* * *
Drygt tjugo år efter Darwins död, skriver Jack London sin Before Adam, vars själva existens är beroende av evolutionsteorin. Givetvis är boken skapad med konstnärlig frihet, och själva möjligheten som berättelsen kräver — förmågan att minnas tillbaka genom årtusendena — är en fiktion som vi dock gärna tillåter och applåderar, när den är så utsökt exekverad som i detta fallet.
Berättaren i Before Adam, är en man som hela sitt liv plågats av ovanligt livliga drömmar. Varje natt får han i drömläget tillgång till vad som beskrivs som ett slags nedärvda minnen, ungefär som instinkter kan vara nedärvda.
Men i det här fallet är det fråga om konkreta minnen av en enskild individs liv för kanske omkring 200 000 år sedan. Minnena väcks till liv i fragment, och bara allteftersom förmår mannen att sätta dem samman i en någotsånär sammanhängande kronologisk ordning.
"My dream life and my waking life were lives apart, with not one thing in common save myself. I was the connecting link that somehow lived both lives."De minnen mannen på så vis återupplever är en föregångare till människans erfarenheter i en yngre värld.
Mannen kallar sitt alter ego "Big-Tooth". Han tillhör ett folkslag, helt enkelt kallat Folket, som vare sig är apor eller människor såsom vi känner dem i dag. De har inget utvecklat språk, utan kommunicerar genom läten och gester. Redskapsanvändningen är på rudimentär nivå. Elden har de inte tämt. Och de lever i träd och i grottor.
Vad gäller deras utseende som tillhör Folket kan man kanske få en viss aning om det bland annat av hur mannen med minnena beskriver sin förhistoriske far, Big-Tooth's pappa:
"He seemed half man, and half ape, and yet not ape, and not yet man. I fail to describe him. There is nothing like him to-day on the earth, under the earth, nor in the earth."
* * *
Men parallellt med Folket lever Eldfolket. Dessa synes av en annan gren i evolutionen – lika Folket, men inte identiska. Hos dem har språket utvecklats. De använder pil och båge när de jagar och lever inte lika impulsivt som Folket. De har lärt sig att samarbeta. De har börjat använda skinnkläder. Och så har de elden i sin makt. Det finns tecken i boken på att det händer att individer från Folket och Eldfolket träffas och rentav får avkomma tillsammans.
Utöver Eldfolket och Folket finns också Trädfolket. Dessa är vilda, håriga filurer, en aning mindre komna i den skönjbara civilisering som Folket genomgått. Och så finns skogens alla livsfarliga djur som ansätter Folket och gör att en naturlig död är en död i kamp:
"Natural death? To die violently was the natural way of dying in those days."Och människan, homo sapiens sapiens, existerar ännu inte.
"For in this past I know of, man, as we today know him, did not exist. It was in the period of his becoming that I must hav lived and had my being."
* * *
Som läsare får vi följa med Big Tooth på hans äventyr i denna förhistoriska värld.
London skriver mycket suggestivt, och en verklighet mycket yngre än vår egen tar form. Till Londons särskilda talanger hör att blåsa liv i djurs personlighet, att följa djur som individer med ett känsloliv. Denna talang kommer till utmärkt bruk i gestaltandet av Folket, som ju liksom hundar och tigrar inte har något verbalt språk, men likväl medvetande.
Big-Tooth själv, liksom de omkring honom, lever i och för stunden. Planering är på det stora hela något okänt. En enkel distraktion kan få dem att glömma vad som besvärade dem alldeles nyss.
De skrattar mycket och ofta. De är som stora barn, med nära till känslor likväl som till nävarna. Ansatser till framsteg i kulturell mening passerar dem spårlöst eller tas i bruk av rena tillfälligheter. Mörkret fruktar de för att där kan finnas farliga djur; ännu har inte den rädslan transformerats till att gälla osynliga väsen — Folket är ännu fria från religiösa föreställningar.
"We ate when we were hungry, drank when were thirsty, avoided our carnivorous enemies, took shelter in the caves at night, and for the rest just sort of played along through life."Livet som Folket lever ger mig en känsla både av okomplicerad idyll och fruktansvärd kamp. Idyll på grund av det i stor utsträckning föga ansträngande livet, när ingen fara hotar. Men fruktansvärd kamp, när Folket ansätts av yttre hot, eller för den delen terroriseras av den fruktansvärda och väldiga Red Eye som bor ibland dem, och på något sätt representerar denna arts allra råaste uttryck:
"He was a monster of cruelty, which is saying a great deal in that day."Man kan särskilt notera, att London utmålar icke nödvändigtvis sin egen förfader eller Eldsfolket som föregångare till den moderna människan. Någon gång uttrycker han cyniskt att det snarare är Red Eye som är föregångare till människan, ty endast Red Eye är grym såsom den moderna människan är grym.
* * *
London skriver med förbluffande inlevelse om en värld mycket yngre än hans egen och om de varelser som finns i den. Berättelsestilen är koncis och rapp, såsom följetongstexter ofta är och behöver vara för att hålla läsarens intresse uppe från tidningsupplaga till tidningsupplaga. Och utan sentimentalitet beskriver London såväl hänsynslös råhet som pulserande åtrå och vänskap. Jag blir som läsare beredd att tro på den fiktion London skapar.
Man måste säga, att den tidsperiod som London förlägger historien i sällan är utforskad av romanförfattare. London bryter ny mark, när han inte stannar vid att beskriva en människa såsom vi känner henne som biologisk varelse i dag, utan fortsätter ytterligare några steg och går över artgränserna, för att stanna till vid en varelse, vars like inte längre existerar. Den varelsen ger han liv och ande. Och så får vi som läsare en aning om hur livet kan ha tett sig för förfäder för så längesen att de inte var människor.
– – –
Before Adam, Jack London. Först publicerad som följetong i Everybody's Magazine 1906-1907. Digitaliserad som epub av Project Gutenberg.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar