Tidningsklipp: "...bort med både komministrar och adjunkter..." | Tidning för Wernersborgs Stad och Län 1863

Tidningsklipp ur Tidning för Wernersborgs Stad och Län, tisdagen den 14 juli 1863. Styckebrytningar införda.

* * *

Prestbristen, bedömd af en prest.

Några i tidskriften "Ställningar och Förhållanden" gjorda anmärkningar mot kyrkoherden Ekdahl i Stockholm, för det han upplåtit Adolf Fredriks kyrka till religiösa föredrags hållande af resepredikanten Ahnfelt, ha föranledt kyrkoherden E. till ett swar, i hwilket han på ett för en prest serdeles frisinnadt sätt förswarar lekmannawerksamheten inom kyrkan samt i öfrigt får anledning att tala om prestbristen, i hwilket ämne han bland annat yttrar följande:

Hwad i öfrigt beträffar prestbristen, så utgör den snarare ett ämne att glädja än att gråta åt. Intet protestantiskt land är beswäradt med underhållet af så många prester som Swerge. Wåra grannländer Danmark och Norge hafwa så godt som inga komministrar annorstädes än i städerna, der de kallas residerande kapellaner. Hwad adjunkt will säga weta de icke af.

Här har man warit sysselsatt allt ifrån reformationen att anskaffa adjunkter eller s.k. medhjelpare åt friska, wäl aflönade prester, så att ordinarierna kunna sköta sina nöjen, sin beqwämlighet och sitt jordagods.

Men då dessa adjunkter fallit dem något tunga att löna, så hafwa de drifwit sitt spel så, att de blifwit kastade på församlingarne, som jemte ett litet kronohemman, hwilket man kallar boställe, fått aflöna jemwäl dem som ordinarier under benämning komministrar, hwilket också betyder medhjelpare.

De outredda naturkrafterna, som äfwen här äro framme och spöka, hafwa sedan werkat dithän, att den i allmänhet wäl lönade pastorn och den jemwäl i allmänhet illa lönade komministern hafwa hwar på sitt håll behöft adjunkter eller hwad man kallar medhjelpare.

Under wår tid har den tredje formationen börjat bildas i de s.k. sockenadjunkterna, och man wet icke huru långt denna nya institution skulle hafwa hunnit i närwarande stund, om icke den förargliga prestbristen hade yppat sig och satt p för detta ofog mot församlingarne.

Man har på wåra riksdagar ordat widt och bredt om det yngre presterskapets ömkliga willkor och framhållit dessa såsom i hög grad wärda att behjertas af de fyra stånden, som lyckligtwis nu lära tjena för afsked; men man har aktat sig för att sätta yxan till roten af trädet genom att uppkasta den frågan: Hwad skola alla dessa illa lönade tjenstemän wara till?

Det är alltså en glädjande företeelse, att saken säger sig sjelf nej, och att det yppar sig en sådan prestbrist, som medwerkar dertill att frågan kommer i sitt ursprungliga skick och att folket icke får flera prestmän att aflöna än det nödtorftigen behöfwer, och derföre bort med både komministrar och adjunkter så fort som möjligt!

* * *