Till att börja med kan nämnas att boken är i ett förnämligt format. Tjock, men i mindre än pocketformat är den en väl utformad handbok. För handbok kanske man kan kalla den: en handbok om döden.
Kanske kan Death anses vara lite spretig. Den försöker på ett lättillgängligt och småroligt sätt berätta om döden, och gör det genom en uppsjö fristående små berättelser. Historiska exempel på dödsriter och diverse ting som har med döden att göra finns i mängder. Vissa historier är mer fantastiska än andra. Källhänvisningar saknas konsekvent, och när man råkar på stycken som det följande gör det att man även sätter andra utsagor starkt i fråga:
"Among those who went headless to the grave: [...] King Charles XII of Sweden (the scull is on display in Stockholm, complete with bullet hole made in 1718.)" (sid. 234)Det enda som är sant med det där är att Karl XII fick ett kulhål i huvudet 1718. Karl XII vilar tryggt i Riddarholmskyrkan, med huvudet ännu kvar på kroppen, även om man vid flera tillfällen undersökt konungens lik. På grund av detta hade jag mycket gärna sett källhänvisningar, gärna i form av mängder av fotnoter eller åtminstone slutnoter. I synnerhet som mycket av det som presenteras i boken är episodiskt.
Boken behandlar en hel del av det man kan gå och undra över kring döden: mytologiska dödsriken, balsamering, begravningsbranchen, spöken, gravstenstexter... Överlag är det en intressant och faktiskt underhållande bok.
Författaren (eller förlaget) har valt att i boken lägga in en mycket stor mängd faktarutor. Jag är tveksam till det – faktarutorna bryter flytet i brödtexten. Men innehåller å andra sidan i denna bok en hel del intressanta historier.
Nå, boken är läsvärd, men ta den inte på alltför stort allvar. För en seriösare genomgång av liknande ämnen rekommenderas Mary Roachs Stiff och Spook.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar