jag går allégatan fram, och ser alla dessa människor
steka sig själva i den första, heta värmen,
och jag ser dem må gott, och jag ser kärringarna
svettas syra ur sina buskiga armhålor, och
jag ser pojkarna lufta sina bleka ansikten
och jag ser gummorna som fortfarande inte
hängt in sina gråa kappor långsamt mikra
sina rynkiga kroppar, varur värmen stiger
mot höjden med skrin om svalkande vinter
jag ser bilarna fara förbi i moln från sina egna
avgaser, med nedrullade fönster, så att de därinne
själva kan känna luften av sina föroreningar
och jag ser kaffekopparna på uteserveringarna
fyllda med kaffe som svalnar och blir kallt
och de tribaltatuerade unga kvinnorna som inte
längre är tjejer visa upp mer av sitt skinn
än vad någon någonsin skulle vilja se
och jag ser svartklädda ungdomar utanför biblioteket
läsandes sin kafka och dostojevskij och turgenjev,
och de röker sina black devils och förstår ingenting
av konsekvenserna av sitt litteraturintag som luktar
rysk revolution och förkommunistiskt förtryck
långt bortifrån, på andra sidan skogar de aldrig
tagit sig igenom
och jag ser yrkesmännen med knutna slipsar, i skor
som luktar instängda ångor, som rullar upp innanför
tighta kostymbyxor och bevattnar deras könsorgan underifrån
och de har bråttom för att förklara något excelark med
siffror som räcker från källaren på stadens högsta hus till
parabolantennerna på taket, som tar in al-jazeera, och finsk yle
och betalkanalerna som visar porr på nätterna.
jag ser mammorna hasta omkring med barnvagnar med barn
som de inte ser bakom sina kolsvarta solglasögon som
skyddar dem från omvärlden mer än de skyddar dem
från solen som inte slutar att bestråla både dem och
alla omkring dem och barnet i barnvagnen och instängda
bakom pansarfönster sitter kontoristerna och massakrerar
fakturor och ingångsorder och tillverkningsritningar
samtidigt som kaffemaskinen utanför deras bås
mullrar som en åska som aldrig tar slut.
jag ser gravstenarna bakom kyrkogårdsmurarna som rests över
multnande lik som ingen längre bryr sig om att minnas, för
när det är varmt ute tänker man hellre på sin trisslott eller
på sin billiga kvällsmat, som man gärna sköljer ner med
en billig whisky framåt midnattstimmen, samtidigt som
man väntar på betalkanalernas verkliga substans och innehåll
och ångesten inför morgondagen klibbar som grodsaliv över
deras hjärnor som aldrig använts i onödan för att fundera
över vad de egentligen är så rädda för.
måndag 18 april 2011
Fragment: Solstrålning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
bra text. påminde lite om palahniuk i fight club.
¡Oye! — Att den ens påminde om Palahniuk gör mig hjärtevarm...!
Mycket bra, mork text.
Merci. — Poesi noir...
Skicka en kommentar