Bokrecension: Slutet. | Lars Ardelius, P. C. Jersild

"Memento Mori 'To This Favour'", W. M. Harnett. Detalj.

Slutet. Om dödens höghet och låghet är en samling texter av författarna och vännerna P. C. Jersild (f. 1935) och Lars Ardelius (f. 1926).

* * *

Jersild och Ardelius berättar, att de under lång tid samtalat om döden. De bestämmer sig omsider för att i text fästa en del av det de pratat om. Resultatet är boken Slutet. som på olika sätt i korta texter tar sig an ämnet från olika angreppspunkter. Samlingen är mångfacetterad och spänner och vitt olika områden. Här finns intervjuer med dödgrävare och begravningsentreprenörer, flera konstbetraktelser, betraktelser om död och begravning i främmande kulturer, medicinska funderingar, någon skönlitterär berättelse, personliga anekdoter och annat.

Vad läsaren efter avslutad läsning fått med sig, är en kaleidoskopisk insyn i döden som kulturfenomen.

* * *

Jag vet inte om jag blivit så mycket klokare på döden efter att ha läst Slutet. Mina kunskaper har växt, utan tvekan. Men dödens ogripbarhet, dess egenskap av förintare, blir bara än mer klar: döden är helt enkelt inte möjlig att omfatta med tanken. Vi kan frossa i detaljkunskaper om begravningshistoria — och som historieintresserad begravningsentreprenör gör jag gärna det — men själva dödens väsen är konstant främmande. Kanske måste den vara det: motsatsen till allt det vi vet om, förnimmer, upplever — livets motpol och negation.

* * *

Slutet. är en djupt personlig bok. Jersild berättar till exempel om den gången när hans broders urna inte dök upp till gravsättningen, och om de fyra gånger hans liv varit hotat. Båda författarna berättar om resor de varit på, och om erfarenheter av döden de då gjort. Ardelius gör en underbar betraktelse av Salvador Dalís klassiska tavla "Minnets ståndaktighet", och visar mig på nya detaljer bland de smältande fickuren.

Författarna hoppar lätt mellan århundradena. En statyrest föreställande kejsar Konstantins fot kan lika gärna figurera, som de olika mer sentida traditionerna kring begravningar av barn. De förtorkade resterna av en 1800-talspräst i Palermos katakomber blir utgångspunkten för en biografi över dennes märkliga liv.

Konungarnas dal i Egypten besöks av Jersild, med oss läsare i släptåg. Det följande kapitlet handlar om skyltdockor övervakningsfunktion – de har kameror i ett öga och en mikrofon i näsan. Kanhända, menar författarna, kommer dockor en dag att hjälpa den ensamme att uthärda ensamheten och skapa en illusion av sällskap, av buffert mot de ting som hotar.

* * *

Slutet. är rikt illustrerad med foton och och återgivningar av målningar. Dessvärre är samtliga bilder i svartvitt. En bok som lägger sådan fokus på just bildtolkning hade vunnit betydligt på att låta bilderna vara i färg, även om det gjort produktionen dyrare.

Språket är givetvis utmärkt, och de olika texterna korta, pregnanta, dynamiska.

* * *

Vi kan nog aldrig förstå oss på döden, eller göra oss en föreställning om den. Kanske är den dödsskräck en del av oss bär på svår att rå på. Men för min del blir tanken på den egna döden i vilket fall något avdramatiserad, dels av att faktiskt arbeta med den yrkesmässigt, men också om att läsa om den och dess effekter genom historien. Slutet. är en av de böcker som ger oss mer kunskap om den Ofattbare.
– – –
Slutet. Om dödens höghet och låghet, Ardelius, Lars, Jersild, P. C. Legenda 1990. ISBN: 91-582-1427-5- 284 sidor.