Manifestens tid

Det två manifesten av olika författargrupper som publicerats i Dagens Nyheter är säkert allmänt bekanta.

Grupp ett förordar i "Manifest för ett nytt litterärt decennium" den narrativa berättelsen och vill inte att den berättartraditionen ska förstöras av stilgrepp, lyrikinslag, eller experimentlusta. De vill skriva "berättelser som blir lästa".

Grupp två skriver ett motmanifest, "Manifest för en olovlig litteratur", som istället hyllar experimentlustan, vill inte anpassa sig efter läsaren, utan de "tror mer om läsaren än så". Grupp två värnar om rätten att skriva såsom det behagar dem.

Eftersom jag vill se litteraturen fri, oanpassad, spretig och mångfacetterad ligger naturligtvis mina sympatier hos grupp två. De må skriva böcker som läses av färre, och kanske rentav förstås av färre (även om det inte är målet), men de är inte bundna. De slår sig fria från förväntningar om hur litteratur ska vara, de vill arbeta fritt. Och det är så det ska vara. – Det ska finnas plats för deckaren likväl som för det smala poetiska häftet. De stora berättelsernas tid är förhoppningsvis inte förbi. Men de ska inte, bör inte, får inte, vara allenarådande.