Visar inlägg med etikett ljudbok. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ljudbok. Visa alla inlägg

torsdag 29 mars 2018

Bokrecension: Adolf Hitler | Bengt Liljegren (ljudbok)

Adolf Hitler är skriven av historikern Bengt Liljegren (f. 1961). Boken utkom 2008. Jag har lyssnat till ljudboksversionen som utkom samma år, med Thomas Bolme (f. 1945) som uppläsare.

* * *

Jag lyssnar sällan på ljudböcker. Jag har haft svårt att behålla koncentrationen vid något tidigare försök. Det kan vara så att Liljegrens bok är den andra som jag lyssnat på från början till slut. För nu gick det bra. Som att lyssna på en bra dokumentär från SR.

Därför tror jag att Liljegrens bok fått mig att ta upp detta med boklyssning bredvid bokläsningen.

* * *

Jag förmodar att Liljegren funderat en del kring sitt ämnesval innan han satte sig ner och satte igång med skrivandet. En biografi om Hitler — finns det något mer att säga? Finns det en plats för ytterligare en bok om den tyske diktatorn?

Hade jag fått de frågorna innan jag lyssnat till boken, så hade jag kanske varit tveksam. Men nu efteråt blir min inställning en annan: boken fyller en viktig funktion. Den är lättillgänglig utan att någonsin bli banal. Ingående utan att förlora sig i detaljer.

Hitler riskerar lätt att framstå som en karikatyr eller blott en figur: Liljegren fokuserar strängt på Hitler som person. Detta är inte i första hand en bok om andra världskriget, inte heller om nazismen som sådan. Detta är en bok om människan Adolf Hitler.

Själv har jag inte haft några problem med att få en känsla för vilka Göring, Hess, Speer och de andra var som människor. Men Hitler har alltid känts kartongartad, som om han inte haft en personlighet.

Liljegren visar att detta är fel.

Genom att följa människan Adolf Hitler från födelsen, via skolgången och de tuffa åren i Wien, vidare över första världskriget och det senare engagemanget i politiken och till positionen som Tysklands härskare, krigsivrare, krigsherre under andra världskriget och till det slutliga totala nederlaget, så får den så lätt endimensionella demonlika och skrikande agitatorn ett djup. Han framstår som en fysisk person.

Liljegren åstadkommer bland annat detta genom att ta fasta på smärre men mycket mänskliga detaljer i diktatorns liv: vad han tyckte om att äta, vad han skrattade åt, hur han fungerade i sällskapslivet, hans sovvanor, hans garderob, ja, till och med hur han kammade sig.

Till det kommer stora mängder citat från personer som stod i Hitlers absoluta närhet under delar av hans liv. Lärare får vittna, liksom kamrater. Hans medarbetare, inte minst Speer och Hitlers sekreterare, får lämna sina intryck av mannen bakom monstermyten.

Och slutsatsen man måste dra kan förefalla skrämmande. Det är bekvämt att utmåla Hitler som ett mardrömsvidunder av ren ondska. Men det var han inte. Tvärtom var han naturligtvis mänsklig. Boken visar upp en lite udda människa som var intelligent och hade en ovanlig karisma.

Han var besatt av idéer som formade hans handlingssätt och hans målsättningar: främst kanske resandet av Tyskland ur förnedringen efter förlusten i första världskrigets, utvidgandet av tyskt område österut och den rabiata antisemitismen.

Uppenbarligen föll dessa idéer i fruktbar jord.

Ett stukat Tyskland höjde honom till makten, varifrån han själv med hjälp av sin organisation kunde tillvälla sig än mer makt. Och många hade det bra under hans styre. Så länge man inte tillhörde de många folkfienderna som förföljdes. Det förklarar också delvis hur tyskarna så kunde falla in i hyllandet av Hitler.

* * *

Jag tror att det är av avgörande betydelse för förståelsen av nazismen i synnerhet och antidemokratiska rörelser i nazistisk tradition i allmänhet, att man demonterar bilden av Hitler som ett nästan utomvärldsligt väsen. Det var en människa som var navet för nazismen, en människa med magkrämpor och hetsigt humör, men också med ett charmerande sätt när han ville, och en karisma som kunde övertyga både arbetare och aristokrater.

Har vi väl insett det, så inser vi också att Hitler inte nödvändigtvis är ett unikum, ett isolerat och nödvändigtvis aldrig återkommande fenomen i historien.

Hitler har övertydlig visat vad en människa med en uppsättning idéer och villiga följare kan åstadkomma på bara några år. Insikten vaccinerar oss inte mot återupprepning i andra former men med liknande metoder. Dock, i bästa fall kan den lära oss något om den mänskliga naturen: det står i dess möjligheter att vara beredvillig till nästan vad som helst.
– – –
Adolf Hitler, Bengt Liljegren. Historiska Media 2008. Ljudbok. 978-91-85873-05-0. 12 timmar, 7 minuter, 37 sekunder.

onsdag 12 juni 2013

Något om att höra en bok

Jag har nyss lyssnat färdigt på ljudboksversionen av Gustav Vasa: Landsfader eller tyrann, som skrivits av historikern Lars-Olof Larsson. Boken belönades med Augustpriset för "Årets svenska fackbok" 2002. Vad gäller ljudboken, lästes den in av skådespelaren Stephan Karlsén.

* * *

Ljudböcker är egentligen nåt jag borde ha befattat mig med mycket tidigare. Mitt jobb innebär många och tidskrävande bilfärder, idealiska för lyssnande. — Men! Bättre sent än aldrig!

Det är inte ett alldeles lätt jobb Stephan Karlsén ålades. Texten han läser är nämligen föga talspråkig. Alls. Den doftar tvärtom av papper och — vilket blir uppenbart vid en uppläsning — innehåller onödigt tyngande ord. Det finns i min värld få skäl som gör det rimligare att skriva "partiell" istället för "delvis", till exempel. När en så skriftspråklig text läses högt, upplevs lätt ordvalet konstlat. — Att sedan min hembygd "Kind" uttalas med k-ljud (som i "krav") i inläsningen, istället för med tje-ljud (som i "kilo") som uttalet egentligen är, må väl vara hänt...

Det vore inte rättvist av mig att skriva en regelrätt recension av Gustav Vasa utifrån ljudboken. Det är trots allt inte alls samma sak att lyssna på en bok som att läsa den. Jag märker, där jag kör på smala landsvägar likväl som i stadstrafik, att tanken lätt vandrar iväg, eller stannar upp vid något som nyss sades. Men när jag stannar upp, stannar inte berättarrösten upp. Och vips så är jag ur takt med vad Larsson just skildrar...

Så — vill jag verkligen på optimalt vis ta del av innehållet i en bok, finns det inget som slår traditionell läsning, med penna i hand — redo för understrykningar och kommentarer i marginalerna. Men om jag istället känner att jag vill göra något vettigare med min tid under de timmar jag kör bil, än att lyssna till utslitna poplåtar eller väl smala P1-produktioner, så har ljudboken sin givna plats.

Jag kommer garanterat att lyssna till fler böcker. Kanhända fastnar också ett och annat, och bidrar till den ökade bildning jag alltid strävar efter.
- - -
Gustav Vasa: Landsfader eller tyrann, Lars-Olof Larsson. Norstedts 2007. ISBN: 9789173134712. 15 h 15 min.