Verket gavs ut omkring år 1766 under pseudonym: filosofen Nicolas-Antoine Boulanger (1722-1759) fick låna sitt namn till den för sin tid explosiva skriften.
Jag har läst verket i en engelsk översättning av W. M. Johnson, först utgiven 1819.
* * *
Baron d'Holbach var en starkt antikristen upplysningsfilosof. Med tanke på att folk i allmänhet inte var särskilt välvilligt inställd till kritik av kyrka och kristendom brukade han publicera sina texter under pseudonym. Så också i detta fall. Främst sätter d'Holbach katolska kyrkan i siktet, men kristenheten som helhet drabbas per automatik av kritiken.
d'Holbach argumenterar i sin något vindlande text främst utifrån ett samhällsperspektiv. Han menar att kyrkan och den ideologi den står för icke varit till samhällets gagn, utan tvärtom styrt furstar och folk genom sina chimärer och vidskepelser på ett sätt som samhället nu bör avskudda sig. Kristendomen är, menar d'Holbach, helt enkelt inte samhällsnyttig och motverkar medborgarnas lycka.
Kyrkan befäster sin makt, genom att ha kontroll över några av livets viktigaste hållpunkter. Utbildningen av barnen befäster de unga i den kristna vidskepelsen. Men redan vid dopet inlemmas desamma i den kyrkliga organisationen. Vidare anses ett äktenskap inte vara legitimt om icke kyrkan fått uttala sina välsignelser över det. Och icke ens i döden är människan fri från kyrkans inblandning.
För en sekulariserad människa av i dag synes måhända d'Holbach överdriva kyrkans inflytande. Men i baronens egen tid är så givetvis icke fallet.
Det var också på svenska breddgrader närmast otänkbart för gemene man att inte låta döpa sina barn, att inte gifta sig genom kyrkans försorg och därmed kunna avla barn inom den kyrkligt välsignade samlevnadsformen, och att inte gravsättas med kyrkliga hedersbevisningar var mycket nesligt. Till det kommer också hos oss kyrkans monumentala inflytande över undervisningen.
Detta kan för oss tjäna som en nyttig påminnelse om kyrkans historiska betydelse för folk i allmänhet och furstar i synnerhet.
* * *
Kristen etik är inte optimal. Praktiserad efter bokstaven är den direkt samhällsfarlig, eftersom den passiviserar medborgarna, och lär dem att hellre lida oförrätter än att motstå dem, att förlita sig på Guds försorg om deras uppehälle, ja, att bli passiva åskådare av sitt eget liv, med en upptrissad förväntning om en genuin glädjerik tillvaro först efter att livet tagit slut.
d'Holbach påpekar hur nyttigt det är för regenter att ha sådana underlydande; det är lätt att föra sådana medborgare dithän man vill ha dem.
Som kontrast mot ett kristet ideal uppsätter d'Holbach förnuftet och ett statligt mål att söka människornas maximala och allmänna lycka här och nu utan hänsyn till vad religiösa människor vill påtvinga samhället för agenda.
I stället för att som i kristna regimer tvinga medborgare att ingå i ett visst religiöst system vill d'Holbach se ett tolerant samhälle, där furstarna inte tar parti för någon särskild religiös inriktning. Följaktligen ett sekulariserat samhälle, såsom vi känner igen det i dag.
d'Holbach skriver:
"True toleration and freedom of thought are the most proper instruments for the destruction of religious fanaticism."
* * *
I sin analys av religion i allmänhet och den kristna religionen i synnerhet drar d'Holbach vissa slutsatser. Han menar att de flesta håller fast vid sin religion blott av ohejdad vana, efter att ha försetts med den redan med modersmjölken.
Men kristendomen kommer inte med välsignelse. Ingen religion, menar d'Holbach, har kostat människosläktet mer blod än kristendomen. Och på en rent metafysisk nivå förvärrar den kristna mutationen av den ursprungligen hebreiska religionen eländet. Där judarnas gud utmäter timliga straff, inför de kristna en helveteslära med eviga straff. Själva försoningsoffret, detta det mest centrala i den kristna läran, vittnar om kristendomens grymma gudsbild.
"The sacrifice of the Son of God is mentioned as a proof of his benevolence. Is it not rather a proof of his ferocity, cruelty, and implaceable vengeance?"Gudsbilderna som presenteras av Bibeln och kyrkan är emellertid motsägelsefulla. Endera stunden framstår Gud som mild, och andra som häpnadsväckande grym och godtycklig i sitt agerande.
d'Holbach ser i denne gud inte en modell att forma sina liv efter; var och en blir då fri att forma sin religiositet efter den gudsbild som passar bäst – grym eller mild, båda blir lika legitima, för båda gudsbilderna finns representerade i bibeltexterna. Även om det tyranniska draget lyser fram klarast. Gud framstår som "a tyrant, which the most decided villain would blush to be."
Inte heller inger hans präster och teologer något förtroende, enär de genom alla tider lyckats undvika att komma överens ens om centrala dogmer. Kristna teologiska dispyter har orsakat mer bråk än någonsin dylika diskussioner inom hedniska religioner. Och Bibeln är så otydlig att ingen enighet är möjlig. d'Holbach ifrågasätter varför en gud överhuvudtaget ger mänskligheten en uppenbarelse, om den likväl icke går att begripa.
"All is mystery, darkness, uncertainty, and matter of dispute, in a religion intended by the Most High to enlighten the human race."
* * *
Förnuftet tar en stor plats i d'Holbachs diskussion.
För honom framstår erfarenheten och förnuftet som de enda vägarna till kunskap om sanningen. Religiösa plägseder bör därför, om de har något att komma med, inte sky förnuftet. Det är inte hädelse att undersöka något, blott för att det med tiden stämplats som heligt. För d'Holbach äger inte kristendomen något företräde framför "the other superstitions with which the world is infected..."
* * *
Kristendomen, menar d'Holbach, är absolut inte nödvändig för att skapa ett etiskt drägligt samhälle. Etiken är nödvändig i sin egen rätt, och behöver inte motiveras med att en Gud befaller den att se ut på ett visst sätt. Förnuftet, menar han, är nog för att guida människorna till ett rimligt förhållningssätt till varandra, som genererar maximal lycka åt var och en. Således ska vi inte bete oss på ett visst sätt för att behaga någon gud, utan vi bör bete oss på ett vettigt sätt för att göra livet behagligt människor emellan.
Ett sådant mål har kristendomen inte sällan stått i vägen för, när dess anhängare, lutande sig mot sin motsägelsefulla och grymma gud, insisterat på efterföljande av dennes påstådda vilja, istället för vad som helt enkelt är rimligt.
* * *
Christianity Unveiled innehåller en del upprepningar. Den hade tjänat på att koncentreras till kanske sjuttiofem procent av sin befintliga volym. Denna relativa ordrikedom hämmar emellertid inte dess potens som kristendomskritik i sin egen tid, eller dess vikt som historisk kvarleva från en tid då kampen mot den kristna religionen ännu inte var på långt när så långt kommen i dag. Och som vanligt hittar vi i d'Holbachs texter mening efter mening som är slagkraftig och mycket citerbar även i de diskussioner som uppstår i våra dagar.
– – –
Christianity Unveiled: Being an Examination of the Principles and Effects of the Christian Religion, baron d'Holbach, pseud. Nicolas-Antonie Boulanger. Övers. W. M. Johnson. London 1819. Digitaliserad som epub av Project Gutenberg.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar