Bokrecension: An Undertaker's Diary

An Undertaker's Diary: Graphic Accounts of Death Written by an ex-Undertaker är skriven av Paul R. Seymour.

Naturligtvis tycker jag det är underhållande med en sån här bok. Jag jobbar som begravningsentreprenör, och att ta del av en kollegas erfarenheter ger en del känslor av igenkännande.

Seymour jobbade som begravningsentreprenör i åtta år. Han började redan när han var sexton år. Några av sina mer märkliga uppdrag antecknade han. Det är dessa anteckningar som han låtit publicera, med smärre ändringar för att undvika att någon ska känna igen sig. Han berättar om kvinnan som vägrat inse att maken var död, och därför fortsatt leva som om han också levt – i närmare en månad. Med betydande larvutveckling som följd. Han berättar om olycksfall, självmord och andra udda upplevelser han tagit del av. Boken innehåller även kraftigt maskerade bilder av vad som förefaller vara människor som dött under olika omständigheter. Det är svårt att säga. Så maskerade är de. Men de visar ändå under vilka otrevliga omständigheter som en del människor dör.

Redan i inledningen upplyser han om att språket inte alltid är korrekt. Och det vettefan om jag nånsin läst en märkligare bok, rent typografiskt och språkbehandlingsmässigt. Ett exempel:

"My two companions finally arrived

'#@%&ing Hell'
'What a mess!'

'You don't REALLY expect us to
Climb up there and pries that lot off the ceiling do you?'

'We're undertakers not archaeologists!'" (sid. 32)

Och så håller det på. Men effekten blir till sist nästan poetisk. Så har Seymour tydligen gett ut två böcker med dikter också...

Till den som vill lära sig vad som kan ingå i en begravningsentreprenörs fältsysslor rekommenderas boken varmt.