Nå, det är naturligtvis fantastiskt intressant. Under rubriken »Människoraser« finner jag ett långt kapitel, illustrerat med 48 ansikten. – De två första ansiktena är »Nordisk ras, Sverige«, men vi hittar också »Medelhavsras (blandad med negerras)«, »Främre asiatisk ras (övervägande). Askenasisk jude. Österrike«, »Finnfolk. Östersjöfinne (något uppblandad). Finland« och så vidare.
Vi kan väl tillåta oss ett lite längre citat också:
»Nordisk ras: ind. c:a 75, varvid största längden slutar med det väl markerade nackbenet, bred, rak, hög panna, smal nacke, långsmalt ansikte, smal näsrot, mannen c:a 172-175 cm., relativt långa armar och ben, rakt till vågigt, mjukt, blont, rödl. askblont hår, måttlig skäggväxt och hårighet, ljus hudfärg, rödblomstrande l. rosig hy, gråblåa ögon. Renast är rasen i Sverige, vars befolkning i stort sett är den mest homogent nordiska i Europa. I de s. landskapen och ö. Norrland, framför allt Norrbotten, är den dock blandad med alpina, resp. alpina och finska element.«
– Bonniers konversationslexikon, vol. VIII, sid. 515.
Jag tror inte Bonniers är särdeles stolta över formuleringar som dessa numera. Men de var kutym. I dag är de paria. Vad som hände i Tyskland något decennium efter att konversationslexikonet kom ut, har ju sedan dess gjort all antropologisk-biologisk forskning skadeskjuten, och begreppet ras har för alltid fått ett vidhängande ljud av stöveltramp.
Hursomhelst skapar det perspektiv att läsa inte bara dagens nyheter, utan även gårdagens.
Inlägg
2 kommentarer:
världen förändras
...och vi med den. Förhoppningsvis.
Skicka en kommentar