 |
| En ung Fredrik Böök |
Boken utkom år 1994.
* * *
Under stora delar av första hälften av 1900-talet var litteraturhistorikern, litteraturkritikern, akademiledamoten Fredrik Böök (1883-1961) en av de mest inflytelserika personerna i kultursverige. På hans ord, oftast tryckta i Svenska Dagbladet, kunde det bero om en svensk författare skulle få framgång eller inte.
Svante Nordin beskriver i sin rejäla biografi hur det viktigaste för Böök länge var att litteraturen var äkta, att den var realistisk, att den återspeglade en renhet och moralisk resning hos författaren. På det vetenskapliga planet banade han väg för ett större fokus på verket självt och dess koppling till sin författare, snarare än det sökande på litterära influenser som var vanligt inom litteraturvetenskapen då.
* * *
Fredrik Böök: En levnadsteckning ger oss ingående informationer om människan Fredrik Böök och hans omgivning. Några drag kan anföras.
Bööks stjärna stod i zenit under 20-talet. Särskilt uppskattade av publiken blev de reseböcker han skrev, bland annat en som behandlade hans bilresa från söder till norr. Det var också under denna tid Böök var som mest inflytelserik som smakdomare; han agerade dessutom mecenat för unga författare och kulturpersoner, som sedan på olika platser runtom i Sverige förankrade sin patrons inflytande.
Men så kom 30-talet. Liksom så många andra menade Böök att Versaillesfredens villkor som upprättats efter första världskriget var alltför stränga mot Tyskland. Och som gammal tysklandsvän ville han så gärna att Tyskland skulle återupprättas som en stark nation.
Nordin problematiserar vad som sedan hände på ett utmärkt sätt. Han lyckas belysa Bööks ställningstaganden från många skilda håll och skänka väl förankrade förklaringar till varför Böök gjorde de ställningstaganden som han gjorde — och vilka konsekvenser det fick.
Det är lätt att i skuggan av vetskapen om förintelseläger och irreguljär krigsföring under naziregimen göra Böök till nazikoryfé. Men då gör man uppenbarligen våld på källmaterialet. Han var tysklandsvän. Han var tysklandsvän alldeles för länge. Men han var inte oberörd av antisemitismen och barbariet i den nazistiska staten. Det var inte av kärlek till nazismen som han stod vid Tysklands sida, utan av sin kärlek just till nationen. Sin kärlek till Tyskland höll han fast vid, även när Tyskland steg in i dunkel och mörker.
Nordin berättar också att Böök själv fick tillfälle att sammanträffa med Hitler redan 1933 och lyckades då reta upp denne till en hetsig monolog när Böök anfört att nazisternas behandling av judarna var olycklig för Tyskland och att sionismen borde stödjas. Antisemit var Böök aldrig.
Hursomhelst gjorde Bööks länge hållna sympatier för Tyskland att han efter kriget blev politiskt omöjlig. Publicister som Herbert Tingsten och Ivar Harrie kom att höra till hans fiender, som med nedgörande kritik slog ner på allt som Böök därefter publicerade i den vägen. Han fick dessutom finna sig i att bli refuserad gång på gång av den tidning han tjänstgjort för under decennier.
En viss äreräddning skedde dock genom de monumentala författarbiografier som Böök skrev under denna tid: biografier över Tegnér, Stagnelius, von Heidenstam, Victoria Benedictsson. Och till och med hans argaste fiender tvingades erkänna att Böök var en stilist av Guds nåde.
Ett antal romaner flöt också ur Bööks penna under åren, men dessa blev smärre framgångar.
Det var främst som kritiker, reseskildrare och litteraturhistoriker han skar sina lagrar. Intressant nog menade den skicklige stilisten att även vetenskapliga böcker bör vara skrivna så att en bildad allmänhet kan tillgodogöra sig dem; akademiskt pedanteri tog han avstånd ifrån, även om han i allra högsta grad kunde ägna sig åt detaljstudier, inte minst när han sammanställde en edition av Stagnelius samlade verk, som innebar detaljerade studier av handskrifterna.
* * *
Svante Nordins bok ger intryck av att vara extremt välresearchad. Analyser av Bööks egna skrifter, brevkorrespondens, vänner och fienders utlåtanden, släktingars berättelser: allt smälter samman till en enhetlig berättelse om den speciella och begåvade människa som Fredrik Böök var.
I helfigursporträttet av Böök får vi dessutom kännedom om den omgivande miljön: skriftställare som nu kanske mest är kända av litteraturhistoriker och antikvariatshandlare träder fram ur skuggorna, likväl som ännu kända författare.
Men det är inte utan en air av vemod som man bekantar sig med den litterära världen såsom den såg ut för ett knappt sekel sedan: så många levande människor nu döda, nästan bortglömda.
* * *
Böök stupade i princip på sin post. Sin sista dag var han bortrest med sin hustru Tora för att samtala med Olle Hedberg rörande en bok Böök skrev om dennes författarskap. Böök dog hastigt i sitt hotellrum som en följd av sin hjärtsjukdom.
Den person som då och där gick ur tiden var en mycket arbetsam människa. Nordin listar åttiotvå böcker av Böök som utkom under hans livstid, plus ytterligare två som kom ut postumt. Till det kommer ett antal översättningar samt redaktörskap vid utgivningen av de samlade verken av Stagnelius (fem band), Esaias Tegnér (tio band), Verner von Heidenstam (tjugotre band, tillsammans med Kate Bang) och mer. Och så klart oräkneliga artiklar.
Böök var begåvad, intelligent, produktiv. Han hade sina anfall av svårmod, och nog stötte särskilt hans unga kritikerpenna sig med många. Och många fler stöttes säkert av hans politiska inlägg inför och under andra världskriget.
Men hans betydelse för det litterära landskapet är svår att överskatta, vad man än tycker om hans ställningstaganden, hans litterära bedömningar och hans person.
Denna komplexa person har Svante Nordin skrivit en utmärkt biografi om. Boken är ett passande minnesmonument som varken döljer skavanker eller förtjänster.
– – –
Fredrik Böök: En levnadsteckning, Svante Nordin. Natur och Kultur 1994. ISBN: 91-27-03845-9. 474 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar