Synnerligen intressant, men utgångsläget den presenterar i sin historieskrivning påminner oss återigen om religionens inflytande över kunskapsinhämtandet...
"Ifrån Adam till Noach; eller ifrån Skapelsen till Syndafloden. I detta tidehwarfwet, som innefattar ungefär sexton och et halft århundrade, blef wår jord aldraförst tildanad. Menniskorna förlorade snart efter skapelsen sina fullkomligheter: de fingo en anwisning, huru de borde känna och dyrka Gud: de utbredde sig inom Asien i många familie-samfund eller hushåll, upfunno några konster, och blefwo ändteligen nästan allesamman af Gud utdödde, för sina högst förderfwade seders skull."
Jag känner mig mer lockad av Ovidius beskrivning av den första tiden...
"Guldåldern rådde först. Då övade människorna dygden
självmant, fria från tvång av lag eller myndighets tuktan.
Fruktan och straff man kände ej då; ej hotande lagbud
lästes i tavlornas brons, ej såg man en bävande skara
vakta på domarens min; trygg levde man honom förutan."
Så skriver romaren i Metamorfoser, här i översättning av Erik Bökman.
— Emellertid lär väl Lärobok bjuda på en intressant inblick i vad man 1799 ansåg vara viktigt att anföra ur världshistorien, samt hur man värderar det man berättar om.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar