Text: Ur Seutonius Divus Iulius

Jag läser Suetonius Kejsarbiografier i översättning av Ingemar Lagerström. Och det är mycket intressant läsning. Suetonius kan ha arbetat med sina biografier nån gång omkring det första sekelskiftet. Caesar, som är den första biografi han skriver, hade då varit död i över hundra år. Men Suetonius verkar ha haft god tillgång till källmaterial. — I det fyrtiofemte kapitlet beskriver han Caesars utseende. Det är nog så intressant att ta del av.

Så här lyder kapitlet på latin:

»Fuisse traditur excelsa statura, colore candido, teretibus membris, ore paulo pleniore, nigris uegetisque oculis, ualitudine prospera, nisi quod tempore extremo repente animo linqui atque etiam per somnum exterreri solebat. comitiali quoque morbo bis inter res agendas correptus est. circa corporis curam morosior, ut non solum tonderetur diligenter ac raderetur, sed uelleretur etiam, ut quidam exprobrauerunt, caluitii uero deformitatem iniquissime ferret saepe obtrectatorum iocis obnoxiam expertus. ideoque et deficientem capillum reuocare a uertice adsueuerat et ex omnibus decretis sibi a senatu populoque honoribus non aliud aut recepit aut usurpauit libentius quam ius laureae coronae perpetuo gestandae. Etiam cultu notabilem ferunt: usum enim lato clauo ad manus fimbriato nec umquam aliter quam [ut] super eum cingeretur, et quidem fluxiore cinctura; unde emanasse Sullae dictum optimates saepius admonentis, ut male praecinctum puerum cauerent.«*

Och i Lagerströms översättning lyder samma stycke:

»Det berättas att Caesar var reslig till växten och ljuslagd. Hans lemmar var välformade, ansiktet ganska fylligt, ögonen mörka och livliga. Hans hälsa var god, bortsett från att han mot slutet av sin livstid kunde drabbas av plötsliga svimningsanfall och hade mardrömmar. Två gånger fick han ett epileptiskt anfall mitt under ett fälttåg. Han var överdrivet noggrann med sin kroppsvård, och han inte bara klippte och rakade sig omsorgsfullt, utan han lät även avlägsna överflödig hårväxt, enligt vad somliga hånfullt har påstått. Hans tunnhårighet var ett skönhetsfel som han hade ytterst svårt att fördra, ty han fick ofta uppleva att den blev föremål för elaka skämt från avundsjuka fiender. Därför brukade han kamma fram det glesa håret från hjässan, och av alla de hedersbetygelser som senaten och folket tillerkände honom var rätten att alltid bära en lagerkrans på huvudet den han blev allra gladast över att få mottaga och kunna utnyttja.

Man berättar även att han väckte uppseende genom sitt sätt att klä sig. Således bar han en senatorstunika, vars långa ärmar var försedda med fransar längst ned vid händerna, och han bar alltid denna tunika med ett löst hängande bälte runt midjan. Det sägs att detta var anledningen till att Sulla uppmanade optimaterna att 'ta sig i akt för den illa gördlade gossen'.«**

Och så, med några ord nedskrivna för närmare tvåtusen år sen, fångas något av upp av en person, som varit död i över tvåtusen år... Utsikten är – fantastisk!

– – –
* The Latin Library: Divus Iulius

** Kejsarbiografier, Seutonius, övers. Ingemar Lagerström, Wahlström & Widstrands klassikerserie 2002. ISBN: 91-46-18238-1, sid. 43f.