Fragment: De som fick fel

jag befaller min ande att lyssna på
endast de fallna profeterna, de som
fick fel, de som inte såg himlen
öppna sig, de som dog i vanära. dessa
lyssnar du till, dessa säger någonting
annat än blank självklarhet, som inte
vet av annat än det uppenbara.

dem du lyssnar till vet inte av
blankt stål, men rost och övervuxna
stigar och rum som ingen vistats i
på länge, länge, länge. hos dem som
världsvant ser sig omkring är allt
bekant och ingenting är särskilt. jag
befaller min förfrämligade ande att
lyssna på endast de fallna profeterna,
för det är alltid mer ljuvt att slå
utifrån, än att vara inifrån,
inhängnad, inlåst.

jag ger mig av nu, och lyssnar till min
fallna profet, som aldrig såg himlen
öppna sig, som aldrig var
dresserad.