tisdag 17 juli 2012

Tidningsklipp: Läsare-aposteln Hejdenberg | Dalpilen 1854

Texten nedan, som kommer från tidningen Dalpilen, måndagen den 17 juli 1854, är lång, men fungerar gott som illustration av situationen för religionsfriheten i Sverige under mitten av 1800-talet. Styckebrytningar införda.

* * *
Den bekanta läsare-aposteln, Bundtmakaren Hejdenberg från Örebro lärer nu någon tid förehaft åtskilligt otyg inom Elfdals och Orsa socknar.
Genom enskilt meddelande har Red. blifwit underrättad om att i döpelsewäg den nitiske aposteln arbetat synnerligen flitigt. Wid döpelseceremonierne lärer så tillgått, att qwinnorne i komplett paradisdrägt, eller med andra ord alldeles nakna och karlarne något betäckta utmotats, om man så får säga, i wattnet och dermed begjutits.
Wißerligen kan ett bad i den starka wärman wara ganska nyttigt, men då det är förenadt med omständigheter, som öppet häntyda på gäckeri med sakramenterne, så torde hr wederdöparen, sig till straff och androm till warnagel, så göra en ytterligare bekantskap med Missgernings-Balken.
Det är beklagligt att underordnade auktoriteter, då de fullgöra sin pligt i detta hänseende så ringa och litet understödjas i sina bemödanden att hämma ofoget, att de både pliktfällas och till och med dömmas till fästningsstraff, såsom händelsen warit åtminstone här i Dalarne.

Tankefrihet, ej fritänkeri, komma wi alltid att förswara, men den bör icke i handling utsträckas till trotsande af gällande lagar; då bör den näpsas och detta allwarligt och strängt, ty annars uppkommer förakt för lagen, hwarmedelst samhällets bestånd botas på ett betänkligt sätt.
Att någon reform i wår kyrkolagstiftning tyckes wara af nöden gifwa de inom kyrkan på sednare tider yppade oroligheterne tydligt wid handen, men denna reform kan icke genomdrifwas af de fanatiske och galna läsareapostlar, som här och der uppsticka sina hufwuden, nåhända under ett högt beskydd och hufwidsakligen sträfwande för enskilda, ganska egennyttiga beräkningar.
Deßa personer sakna rätt ofta bildning, sedlighet och öfriga egenskaper som erfordras för att bilda en reformator och genom sitt andliga högmod öfwer egen rättfärdighet, stöta de också tillbaka mången, som kunde wara benägen att, med afräknande af dårskaperne, sluta sig till dem.
Inom sjelfwa presterkspet, deß wärre! återfinner man rätt ofta personer, de der af ren egennytta låna sig till prakticerande i läsarekonsten. Specielt känna wi flera sådane medlemmar af det högwördiga ståndet, hwilka likwißt haft den ärligheten, att öppet tillstå motiwet till deras handlingssätt.
Att läseriet nu urartat till dylika obscena och skandalösa tilldragelser som de hwilka Hejdenberg warit medwerkande till, tyckes wisa, att tiden är inne att sätta bom för galenskapen, isynnerhet som sinnlighet och osedlighet troligast äro grunden för oordningarne i Elfdaln och Orsa.

Redaktionen meddelar här nedan en insänd artikel om upträdena af följande lydelse.

(Insändt.)
I deßa weckor har stor-läsaren, den ökände bundtmakaren Hejdenberg, (primus inter pares) besökt Dalarne och serdeles länge och ostörd hållit till i Elfdalen.
I byn Holn har han predikat och sjungit för läsarne både bitti och sent; söndagarne äfwen, ja långt inpå nätterna, så det är ett jublande bland dem, så der står herrliga till.
Icke nog med detta läsande och sjungande, bundtmakaren har ock funnit sig wid att utdela döpelsens sakrament på så sätt, att han dragit sina gamla dopbarn baklänges i elfwen och under anropande om Herrans wälsignelse öfwergjutit med flera Dalelfswattnet sina omwände 3:ne gånger, så att nu äro de lyckliggjorde med den nya födelsens bad, och wederdöparen, som stått halfwa natten i elfwen till medjan, lärar fått bra med pengar för sitt dagswerke, eller med andra ord, nattarbete.
Derefter har han utdelat nattwarden förstås, på det allt skall wara fullkomnadt som skriften säger, och hwad widare kommer få wi wäl höra sedan. Sålunda har den gudsmannen gjort allt hwad han kunnat i den inre missionens sak, ehuru allt detta gyckel icke warit deras mening hwilkas ärenden mannen uträttar, ty obegripligt synes det något hwar, hwad alla deßa upptåg skola tjena till.
Antalet anabaptister uppgifwes till emellan 40 a 50 personer.
* * *

0 kommentarer: