Om kristendomen i Sverige skriver han i juni 1947 så här:
"Den kristendom man försöker intellektualisera i Sverige är ju i själva verket en halvhet, ett slags förfalskning. För antingen har man tro eller också har man inte. En lek bland yngre präster hemma — kanske även äldre — tycks vara att uppträda som om — och viska bakom handen: 'Jag accepterar ju inte allt — jag följer med forskningen. Jag tror bara så där i största allmänhet på nyttan av kristendomen', viskar de. 'Det etiska i den. Och sakramenten är ju vackra former, varför skulle vi avskaffa dem — och bönen är liksom bikten profylax.' Antyder, mumlar, yttrar de.
Det är denna skevhet som innebär förfalskningen — som är en förfalskning just för att den är så medveten."
Dagbok från Schweiz, Eyvind Johnson.
Albert Bonniers förlag 1949. s. 30f.
Albert Bonniers förlag 1949. s. 30f.
Johnsons litterära karriär blev som bekant lysande. 1957 invaldes han i Svenska Akademien. 1974 fick han Nobelpriset i litteratur tillsammans med Harry Martinson.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar