* * *
Kanske ligger fortfarande ett romantiskt skimmer kring författaren: mannen eller kvinnan som lever på sin penna. P. C. Jersild ger emellertid realistiska inblickar i hur det är att faktiskt vara författare till yrket i sin litterära självbiografi Professionella bekännelser.
Självbiografin rör emellertid inte mycket av författarens privatliv. Det är Jersild som professionell författare vi möter. Förutom en del text om hans familjebakgrund och särskilt hans relation till sin mor och sin far, är den personliga sfären fridlyst. Han skriver om boken:
"Mitt privatliv har ingen med att göra. Så blev det en krönika över mina böckers tillkomst sedd från min sida av skrivbordet."Och Jersilds yrkesverksamhet fram till bokens publicering 1981 fyller mer än väl utrymmet mellan pärmarna, utan att texten behöver skärskåda privatmannen Jersild.
* * *
Med Jersild får vi följa med i den process som är hans böckers tillblivelse. Vi får se hur vissa romaner kommer samman, skrivs ut, skrivs om och skrivs om igen; han berättar också om hur vissa projekt havererar, men hur motiv från dessa ej färdigställda böcker kan återkomma i ny kostym i anda verk.
Det verkar viktigt för Jersild, särskilt i början av sin verksamhet, att skriva långsamt: att inte stressa fram en text. En A5-sida verkar ha varit nog. Och för att kombinera sitt dåvarande arbete som läkare med författandet steg han upp en timme tidigare om morgnarna, och ägnade den så vunna tiden åt skrivande. Och ibland, när lugn arbetsmiljö inte var att finna i hemmet, kunde han sätta sig och skriva i bilen, parkerad på någon lämplig plats.
Jag tänker mig att det krävs en hel del envishet för att lyckas som författare. Detta att orka fortsätta sida efter sida, tills man når ett mål, bara för att därefter kanske finna att boken måste skrivas om, arrangeras om, gallras i, för att bli det författaren vill ha den till.
Och där krävs väl också mod: att våga skära i en historia, skära ut sådant som man en gång tyckt passat in, men som senare inte har en plats i helheten.
Så blir bokskrivandet en process av skrivande och omskrivande. Ja, Jersild beskriver hur En levande själ går igenom fyra versioner innan han landar i något som han tycker bär.
Professionella bekännelser tar upp många aspekter ur författarens verksamhetssfär i allmänhet och Jersilds i synnerhet.
Jersild berättar hur han en gång skrev under ett manifest för mer engagerad skönlitteratur, men hur han sedan vände sig från ett sådant tankesätt: han verkar vilja ha romankonsten ofjättrad vid politiska måsten och ideologiska hänsyn.
En annan aspekt är den om publiktillvändhet och exklusivitet. Är det till exempel bra att få ett verk antaget som Månadens bok, vilket gör att boken kommer ut i massupplaga: skadar det den litterära imagen? Och hur skall man egentligen som författare förhålla sig till recensioner? Jersild verkar helst vilja läsa dem efter ett tag, för att om möjligt låta flera recensioner dämpa intrycket av kanske enstaka illvilliga.
* * *
Det är intressant att se hur Jersilds böcker växer fram, hur motiv i dem kan ha långa rötter bakåt i författarens tänkande, hur han väljer mellan olika angreppssätt. Idéer verkar han få många: det hårda arbetet förefaller ligga i att uttrycka idéerna i en berättelse som fungerar och bär.
Språket i Professionella bekännelser är naturligt och okonstlat, samtalsartat utan att bli ytligt. Jersild berättar helt enkelt för en intresserad allmänhet om sina litterära intressen och ansträngningar, från tidiga år, över debuten med novellsamlingen Räknelära fram till den vid utgivandet nyss publicerade En levande själ och om tv-projektet Gråtvalsen som då pågick.
Fokus ligger hela tiden på böckerna och arbetet med dem, eller på de arbeten för scen och teve som han varit inblandad i, även om en del bekantskaper som varit relevanta i hans yrkesverksamhet också finns med här och var. En hel del citat ur hans arbetsdagbok illustrerar arbetsprocessen, och läsaren bjuds på utdrag ur outgivna böcker.
* * *
P. C. Jersilds Professionella bekännelser ger goda inblickar i vardagen för en författare. Boken visar på det engagemang och den uthållighet som krävs för att få till en roman; och hur författaren måste vara beredd att arbeta, och att arbeta om det han en gång fått på pränt.
Det är uppenbart att Jersild tar sig an författandet med stort allvar, först vid sidan av läkaryrket och sedan som heltidssysselsättning. Resultatet har som bekant varit mycket gott. Drygt ett fyrtiotal böcker ligger han bakom, senast förra året utkom romanen Tivoli, och Jersild har belönats med en lång rad litterära priser. Professionella bekännelser visar något av hur författaren Jersild blev till och hur de första två decenniernas arbete såg ut.
– – –
Professionella bekännelser, P. C. Jersild. Författarförlaget 1981. ISBN: 91-7054-362-3. 208 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar