag upplever att texten i läroboksdelen av Latin är otroligt kompakt. Och inte särskilt inbjudande för den som vill lära sig latin, utan att vara fantastiskt intresserad. Läs här:
"Tillsammans finns det för varje verb etthundratjugo olika former som anger person och tidsform. Därtill kommer till exempel infinitiv, monstráre, 'att visa', particip som mónstrans, 'visande', och monstrátus, 'visad', imperativ, monstra, 'visa!', samt en del andra. Participen har många former, som redovisas ovan under rubriken Adjektiv, och räknar man in alla dem så kommer man fram till att ett latinskt verb kan uppträda i bortåt tre hundra olika former." (sid. 198).Det må vara sant. Liksom Jansons förklaring att alla dessa former har direkta svenska motsvarigheter. Men att inledningsvis i latinintresset få detta berg av grammatik framför sig... Man får mer känslan av att den delen av boken är till för att visa att det inte är nån barnlek att lära sig språk, och att briljera med grammatikaliska termer i kubik: att få med så mycket grammatik som möjligt på så liten yta som möjligt...
Boken avslutas med en ordlista med latinska ord och mer eller mindre kända fraser.
Boken finns dock i pocket och är väl värd att läsa för sina första 176 sidor. Den renodlat grammatiska delen är mer för fantaster. Ordlistan som följer med kan dock vara intressant även för lekmannen.
fredag 12 december 2008
Akademibokhandeln satsar på mainstream
Det ryktas om att Akademibokhandeln har ont om pengar och måste skära ner på personal. De lär vidare sluta sälja smala böcker till förmån för bästsäljande mainstream. Läs ett bra inlägg om detta hos Bokstavligt talat.
Numera går jag in i en bokhandel av två anledningar: impulsköpa pocketböcker, eller hitta spännande titlar. Som jag sedan köper över nätet. Så mycket högre är priserna vanligtvis i den fysiska bokhandeln, att det är orimligt att handla över disk. Försvinner ovanligare titlar försvinner även incitamentet att gå in för att spana efter de där udda böckerna. Således blir mina besök färre, och impulsköpen av pocketböcker blir därmed likaledes färre.
Läs mer hos Borås Tidning.
Numera går jag in i en bokhandel av två anledningar: impulsköpa pocketböcker, eller hitta spännande titlar. Som jag sedan köper över nätet. Så mycket högre är priserna vanligtvis i den fysiska bokhandeln, att det är orimligt att handla över disk. Försvinner ovanligare titlar försvinner även incitamentet att gå in för att spana efter de där udda böckerna. Således blir mina besök färre, och impulsköpen av pocketböcker blir därmed likaledes färre.
Läs mer hos Borås Tidning.
måndag 8 december 2008
Entertainment Weeklys hundra nya klassiker
Entertainment Weekly listar – vad de menar är – hundra nya klassiker: bra böcker skrivna mellan år 1983 och 2008. Jag har knappt läst nån av dem, så det är väl bara att sätta igång...
söndag 7 december 2008
Bokrecension: Schotts originalblandning
Schotts originalblandning är skriven av Ben Schott.
Schotts originalblandning rymmer mängder av spretande fakta. Några exempel: ämnen som kvarstår av människokroppen efter kremation, angivet i procent; förteckning över tilläggen till den amerikanska konstitutionen; ord på jiddisch; och några strofer ur Hamlet – på rövarspråket.
Så vad ska man med det här till? Funktionen för en bok av det här slaget hade varit betydligt större före Internets genombrott. Nästan all fakta man finner i boken, finner man enkelt genom någon sökning på nätet. Men boken är något annat än bara återgivande av kuriosafakta. Den är ett litet konstverk. Utomordentligt väl formgiven, lätt gammaldags, så är det ändå en kul sak att ha liggande för ströläsning i reklampausen på teve, eller andra små stunder när det kan kännas lämpligt.
Jag har hittat nån tveksamhet i listorna. Men författaren skriver själv att många fakta är omdiskuterade. Det finns till exempel en lista med smiley-symboler (jo, det är datortillvänt). :-) får betyda "Hej" när det i min värld antyder en lustighet eller ett betonande av just ett leende. ;-) förklaras med "Blinkar", när jag gärna hade velat se det förklaras som en symbol för ironi. Men symboler som @@@@:-) för "Mamma Simpson", ja – det är kul...
Det står angivet att Bibeln översatts till svenska tre gånger. Och det stämmer väl i viss mån. Tre statliga översättningar har gjorts (1541, 1917 och 1999). Men så finns Åkessons bibelöversättning från början av 1900-talet, och Svenska Folkbibelns konfessionella översättning och partiella revidering av 1917-års översättning av Gamla Testamentet från nittiotalet.
Schotts originalblandning är en småkul kuriosabok, som med fördel kan ligga på väl synlig plats, för andra att bläddra och skumma i.
Schotts originalblandning rymmer mängder av spretande fakta. Några exempel: ämnen som kvarstår av människokroppen efter kremation, angivet i procent; förteckning över tilläggen till den amerikanska konstitutionen; ord på jiddisch; och några strofer ur Hamlet – på rövarspråket.
Så vad ska man med det här till? Funktionen för en bok av det här slaget hade varit betydligt större före Internets genombrott. Nästan all fakta man finner i boken, finner man enkelt genom någon sökning på nätet. Men boken är något annat än bara återgivande av kuriosafakta. Den är ett litet konstverk. Utomordentligt väl formgiven, lätt gammaldags, så är det ändå en kul sak att ha liggande för ströläsning i reklampausen på teve, eller andra små stunder när det kan kännas lämpligt.
Jag har hittat nån tveksamhet i listorna. Men författaren skriver själv att många fakta är omdiskuterade. Det finns till exempel en lista med smiley-symboler (jo, det är datortillvänt). :-) får betyda "Hej" när det i min värld antyder en lustighet eller ett betonande av just ett leende. ;-) förklaras med "Blinkar", när jag gärna hade velat se det förklaras som en symbol för ironi. Men symboler som @@@@:-) för "Mamma Simpson", ja – det är kul...
Det står angivet att Bibeln översatts till svenska tre gånger. Och det stämmer väl i viss mån. Tre statliga översättningar har gjorts (1541, 1917 och 1999). Men så finns Åkessons bibelöversättning från början av 1900-talet, och Svenska Folkbibelns konfessionella översättning och partiella revidering av 1917-års översättning av Gamla Testamentet från nittiotalet.
Schotts originalblandning är en småkul kuriosabok, som med fördel kan ligga på väl synlig plats, för andra att bläddra och skumma i.
lördag 6 december 2008
Enkelhetens lov
Ett av de litterära grepp som stör mig allra mest är det att onödigtvis komplicera en text. Jag vill att texten som jag läser med ögonen ska få gå den absolut närmaste vägen till förståelsen i hjärnan. Jag ska så sällan som möjligt behöva uppehålla mig vid frågor som "vad betyder den här formuleringen?" och istället kunna koncentrera mig på att låta textens budskap gå rakt in i min föreställningsvärld.
Det finns ingen anledning att använda ett svårtillgängligt ord när det finns ett mer tillgängligt till hands. Skriv inte "autonom" när man lika gärna kan skriva "självständig". Skriv inte en mening med tjugo ord om den kan skrivas med sju ord. Låt funkis råda i litteraturen! Och låt bli all onödig dekoration. Litterärt mästerskap består inte i att kunna producera komplicerade formuleringar eller krystade metaforer. Utan i att nå en rakhet i språket, utan att gå miste om spänning, kvalitét och innehåll.
Det finns ingen anledning att använda ett svårtillgängligt ord när det finns ett mer tillgängligt till hands. Skriv inte "autonom" när man lika gärna kan skriva "självständig". Skriv inte en mening med tjugo ord om den kan skrivas med sju ord. Låt funkis råda i litteraturen! Och låt bli all onödig dekoration. Litterärt mästerskap består inte i att kunna producera komplicerade formuleringar eller krystade metaforer. Utan i att nå en rakhet i språket, utan att gå miste om spänning, kvalitét och innehåll.
tisdag 2 december 2008
måndag 1 december 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
