Bokrecension: Klumpigheten redux

Klumpigheten redux är skriven av Gunnar Blå.

Klumpigheten redux består av tjugofem noveller. De håller sig på några sidor vardera. Allihop – så när som på en – handlar i någon mån om erotik. Men den stora mängden texter har inte som syfte att verka erotiskt på läsaren. Det är smutsigt och mycket rått. Det är död och förkolnad och svett och smärta och mycket bisarra sexuella skildringar som är kännetecknande för boken som helhet. Mannen som har sex med naturen. Bokstavligt talat. Mannen som har sex med sin kvinna som förkolnas inför hans ögon. Mannen vars kön inverteras. Mannen som upptäcker att kvinnan han haft sex med i själva verket var av porslin. Personerna som består av löstagbara delar. Mannen som läcker urin ur alla kroppens porer med sådan kraft att de orsakar massiv förstörelse omkring honom. Och mer.

Med i boken finns också fem regelrätt pornografiska noveller som skickats till en svensk pornografisk tidning. De är inte lika bräddad med fantasmer som övriga bidrag.

På ett sätt gillar jag det mycket råa i litteraturen. Det är sällan jag läser en text som jag faktiskt blir äcklad av. Men det hände i den här boken. Boken lyckas alltså väcka en nästan fysisk reaktion av avsmak i mig. Och det är bra. Jag vill att texterna ska beröra mig så mycket som möjligt.

Så visst går det att läsa den. Men märk väl: den är udda.

Klumpigheten redux är utgiven av Vertigo förlag.