Fragment: Kvarntorpet

I skogen finns en övergiven stuga som heter Kvarntorpet. När jag var liten, hade taket har fallit in och en av ytterväggarna. Man anar att stugan en gång varit rödmålad, men fasaden hade grånat. Syrenbersån framför stugan var vildvuxen och hög, och två äppelträd växte bredvid den, vars fallna äpplen aldrig plockades upp.

Då visste vi smågrabbar naturligtvis om berättelserna: att det bott ett gammalt par i stugan, att de blivit tokiga och dränkt sig i ån ett stenkast bort, och att de numera spökade däromkring på nätterna.

Men vi var ofta vid ån ändå. Nån gång badade jag där till och med, även om det var strömt och gyttjigt, så att man var smutsigare efter badet än före. Och några gånger var jag där och fiskade. Ibland med ett oroligt ögonkast upp mot rucklet.

Det var först sedan jag blivit vuxen, och satt och arbetade med en uppsats på tidningsarkivet, som jag fick veta mer om vad som egentligen hänt vid Kvarntorpet. Jag var trött, och vilade mig genom att bläddra i gamla nummer av lokaltidningen.

"Äldre par dränkte sig i Qvarnån", stod det över en enspaltare. August och Frida, berättade artikelförfattaren 1874, hade blivit så till sig av att deras ende son fallit i ån, att de snart därefter tillsammans följt honom. "Landtbrukare Andersson", fann senare kropparna i "förvällt skick", och som seden bjöd begravdes August och Frida i stillhet i utkanten av kyrkogården.

Nå, på min semester tog jag vägen förbi Kvarntorpet. Det fanns inte längre kvar. Man anade var det stått, för plattan framför ingången låg kvar i det höga gräset. Syrenbersån var borta, men äppelträden stod där än. Jag tyckte det kändes lämpligt att recitera Bo Setterlinds "Odalmannen", så det gjorde jag. Sen gick jag ner och ställde mig en lång stund vid ån, som jag inte besökt på flera decennier. Den teg, som den måste, om de tre liv den tagit för hundratrettio år sedan.

Det är märkligt vad tiden går. Det är märkligt hur vi ibland bara kan sträcka oss över den genom halvt glömda sagor, några rader text i en dagstidning, två äppelträd och en sten på marken.