* * *
Det är en genretrotsande samling texter som Artur Lundkvist sammanfogade i en bok vid namn Antipodien. Den inledande och avslutande texten, som hänger ihop, är naturalistisk i sin skildring av en båtresa runt jorden. Men mellan dessa hittar vi också svårt drömska texter, fabler, essäer. Emellanåt tar texterna mark i Australien, Lundkvists Antipodien, som därmed blir en sammanhållande länk.
Själv skriver Lundkvist i sin avslutande kommentar om att ett gemensamt tema för berättelserna är resan, resan i både yttre och inre mening. Australien – eller Antipodien – får i dessa sammanhang, förklarar han, symbolisera det främmande.
Resan är närvarande som ett tydligt tema i en av Antipodiens mest drabbande texter. Jag tänker då på den mardrömslika novellen Sällsam havsfärd.
Berättelsen utspelar sig på en båt av ansenlig storlek. På den vaknar en man upp, utan minne av hur han hamnat där och inledningsvis också utan minnen av sitt tidigare liv.
Det visar sig att fartyget, som aldrig märkbart lägger till hamn, fungerar som ett slags psykiatriskt sjukhus. Ombord finns ett stort antal sköterskor, alla mycket lika. De passar upp på patienterna på olika vis, även sexuellt.
Den namnlöse huvudpersonen lyckas särskilja en av dem från de andra genom en tandskada hon har, och efter ett tag lyckas han ur henne få fram information: att fartyget står under diktatorisk ledning av en överläkare, som vistas inkognito bland passagerarna som patient. Att man nattetid lägger till i hamnar, samtidigt som passagerarna sövs ner, och att man då byter ut en del av de ombordvarande. Att det finns en hierarki bland patienterna: en del flyttas ner till låsta hytter, en del flyttas upp från samma hytter.
Novellen är mycket effektfull. Kanske kan den rentav tolkas som en allegori över livet som sådant: vi vet inte var vi kommer ifrån eller vad som väntar utanför den värld där vi vistas. Någon i det fördolda äger makten. De flesta människorna står främmande inför varandra under samma resa.
* * *
En resa av helt annat slag är den fiktiva gestaltningen av den möjligen historiska resan av Pytheas från Massalia, denna antika gestalt som skall ha seglat norrut, till Hyperboreas; i Lundkvists novell England, Island, Arktis, Norge. Novellen har karaktär av äventyrsberättelse, där Pytheas framställs som en tidig vetenskapsman, som genom sitt stora förnuft förutser vad de resande kommer att råka på, och endast sällan överraskas av det oväntade.
Novellen Ur Alvars levnad tar fasta på en individs främlingskap i världen. Utan att Australien eller Antipodien nämns, blir novellen en bild av det som den geografiska orten vill betyda i samlingen: det andra, det främmande. Alvar existerar i världen, men känns finnas lite vid sidan av, framförallt i förhållande till andra människor, ja, rentav i förhållande till sig själv.
”Något i honom är sten, dras till stenen, en känslolös känsla bortom tiden.”Episod efter episod i texten illustrerar om och om igen Alvars avstånd till den verklighet där han existerar: andas, men lever på distans; betraktar, men blir knappt sedd.
* * *
Antipodien är en suggestiv samling texter av vitt olika slag. Texterna är ofta, som undertiteln anger, tvetydiga och lämpar sig för tolkning.
Som vanligt är Lundkvists miljöbeskrivningar enastående. Men också människoskildringen är stark, vare sig det rör sig om mannen som glider in och ut ur drömmar i samband med sin operation, eller om den helt naiva men underbart vackra kvinna som är så skön att omgivningen inte står ut med henne. Eller om någon av de andra i Antipodiens persongalleri.
– – –
Antipodien: Enkla anteckningar, tvetydiga berättelser, Artur Lundkvist. Bonniers 1971. 238 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar