— Orlofssedlar, som nämns i artikeln, var en typ av tjänstgöringsintyg som tjänstefolk fick vid avslutad tjänstgöring.
* * *
Jäsning bland Upsala pigor. Under rubriken "Om orlofssedlar" meddelade wi här om dagen ur Upsala-Posten en med "Marie Louise" undertecknad artikel, hwari Upsala matmödrar uppmanades att skrifwa ärliga orlofssedlar.
I denna ganska befogade uppmaning hade dock författarinnan gifwit sitt klander mot tjenarinnorna en alltför allmän omfattning och bland annat karakteriserat Upsala pigor såsom oöfwerträffliga i uselhet. Detta har nu framkallat stor upståndelse i lärdomsstaden.
En annan "husmoder" uppträder i Upsala-Posten till pigornas förswar och menar, att Marie Louise warit alltför sträng och kärlekslös i sina omdömen. "En tjensteflicka" menar i en annan insänd artikel, att Marie Louise är en sådan matmoder, som behandlar sina pigor så illa, att hon ej kan få andra än dåliga tjenarinnor.
Men ej nog med denna skriftwexling. Marie Louises yttrande, att pigorna slita ut matmödrarnas strumpor, hade hos Upsala jungfrur framkallet en sådan "sittliche Entrüstung," att de i söndags eftermiddag mellan kl. 6 och 7 till ett antal af många hundra samlade sig i Carolinaparken.
De talrika åskådarne, bland hwilka studenterna icke woro de minst intresserade, wäntade att få höra några ljungande wredesutbrott af någon eller några talarinnor. Men nej! Harmen war för stor för att kunna kläda sig i ord. Den låg koncentrerad på postamentet till Carl Johans statyen i form af en tallrik och på tallriken en lapp med den lakoniska påskriften: "Insamling till strumpor åt Marie Louise." Förlsaget wann genklang i allas hjertan. Hwar och en skyndade att gifwa sin skärf. Polisen sökte blanda sig i saken, men gaf slutligen wika, inseende att man war i sin goda rätt.
De insamlade medlen uppräknades, men uppgingo, till följd af jungfrurnas klena kassor, endast till 1 rdr 40 öre, hwilka öfwerlemnades till redaktionen af Upsala-Posten för att tillställas den stränga Marie Louise. Sedan deß skall lugn råda i staden.
Saken har dock äfwen sin allwarsamma sida; ty om än fru Marie-Louise hade rätt deruti, att mycket ofog drifwes med de s. k. orlofssedlarna, eller att mången fru, som werkligen haft grundade skäl till klagomål öfwer en tjenarinna dock ej har bättre wett än att wid flyttningstillfället afskrifwa ett betyg formuleradt i de wackraste ordalag; så bewisade dock den bitterhet mot den tjenande klassen och den öfwermodiga ton som utmärkte skrifwelsen, att den wärda frun tillhörde det slags matmödrar, i hwilkas tjenst hwarje tjenstflicka blir "oöfwerträfflig i uselhet," om hon icke är det förut.
Hwem har icke någon gång med wämjelse afhört dessa jerimiader öfwer pigornas uselhet, som utgör ett så omtyckt samtalsämne för ett wißt slags fruar, och hwem har icke derwid gjort den upptäckt, att detta slags matmödrar låter indela sig i twenne klasser: oförståndiga fjollor, som icke kunna beherska sitt tjenstefolk af den enkla skäl, att de icke hafwa något herrawälde öfwer sig sjelfwa, eller också s. k. dugtiga, men råa och ofördragsamma husmödrar, som glömma att de hafwa pligter mot sitt tjenstefolk.
En fru, som klagar öfwer sina pigor, gör sig i nio fall af tio skyldig till en sjelfanklagelse i någon af ofwannämnde hänseenden, ty i lika många fall gäller det gamla ordspråket: sådan husmodern är, sådan är också tjenarinnan.
* * *
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar