Bokrecension: South Sea Tales | Jack London

South Sea Tales är en novellsamling av Jack London (1876-1916).

* * *

Häromsistens recenserade jag en annan novellsamling av Jack London, Love of Life and Other Stories. Men där de noveller som ryms i den samlingen hör den nordliga ödemarken till i många avseenden, rör sig South Sea Tales, precis som titeln anger, mestadels om historier som utspelar sig i Söderhavet – på öar, atoller och på skepp.

Jack London var väl bekant med Söderhavet, liksom han var väl bekant med de nordliga ödemarkerna. Han hade både varit guldgrävare själv, och tillbringat mycket tid på Hawaii. De miljöer han beskriver känner han således väl.

I sin helhet gör inte South Sea Tales samma genomgående starka intryck på mig som Love of Life and Other Stories gjorde. Det kan bero på att miljöerna inte når samma genklang i mig, eller för att de tekniska termerna är fler, och hindrar min direkta förståelse vid läsningen: nautiska begrepp på engelska är jag inte alldeles hemtam i.

Det hindrar emellertid inte, att ett antal av de åtta berättelserna likväl når upp till samma grad av påverkan på mig som läsare, som ett flertal av den andra samlingens texter lyckades med.

* * *

Söderhavet under det 1800-tal som novellerna synes utspela sig i, framstår som ett vidsträckt fält av olika intressen och grupperingar.

På de små öarna lever ursprungsbefolkningar, emellanåt med en förkärlek för kannibalism. Västerländska bolag drar sig emellertid inte för att enrollera dem som plantagearbetare under drakoniska arbetsvillkor. Råskinn agerar som tillsynsmän på olika öar, och emellanåt överfalls de tillresande skeppen av de som bor på öarna, både i syfte att ge igen, att tillförskansa sig varor – och att ta vita huvuden som dyrbara troféer.

Visserligen använder London ord som "nigger" ganska frekvent, i synnerhet i dialoger. Men bortom det fördelar den socialt mycket medvetne London de osympatiska dragen ganska övervägande på så vis, att de verkliga vildarna är inkräktande vita män, medan de infödda visserligen ofta framställs som primitiva och ibland opålitliga, men ändå i någon mån som rättmätiga innehavare av sitt land och sina egna liv, med sin egen kultur. Men knappast ofarliga.

* * *

Tre av novellerna vill jag lyfta fram särskilt, nämligen "The Whale Tooth", "The Heathen" och "The Seed of McCoy".

I "The Whale Tooth" möter vi missionären John Starhurst, som upplever sig fått i uppdrag att kristna invånarna i ett sällsamt infamt område av huvudjägare. Är det något vi kan lära oss av den novellen, är det att en övertygelse om att ha fått Guds särskilda sändning icke innebär att det man ger sig iväg på är riskfritt.

"The Heathen" är den gripande berättelsen om Charley, som tillsammans med söderhavsbon Otoo är den ende överlevande vid ett skeppsbrott. De två männen binds därefter samman av ett slags fostbrödraskap, och står vid varandras sida genom livet, och Otoo lyckas genom sin egen förslagenhet föra Charley till stora ekonomiska framgångar, utan att vilja tänka på att sko sig själv.

Slutligen handlar "The Seed of McCoy" om en mycket stillsam ättling till en myterist på Bounty, som får i uppdrag att föra ett pyrande skepp till en säker strand, där besättningen kan sätta henne på grund. Genom sin nästan övernaturligt lugnande utstrålning lyckas han förhindra myteri ombord, när de förrädiska strömmarna gång på gång för skeppet ur kurs från de tilltänkta landningsplatserna.

* * *

Berättelserna känns många gånger mycket exotiska. De är måleriskt framställda, som gjorda för att framställas som äventyrsfilmer. Fastän de i regel utspelar sig i farliga miljöer, är det nästan alltid spänningarna mellan människor som utgör de största hoten. Döden lurar ständigt där människoliv aktas föga.
– – –
South Sea Tales, Jack London. Först utgiven 1911. Digitaliserad som epub av Project Gutenberg.