Bokrecension: Skeptikerskolan | Andreas Anundi & CJ Åkerberg

Skeptikerskolan: Handbok i kritiskt tänkande är skriven av Andreas Anundi och CJ Åkerberg.

I en tillvaro som svämmar över av New Age ("om jag håller handen över ditt huvud kan du känna hur energierna flödar över till dig"), alternativmedicin ("är inte naturliga ämnen bättre än laboratoriepiller?") , konspirationsteorier ("Amerikanerna låg själva bakom 9/11, det vet ju alla") och där en allmän misstro mot vetenskapen inte är fullt ovanlig, gör Anundi och Åkerberg en lovvärd insats, genom att på ett pedagogiskt och lättfattligt sätt gå igenom vad vetenskaplig metod, logisk argumentering och vardagsskepticism innebär.

Vi får lära oss att känna igen klassiska retoriska argumentationsfel, såsom att styrka sin sak med en auktoritet, snarare än sakskäl, använda sig av personangrepp, bygga upp en halmgubbe, falsk kausalitet, sluttande planet med mera. Vi lär oss att ha ett ifrågasättande sinne, som inte tar all information för självklar, utan som gärna frågar: Varför då? Vad finns det för belägg?

Vi får dessutom, inledningsvis i boken, med oss en anpassad form av Carl Sagans klassiska Baloney Detection Kit — här: Skeptisk detektor, bestående av några tumregler för ett praktiskt, skeptiskt förhållningssätt till information.

Dessutom finns en fördjupande avdelning, där man särskilt undersöker konspirationsteorier och medicinska frågor, samt fortsätter diskussionen om vad vetenskap och skepticism egentligen är.

* * *

Boken är så tillgänglig, att jag hade velat rekommendera varenda gymnasieskola att införa den på läslistan. Möjligen kunde man på så vis vaccinera de unga, så att de, när de ser en reklamfilm automatiskt tänker: Kan det verkligen stämma? Eller när de möter företrädare för mer eller mindre märkliga religioner säger: Vad har du för belägg för det du hävdar? Eller när någon försöker dem att hellre gå till en hälsokostbod än ett apotek: Varför ska bör jag använda mig av vetenskapligt oprövade medel, när dokumenterat verksamma medel finns? Och så vidare, och så vidare... Man tjänar helt enkelt på att vara lite vardagsskeptisk. Förhoppningsvis är man inte lika benägen att bli lurad. Förhoppningsvis tänker man lite längre, vågar vara lite jobbig...

* * *

För egen del har jag under läsningen av boken inte kunnat se reklam utan att tänka på saker som: Hmm, i den där undersökningen, undrar hur stort och representativt urvalet av svarande var? Och det är ohyggligt nyttigt...

* * *

Skeptikerskolan är till stor del naturvetenskapligt inriktad. Som inbiten humanist hade jag välkomnat mer material om vetenskaplig metod inom humanioraämnen; det vill säga: främst en fördjupning av källkritisk metod, såsom hur man hanterar källor och hur man differentierar mellan dem (och då syftar jag inte endast på naturvetenskapliga rapporter som källmaterial). Översikten över argumentationsfel kommer dock till god nytta! Det spelar nog ingen större roll hur gammal en skriftlig källa är: så länge den hävdar något och argumenterar för det, är det viktigt att hålla ögonen öppna för huruvida argumenten är logiskt hållbara eller inte.

Språket är rappt och upplägget översiktligt. Enstaka språkliga korrekturfel har jag stött på, men alls inte på en farlig nivå. På grund av det tillgängliga språket, torde nog en intresserad yngre människa ha lika stort utbyte av boken som en äldre och mer luttrad person, som vill fräscha upp sitt skeptiska förhållningssätt.
— — —
Skeptikerskolan, Andreas Anundi & CJ Åkerberg, Forum 2010. ISBN: 978-91-37-50043-0. 225 sidor.