Sommarläsning!

Sommaren är här! Och med sommaren möjligheten att kanske ägna sig mer åt litteraturen än eljest. Jag drog till Twitter och frågade några olika personer vad det blir för sommarläsning för deras del.

Biskop Åke Bonnier läser Göran Agrells och Peter Strömmers I Luthers fotspår: en resebiografi samt en biografi om den nästan legendariske ärkebiskopen Nathan Söderblom.

Staffan Gunnarsson, vice president i European Humanist Federation, slår in på det filosofiska spåret och studerar Maurizio Ferraris Manifest för en ny realism.

Den produktive författaren och journalisten Niclas Sennerteg å sin sida fördjupar sig i historia; han nämner The Civil War av Bruce Catton, Astrid Lindgrens krigsdagböcker och Alice Petréns Made in France.

Författaren, journalisten och kolumnisten samt tidigare krigskorrespondenten Johanne Hildebrandt ägnar också sommaren åt litteratur, emellertid som skriftställare, enär hon arbetar på Estrid, en bok i Sagan om Valhalla-serien.

Och jag, för min del, har tänkt mig att läsa Fänrik Ståls sägner av Runeberg och Dick Harrisons bok om Karl Knutsson Bonde.

Trevlig litterär sommar!

Mikrointervju: Dick Harrison

Historikern och författaren, professor Dick Harrison har haft vänligheten att besvara några frågor, i bloggens serie med mikrointervjuer.

* * *

Du har en fantastiskt hög produktionstakt vad gäller publicerade böcker av hög kvalitét. Vad är drivkraften bakom ditt skrivande?
– Lika delar lust till att skriva som vilja att sprida kunskap. Det senare borde vara självklart för alla som arbetar i det s.k. kunskapssamhället (professorer, forskare, docenter, etc.), men i själva verket förmedlas endast en bråkdel av våra vetenskapliga rön till allmänheten.

Dina texter är alltid välformulerade och behagliga att läsa. Har du några speciella regler i bakhuvudet vad gäller den egna språkbehandlingen?
– Jag arbetar hårt för att undvika att upprepa mig i en och samma text, både vad gäller språket i sig och de typer av argument som förekommer. Annars sitter det mesta i ryggmärgen. Jag har en hel del rutin vid det här laget.

Det sägs att goda författare läser mycket. Hur ser din privata konsumtion av böcker ut?
– Tyvärr läser jag numera främst de böcker jag recenserar (facklitteratur, företrädesvis om historia), vilket i och för sig är en hel del. Annars har jag en mycket bred smak, allt från Tove Jansson till Marcel Proust.

Ett hus utan böcker är som ett rum utan fönster, sa Heinrich Mann. Kan du berätta något om ditt privatbibliotek; vad hittar man för typ av böcker i Dick Harrisons egen samling?
– Man hittar massor. Arbetsrummen är möblerade med bokhyllor från golv till tak, så även bokmagasinet i källaren och kontoret på Lunds universitet. Jag har en omfattande samling med referensverk och källor om medeltiden och en mycket stor samling forskningslitteratur om historia. Därtill kommer ett rum med uteslutande skönlitteratur (framför allt världslitterära klassiker), men det hade gärna fått vara ännu större.

* * *

Tidigare i serien: Johannes Sandreyo.

Mikrointervju: Författaren Johannes Sandreyo

Härmed inleds ett nytt inslag på literature connoisseur: mikrointervjun! Detta inslag kommer att innebära att jag ställer några få frågor till personer inom bokbranschen. Först ut på banan är Johannes Sandreyo, författare till Ung, bög och jävligt kär – en i Sverige ovanlig bok om gaykärlek mellan två tonårsgrabbar. Jag recenserade boken här.

* * *

Varför valde du att skriva Ung, bög & jävligt kär?
– Framför allt kände jag att det fanns ett brinnande behov av en modern bögroman för unga, värdig 2010-talets ungdomar. En sådan har saknats på marknaden länge så det var sannerligen dags. Dessutom hade jag arbetat i över åtta år som teaterlärare och ungdomscoach och visste att vi behövde en betydligt mer nyanserad bild av gayvärlden. Jag ville ha en oväntad infallsvinkel i boken och därför fick förortsvärstingen, fotbollsspelaren och playern Emilio bli en av huvudkaraktärerna i romanen. Jag ville locka en ny läsarkrets till gayromanen och då kändes det naturligt att bygga en bro mellan Emilio och musikalkillen Filip och visa att hur olika de båda killarna än är i attityd och livsstil så står de ändå inför samma starka fight – den för kärleken och att våga vara sig själv.

Hur upplever du responsen på Ung, bög & jävligt kär?
– Den har varit fantastisk! Jag får i snitt ett mail om dagen från läsare över hela Sverige. Det är tonårskillar som skriver att de nu äntligen har tagit steget och kommit ut för sina föräldrar, klasskompisar mm. Det är magiskt att läsa att den uttryckligen har kunnat förändra deras liv. En kille från Borlänge skulle starta ett stort projekt på skolan om att våga stå för den man är. Enligt honom var det efter att ha läst boken. Det är oerhört roligt med den direkta responsen från läsare och även biblioteken runt om i landet har varit snabba att ta boken till sig. Omkring 50 bibliotek har redan beställt in den från förlaget. Igår fick jag även ett brev från Sveriges Författarfond där de avslöjade att deras styrelse beslutat att ge mig ett ettårigt arbetsstipendium, mycket tack vare att de gillade Ung, bög och jävligt kär.

Hur går du till väga när du planerar ditt skrivande?
– Först förflyter många år av ren inspiration där jag samlar på mig stoff. Små fragment, tänkvärda och potentiella historier som jag sedan pusslar in i berättelsen. Jag är otroligt inspirationsdriven och när det väl är dags att sätta mig framför Macbooken och låta romanen ta form så känns det i hela kroppen. Det kan antagligen jämföras med att bli tonårsförälder. Man står plötsligt där med en explosiv och rockande ungdom som kickar in dörren för att springa ut i livet. En ungdom som både måste hjälpas i rätt riktning samtidigt som hon måste få friheten att utforska världen på egen hand.

Vad upplever du som det mest positiva med att vara författare?
– Friheten! Tveklöst. För en rastlös människa som mig är det en fantastisk gåva att kunna ta datorn under armen och slå mig ner varhelst jag vill. Tack vare stipendiet från författarfonden kan jag nu även resa utomlands och skriva om jag skulle känna för det. Jag måste uppleva mycket för att kunna skriva. Äventyr, konst, kärlek, hat, tårar, glädje, humor, nya vänskaper… Det är bensinen som gör det hela möjligt och det är ingenting man enbart kan läsa sig till. Då blir man bara kutryggig. Upplev så mycket du kan och ångra ingenting du gjort. Hellre det än att ångra allt du aldrig gjorde. Det är mitt tips.

– Sedan är självklart responsen från läsare oerhört smickrande och det motiverar mig verkligen till att fortsätta skriva. Framför allt att skriva på mitt sätt. Det är också en väldigt fin sida av författarskapet. Du hittar ditt eget språk som du känner dig trygg i och är stolt över. Slutligen så är det enormt utvecklande. Du blir aldrig fullärd och dina färdigheter utvecklas ständigt allteftersom äventyren genomlevs både i och utanför bokskrivandet.

Johannes Sandreyo
Foto: Jonas Norén / www.jonasnoren.se