Bokrecension: Kolarhistorier | Dan Andersson

Kolarhistorier är en samling berättelser av Dan Andersson (1888-1920) som publicerades första gången 1914. Kolarhistorier är Dan Anderssons debutroman.

* * *

I sin inledning skriver Dan Andersson själv, att en del av boken är skriven i en jordkoja ute i skogen, i en lyktas sken. Berättelserna skall vara sådana som fått höras ute i vildmarken, under arbetet med kolframställning i milor. Därmed har Andersson skapat ingången till berättelsen: att detta är orden av en kolare, något som Dan Andersson själv arbetat med.

För det handlar om sägner och historier, berättade av sotiga gubbar i kyliga skogar; historier som ibland är bara skrönor, ibland har sken av något som verkligen hänt, och ibland är rena spökhistorierna. Intressanta och suggestiva är de alltid.

Genom Dan Anderssons texter får vi här en smak både av ett fattigt liv med svårt och tungt arbete, av hunger, men också av en grovhuggen och okonstlad gemenskap, långt borta från den civilisation som betalar för arbetarnas arbete.

* * *

I Kolarhistorier hör vi berättelser om en man som försvär sig till djävulen, om hur karlar sliter med att släcka brinnande milor i nattens mörker, om ett hemsökt hus för längesen, om en trollkarl, och andra...

Men så har vi berättelsen i kapitel nio: "Drömmar", där Andersson berättar om hur han får besök uti skogen, "över de ändlösa snöfälten" av gengångare som alla vill sitta nära hans eld, och gärna språkar om hur det var en gång, hur svårt det var en gång. — Det är en stark, stark text.

Och vi har också skildringen i kapitel tolv: "Ett dystert julminne", som berättar om hur en samling personer på slädar, på färd till julottan, går genom isen och inte kan räddas. Också det är en särskilt stark text.

* * *

Man känner igen Dan Anderssons röst ifrån den två år senare utgivna Det kallas vidskepelse. Det är karga människor och stora skogar, och i skogarna finns det väsen som lever för sig. Andersson skriver i Kolarhistorier:

"Jag visste vad den oinvigde ej vet, att skogen har en själ för sig själv, och att en människa känner sig så hjälplöst liten när hon kommer i kontakt med det som lever och andas i denna själ."

Vi som älskar skogen känner väl igen känslan.

* * *

Kolarhistorier är en nätt bok på tretton kapitel. Men känslan är massiv och klar, helt outsmyckad av prålig litterär snickarglädje: det är en berättarkonst som känns genuin och stabil, måhända formad av vildmarkens egen själ, vildmarkens kyla, vildmarkens berg och djupa skogar.
– – –
Kolarhistorier, Dan Andersson, Wilhelmssons Boktryckeri A.-B., 1914. Digitaliserad som epub av Litteraturbanken.