Jesus Barabbas är en något märklig roman. Nominellt handlar den om förre officeren Jägerstam. Jägerstam har blivit på det klara med att han är en reinkarnation av Ruben bar-Jona, en jude som levde för omkring tvåtusen år sedan i Palestina, som dessutom var nära vän med Jesu lillebror Simon.
Detta ger Jägerstam ett minst sagt unikt perspektiv på Jesus, som han emellanåt träffar, inte minst när han arbetar som Stora rådets utsände tolk hos prokurator Pontius Pilatus, när Jesus ställs inför rätta för upprorsförsök.
* * *
Men fiktionen döljer en djup kristendomskritik. Boken vilar inte på Söderbergs fria fantasier om ur det skulle ha kunnat vara, utan på en mycket rationella, filosofisk-skeptiska antaganden om vem den historiske Jesus från Nasaret verkligen var. Ofta med grund i bibeltexterna själva, som Söderberg uppenbarligen är mycket väl bekant med.
Särskilt tydlig blir kristendomskritiken i parallellberättelsen om Jägerstams liv i Köpenhamn, där han nu bor, där han möter olika typer av kristendomskritiker, främst den avfallne prästkandidaten, numera antikvariatsföreståndaren Marin och den först naive men sedan alltmer skeptiske teologistudenten Kristensen, som får nya perspektiv på sin religion av just Marin. Upplägget ger Söderberg möjlighet att bemöta eventuella invändningar redan i samma bokverk som presenterar hans synpunkter på vem Jesus möjligen var.
I Jesus Barabbas dekonstrueras och avmystifieras Jesusgestalten. Han blir mannen från Galiléen i utkanten av judarnas land, där judendom blandas med grannområdenas lokala traditioner. Jesus framstår som en knepig människa, som plötsligt börjar predika. Innehållet i förkunnelsen är traditionellt judisk, och de seder han uppmanar till finner sin motsvarighet i tidens modekulter. Och till sist utropas han som Messias, och verkar själv inte ha något emot den titeln. Söderberg påvisar här hur Messiasbegreppet vid denna tiden ännu inte fått den biklang av kristusmystik den sedan skulle få: här handlar det om en konkret person som skulle leda judafolket till världslig framgång och befria det från den utländska ockupationsmakten: det vill säga Rom.
Vid det misslyckade kuppförsöket, som Jesus leder, fängslas han efter att ha ställt till med debaclet vid templet, och ställs inför den romerska rätten. Och så frikänns han av Pontius Pilatus (såsom Jesus Barabbas — »faderns son«, en vanlig titel på de messiaser som var så vanliga i samtiden), och försvinner ur historien. Därefter skapas Kristusmyten av de efterföljare till Jesus, som inte var med vid rättegången, och av det blir det med tiden världsreligion i den form som Paulus omskapar religionen till.
* * *
Söderberg är uppenbarligen påläst. Moderna bibelvetenskapliga rön ur den historisk-kritiska skolan flätas samman med romantexten, så att boken blir både en intressant berättelse och en sorts exegetisk lärobok, som målar upp ett tänk om kring hela Jesusgestaltens historiska grund. För den bild av Jesus som Söderberg ställer inför oss är långt ifrån några fria fantasier: tvärtom motiverar han de drag han ger sin Jesus med bibeltexterna själva, inte minst genom dialogerna med vännerna i Köpenhamn, som skjuts in mellan de historiska partierna och till sist avslutar boken i en stor final, under en bjudning hemma hos Jägerstam. Detta avslutande parti lämnar nästan romanfiktionen, och under ytan anar man en lärares röst.
* * *
Själv religionsvetare och avfallen präststudent håller jag det för troligt, att den Jesus som finns i Jesus Barabbas i många stycken mycket väl stämmer överens med den gestalt som för tvåtusen år sen vandrade omkring i Palestina: en predikanttyp, som samlade efterföljare, spelade på messiasförväntningarna, och i mycket var en mycket judisk religionsföreträdare, med en stark apokalyptisk emfas. Den egentliga kristendomen skapades inte av denne Jesus, utan snarare av hans efterföljare, som var tvungna att antingen överge sina övertygelser, eller försöka få dem att gå ihop med vidlyftiga tankekonstruktioner över väldiga logiska avgrunder.
* * *
Söderberg följer upp Jesus Barabbas med Den förvandlade Messias, som är en mer systematisk, facklitterär genomgång av kristendomen. Den avser jag läsa inom kort, för att än mer fördjupa mig i den Söderbergska kristendomskritiken.
Jesus Barabbas rekommenderas varmt till var och en som intresserar sig för kristendomens fornhistoria, Jesusgestaltens historicitet, god stil och den söderbergska humorn.
– – –
Jesus Barabbas: (Ur löjtnant Jägerstams memoarer), Hjalmar Söderberg, Albert Bonniers förlag 1928. 202 sidor.
Inlägg
3 kommentarer:
Välskrivet, intressant och bra.
Mycket intressant skrivet, jag blev väldigt intresserad av att läsa boken.
Tack för det. Boken är kanon. Särskilt skärpt tycker jag Söderbergs upplägg är, i det att berättelsen framförs på två plan: i Köpenhamn och i Palestina, med ettusenniohundra år emellan. Det tillåter Söderberg att låta Köpenhamnsdelarna kommentera Palestinadelarna på ett mycket effektfullt sätt, och ge ögonvittnesskildringarna ett vidare perspektiv, som de inte kunnat ha annars, och de sätts i ett sammanhang som annars inte vore möjligt.
Skicka en kommentar