Tidningsklipp: Ett uppträde af vidrigaste art | Göteborgs Weckoblad 1875

Ledaren i kristna Göteborgs Weckoblad, "Tidning för kristlig och politisk upplysning", förfasar sig lördagen den 3 juli 1875 över svenskarnas råhet. I sammanhanget citeras en berättelse införd i Nya dagligt Allehanda, där den publicerats "sistlidne lördag". Berättelsen återges nedan.

* * *

Ett uppträde i Hagaparken.

Insändaren, som i går afton omkring kl. 8 promenerade med sin familj i Hagaparken, blef derunder vittne till ett uppträde af vidrigaste art, deråt han anser sig böra gifva offentlighet, dem till efterrättelse, hvilka det tillkommer att vidmakthålla ordningen inom denna härliga plats.

Då insändaren passerade stor vägen till slottet från Haga grindar, ett litet stycke från dessa senare, just vid första stora korsvägen, således i den mest besökta delen af parken, befanns en mansperson, utstyrd i fantastisk hufvudbonad och iklädd stora prestkragar, med entonig, men hög röst hålla föredrag inför en ganska stor församling af båda könen, äldre och yngre. Det var parodi på en predikan, som späckad med pöbelqvickheter under åhörarnes bifallsrop slutades med ett högt och ljudeligt: Amen.

Men dermed var icke akten slut.

En annan presterlig officiant af samma skrot och kort framräcker nu ett bränvinsglas, som mannen i prestkragarne fattar och för till munnen på en i böjd ställning framträdande yngling, dervid uttalande följande ord: L. O. Smith, hvars bränvin du anammar, bevare dig till evinnerligt lif."

Insändaren skyndade nu ifrån platsen för dessa vidrigheter, men hörde på afstånd i den lugna sommarqvällen de ofvan nämnda orden flere gånger upprepas, bevisande, att den först framträdande ynglingen icke var den ende "gästen."

En half timma senare, då insändaren på återvägen passerade stället, var scenen förändrad till en munter bal, der hädaren, trakterande dragharmonika, utgjorde orchestern.

Insändaren försökte förgäfves att af de omkringstående få veta namnen på aktörerne i detta upprörande skådespel. Han förnam endast, att uppträden af samma art beklagligen icke äro sällsynta i Hagaparken, samt att hufvudpersonen lär vara känd såsom en mycket lyckad och gouterad arrangör af sådana sällskapsnöjen.

Det bör tilläggas — bedröfligt att omtala — att bland de stabla åhörarne af detta ohyggliga uppträde förmärktes åtskilliga grupper af tjensteflickor med dem åtföljande större och mindre barn.

L.

* * *