* * *
Det är lite särskilt spännande med kontrafaktisk historieskrivning, det vill säga: scenarier som rent historiskt inte skedde, men som kunde ha skett. Ett sådant historiskt äventyr är det som Tony Samuelsson ger sig ut på i Jag var en arier.
Året är 1976. Nationalsocialistiska Tyskland segrade för längesen i Andra världskriget — eller befrielsekriget, som det nu kallas. Hitler är död, men hans hjärna hålls levande i komatost tillstånd. Albert Speer är Führer sedan början av 50-talet. En järnridå har uppstått: den går mellan USA och Storbritannien på ena sidan, och det tyska jätteriket på den andra. Sovjet är besegrat.
Albert Speer har låtit en axel uppstå inom sitt rike: det finns två centra i Tredje riket — ett i Germania, det vill säga Berlin, och ett i Stockholm, i det annekterade Sverige.
Mitt i handlingen står sportjournalisten Thomas Robladh. Han är son till talmannen det i Stockholm belägna parlamentet. Denne får genom romanen steg för steg långsamt upp ögonen för nationalsocialismens lögner — både vad gäller världsbild och hans personliga historia.
* * *
I Jag var en arier förs handlingen fram främst genom två olika typer av texter: dels Thomas Robladhs egna kommentarer i någon slags redogörelse han skriver ned sedan berättelsen nått sitt kronologiska slut, dels genom hans flickvän Karins dagboksanteckningar. Vi bjuds alltså i huvudsak på två olika perspektiv, på delvis samma händelser, vilket ger en effektfull relief i berättandet.
Berättelsen är inte ett avslutat helt. Den fungerar snarare som ett tvärsnitt utan egentlig början och utan egentligt slut över ett eller några människoöden i ett segrande Stortyskland. Vi får inte veta mycket mer om den egentliga verkligheten än vad huvudpersonerna lyckas klura ut: vi ser genom deras perspektiv.
Speer ska något ha mildrat nazismen sen "den Gamles" dagar, vars krigsår kallas "de mörka åren": men frågan är om det inte bara är retoriken som har ändrats.
Judar och fångar som inte avrättas sägs numera skickas till områden bortom Ural. Om de verkligen lever sina liv där, eller om där väntar arbetsläger eller förintelseläger lämnas som en öppen fråga.
Och trots att Speer målas upp som en mildare herre än sin föregångare, lyser hans inhumana fascism igenom i stråk av stränghet emellanåt. Den egentliga sanningen om honom eller om det rike han styr når vi inte: den antyds blott i brottstycken.
* * *
Romanen är kryddad med många namn på verkliga kulturpersonligheter. Någon har diskuterat det etiska i detta. Författaren själv skriver i ett efterord att de är där för att ge en mer dokumentär känsla. Det är en frihet som jag absolut menar att en författare måste få ta sig. De personer som omnämns hade rimligen inte upphört att existera, även om Tyskland hade annekterat Sverige, såsom det beskrivs i boken.
* * *
Det må erkännas, att jag i romanens inledning ställde mig lite tvekande inför romanen. Men allteftersom jag läser, blir behovet att fortsätta läsa bara starkare.
Samuelsson lyckas med sin lite karga prosa fånga in mig. Även om jag har lite svårt att ta till mig bilden av att Hitlers hjärna hålls vid liv i ett akvarium. Men helhetsintrycket av Jag var en arier blir gott: än godare blir det, eftersom berättelsen inte förpackas i en nätt liten ask som ett avslutat helt, utan låter oss stå med pockande obesvarade frågor kvar när sista raden är skriven. Även om trilogin av någon anledning inte skulle fullbordas, står Jag var en arier på egna ben.
– – –
Jag var en arier: En nordisk fantasi, Tony Samuelsson, Wahlström & Widstrand 2009. E-bok 1.0. ISBN: 9789146223368.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar