Skrivmaskinen

Fick fram en gammal skrivmaskin. Inte en elektrisk, utan en manuell. En sån som man kräver kraft när tangenterna ska slås ner. En sån som man får svarta fingrar av när man försöker dra tillbaka färgbanden. En sån som färgbandet behöver vridas tillbaka på varje halvsida.

Det är charmigt. De ojämna bokstäverna. Det omedelbara mellan snappet och svärtan som trycks fast mot papperet. Hemska överskrivningar när det blir fel. Det är charmigt. Men nåt djävulskt opraktiskt, när det finns datorer. Datorer med visserligen surrande fläktar, men med behändiga möjligheter att redigera, stryka, omorganisera.

Så för längre skrivprojekt är datorn självklar. Och för mindre. Men för charmen: ja, kanske kommer jag att sitta vid den och skriva emellanåt.