Bokrecension: Slaughterhouse Five

Slaughterhouse Five är skriven av Kurt Vonnegut.

Det här är en lysande bok.

Jag antar att jag kunde sluta recensionen med den meningen. Men lite fördjupning får jag kanske erbjuda.

Vonnegut har skrivit en nu klassisk, märklig bok. Bombningen av Dresden under andra världskriget är den centrala händelsen. Vonnegut är berättaren, som ibland själv skymtar fram i berättelsen som avlägsen bifigur. Huvudperson är dock Billy Pilgrim, en hjälpreda till fältpräster, som, förutom att tas till fånga av tyskarna, även transporteras fram och tillbaka i tiden, och upplever olika delar av sitt liv oberoende av vad som hände dessförinnan.

– För Billy Pilgrim existerar inte någon fri vilja, utan alla händelser är fixerade i tiden och kan inte genomlevas på annat sätt än man faktiskt genomlever dem. Varje händelse är fångad i en tvingande kausalitet, liksom en insekt är fångad i en bärnsten – för att använda en bild från boken.

Billys perspektiv innebär dessutom att människan alltid finns. Billy Pilgrim av år 1945 existerar parallellt med Billy Pilgrim av år 1966 och med Billy Pilgrim av år 1955. Människan kan synas död: men existerar fortfarande på en annan position på tidslinjen.

Men Billy Pilgrim är inte bara en tidsresande och vek soldat, som råkar uppleva bombningen av Dresden. Han menar också att han blivit bortförd av utomjordingar. De har tillgång till den fjärde dimensionen, och i nån mån har de förklarat det här med hur tiden fungerar för Pilgrim. Det gör på sikt att Pilgrim försöker få folk att fatta hur det hänger ihop – att den som är död visserligen är död nu, men inte då. Och att existensen då är lika verklig som existensen nu.

* * *

Främst är dock Slaughterhouse Five en skildring av krigsvansinnet. Billy Pilgrim är en lätt förvirrad, lätt absurd person. Hans fullkomliga oskuldsfullhet blir en märklig kontrast till krigets grymma realiteter, som i sin tur framstår som helt absurda.

— Billy är den evigt resignerade. Vonnegut upprepar gång på gång ett mantra i boken: »So it goes.« – Så går det. Ett uppgivet amor fati... ett uppgivet eller ibland godmodigt accepterande, av att vad som än händer, det måste också ske, och har alltid skett: tidens flykt är en illusion, tiden är egentligen något statiskt. Och det blir Billys sätt att hantera verkligheten.

* * *

Vonnegut är en utmärkt stilist. Språket är nästan telegrafiskt ibland, men aldrig för knappt för att verka med full effekt. Jag brukar dra mig för berättelser med styckad kronologi; men här är den styckade kronologin hanterad på ett sådant sätt, att den blir helt naturlig, och dessutom en viktig del av Billys upplevelse av sitt eget liv. – Det här är en sådan bok, som jag nog skulle vilja läsa om någon gång.
– – –
Slaughterhouse Five, Kurt Vonnegut, Dell Publishing 1991. ISBN: 978-0-440-18029-6.