Bokrecension: Humanity's Gain from Unbelief | Charles Bradlaugh

Charles Bradlaugh

Humanity's Gain from Unbelief är en artikel som först publicerades i det litterära magasinet North American Review 1889, men som sedan utgavs som särtryck 1889.

* * *'

Charles Bradlaugh (1833-1891) var politisk aktivist och uttalad ateist. Han grundade brittiska National Secular Society 1866, och var en av sin tids mest välkända ateister.

I artikeln Humanity's Gain from Unbelief argumenterar Bradlaugh kärnfullt för icketrons företräde framför kristen tro, såsom den tagit sig uttryck genom historien och i Bradlaughs egen tid. Han menar att samhället har mer att vinna på icke-tro än på religiös tro, och att människornas välmående och lycka gagnas av kristendomens gradvisa försvinnande.

Det gradvisa försvinnande, noterar Bradlaugh, är vad man kan förvänta sig. Det är så religioner dör: människor växer långsamt ur dem, i och med att de själva utvecklas förbi deras dogmer. Icketron sprider sig i samhället, men också inom själva kyrkan. Först om man ser i riktigt långa perspektiv, kan man ana hur de tynar bort, precis som nu döda språk tynat bort, mycket långsamt.

* * *

Främst attackerar Bradlaugh en rad olika fenomen som kyrkan stått bakom eller varit orsak till.

Det första fenomenet är slaveriet. Kyrkan tar gärna åt sig äran åt att ha medverkat till slaveriets avskaffande, men Bradlaugh påpekar på hur många sätt djupt kristna människor försvarat det onda systemet, och hur dess avskaffande snarare var en fråga om ekonomi, än om kristen aktivism.

"For some 1800 years, almost, Christians kept slaves, bought slaves, sold slaves, bred slaves, stole slaves."

Länge existerade slavinstitutionen i kristenhetens själva hjärta, utan att någon fann någon anledning att ifrågasätta det. Och de som höjde sin röst mot det, kunde råka ut för allehanda rättsliga åtgärder.

Det andra fenomenet som Bradlaugh anför är häxeri. Han påpekar hur experimentlystnad hämmats av risken att bli anklagad för häxeri. Kanhända, skriver Bradlaugh, hade de senaste seklernas uppfinningar kommit tidigare, om inte inställningen i det kristna samhället varit så avigt inställd till allt som kunde förknippas med häxeri.

Kyrkans tro på häxeri ledde till barbariska ting. Fler personer — män, kvinnor och barn —, skriver Bradlaugh, föll offer för kyrkans nit att utrota häxeri, än de kristna som blev martyrer för sin tro under rörelsens första trehundra år.

Ytterligare ett fenomen är besatthet. De kristnas tro att demonisk besatthet var något verkligt förekommande har inhiberat förståelsen för mentalsjukdomar. Det har lett till att personer som i själva verket led av sjukdomar utsatts för piskor snarare än fått njuta förståelse och vård.

Kopplat till detta är synen på naturkatastrofer och smittosjukdomar som Guds straff, snarare än som något naturligt inträffande.

Ett fjärde fenomen är synen på överheten som utsedd av Gud: som konungar som Guds smorde, vilken undersåtarna icke äger rätt att sätta sig upp mot. Det har gjort, menar Bradlaugh, att kyrkan inte dragit sig för att försvara tyranniska regimer, eftersom den dock är en överhet.

Ett femte fenomen är den kristna antisemitismen. Judarna har i kristenheten förföljt. I dag vet vi att det lade grunden till det kanske värsta brottet mot mänskligheten i historien, ungefär ett halvsekel efter att Bradlaugh själv dött.

* * *

Humanity's Gain from Unbelief är en kort genomgång av varför icketro är att föredra framför åtminstone den kristna tron. Den visar hur kristen tro definitivt inte är någon vaccination mot de mest bisarra eller rentav skadliga gärningar. Bradlaugh exemplifierar frikostigt med exempel från sin egen tid: främst genom att påpeka hur kristna gynnas och ickekristna diskrimineras i samhället.

Vi är nu förbi det stora uppbrottet från kristen tro i stora delar av västvärlden. Visst har många kyrkor fortfarande stora medlemstal: men endast en minoritet av dessa stora, förfallna statskyrkors medlemmar är väl kristna i någon meningsfull betydelse av ordet. Otron har spritt sig vitt och brett även inom kyrkan: framför allt märker vi det inom Svenska kyrkan i Sverige.

Jag är benägen att hålla med Bradlaugh att detta är ett tecken på den kristna religionens utdöende. Vi ser och har redan sett dess gradvisa försvinnande som relevant samhällsinstitution. Den håller sig blott fast — ibland löjeväckande frenetiskt — vid hävdvunna traditioner, vilka ändå många söker sig till kyrkolokalen för att vara med om. Men åtminstone Svenska kyrkan synes numera äga få hjärtan, utöver i någon slags nostalgisk mening.
– – –
Humanity's Gain from Unbelief, Charles Bradlaugh. Freethought Publishing Company 1889. Digitaliserad som epub av Project Gutenberg.