onsdag 6 augusti 2014

Bokrecension: Why are you atheists so angry? | Greta Christina

Why are you atheists so angry? 99 things that piss off the godless är skriven av den amerikanska författaren och ateistiska aktivisten Greta Christina (f. 1961). Hon driver också en välbesökt blogg.

* * *

Hela boken som sådan kan sammanfattas med Christinas egna ord:
"The main focus of this book is why religion sucks and why so many atheists are pissed off about it."
Och just så är det. På sida efter sida ger Christina raka och allt annat än inlindade skäl till varför vi inte borde hantera religion med silkesvantar, till varför religionen, som sådan, orsakar mer skada än nytta, till varför vi med rätta bör reagera med ilska på mångahanda religiösa föreställningar och handlingar baserade på dessa föreställningar.

* * *

Och det är inte bara hardcore-fundamentalister som får sin del av sleven. Christina reagerar också starkt på så kallade progressiva troende, de som sänkt trösklarna, ägnar sig åt bomullslen ekumenik. Saken är ju ändå den, menar hon, att dessa inte har bättre skäl för sin form av religion än fundamentalisterna. Deras sanningsanspråk gör inte deras uppfattningar mer rimliga, bara för att de inte förordar att otroende ska stenas eller att abortläkare förtjänar döden. Christina skriver till dessa:
"You don't have any more reason to think you have the true faith than any other believer does."
Beläggen för religionen som sådan är fortfarande varken starkare eller svagare bara för att den form av religiositet man förordar framstår som mer moderat än andra varianter. Den progressiva formen av religiositet förordar fortfarande tro, tro som något överordnat förnuftet, som något som inte behöver sakskäl; den progressiva religionen låter fortfarande önsketänkandet kring verkligheten ha en prominent plats vid utformandet av verklighetssynen.

Dessutom — och det är inte minst viktigt för oss svenskar att tänka på som i allmänhet är välsignade med en synnerligen progressiv religiositet, åtminstone från den gamla statskyrkans sida — är de progressiva religiösa inslagen i världen som helhet en mycket liten minoritet av alla religiösa yttringar.

Och vad därtill kommer, är att de progressiva formerna av religiositet, menar Christina, skänker legitimitet åt religionen som tankesystem och därmed även legitimitet åt dem som baserar sin religion på till exempel andra bibelstycken än de bibelstycken som de progressiva kanhända gärna återkommer till.

Men egentligen är det ju så, att både hardcorereligiösa och progressiva religiösa äger samma rätt till att kalla sig just religiösa, att kalla sig just muslimer eller kristna. Ingen av dem kan, menar Christina, motivera bättre än den andra varför just de russin de plockar ur kakan är mer religiöst riktiga att plocka åt sig. De utgör istället varianter av samma grundläggande livsåskådningshypotes.

Och, trots intrycket man kan få i Sverige, är de hardcorereligiösa inte en harmlös kuriositet. De är, globalt sett, den religiösa majoriteten.

* * *

Ett nyckelbegrepp i Christinas bok är religionsfrihet, i vilket hon lägger att var och en ska ha rätt att utöva sin religion, men denna religionsutövning ska inte på ett orimligt sätt gå ut över andra, som när religion blandar sig i lagstiftning eller annan maktutövning över andra religiösa eller icketroende människor.

Christina poängterar också, att det många ateister reagerar över inte nödvändigtvis är hur religiösa människor behandlar ateister, utan hur vissa religiösa människor behandlar andra troende. Vi är således arga å vissa troendes vägnar, när andra troende beter sig ogint mot dem, eller rentav förföljer dem. Därför är religionsfrihet att eftersträva: det ger både de religiösa och de ickereligiösa frihet att leva och låta leva.

Det hindrar inte att Christina är helt öppen med att hon själv anser att världen skulle bli en bättre plats utan religion.
"... religion is a bad idea, and humanity should abandon it."
Och på ett annat ställe:
"I would like to see religion disappear from the human mindset."
Det är ett idealmål, som icke ska uppnås genom tvång utan genom övertalning, genom goda argument.

Utvecklingen i Europa är tydlig: vi blir allt mindre religiösa. Idealmåleet om en värld utan religion är måhända utopiskt, men inte otänkbart. I väntan på att utvecklingen når dithän, ser Christina ett pragmatiskt mål i ett samhälle av fredlig samexistens, vilket hon dock är medveten om kan vara än svårare att nå, baserat på religionernas historia. Tolerant religion, skriver hon, är undantaget — inte regeln.

* * *

Christina gör också ett gott arbete med att klä av klassiska argument för religion. Man möter inte sällan ord om hur mycket nytta religion gör. Nåväl, samma nytta kan nås på annat vis. Man möter inte sällan argument om att religion skänker tröst. Nåväl, vad är den tröst värd som inte baseras på något verkligt?

Gemensamt för många av dessa skäl är, att de undviker huvudfrågan: har de religiösa hypoteserna skäl för sina grundantaganden om en verklighet med övernaturliga inslag. Det övernaturliga är centralt:
"The thing that uniquely defines religion is belief in supernatural entities. Without that belief, it's not religion."
Detta är kärntemat, resten må vara viktigt, men är egentligen ovidkommande i frågan om religionens verklighetsförankring. De religiösa uppfattningarna som grundas i hypotesen må sedan ha positiva sidoeffekter. Men dessa måste vägas mot de problem som följer med ett religiöst åskådningssätt.
"I'm arguing that, on balance, the limited good that religion provides is not worth it."
* * *

Det jag främst tar med mig från Christinas bok är hypotesbegreppet, som hon om och om igen upprepar. En given religion utgör en hypotes om hur verkligheten är beskaffad, en hypotes som innebär att det finns övernaturliga inslag i tillvaron.

Vi bör bemöta den precis som vi bemöter andra hypoteser: väga dess sakskäl, kritisera den, och endast acceptera den om den har verkliga skäl för sig. Christina menar att några skäl att anta att det finns övernaturliga inslag i tillvaron saknas, och att vi därför gör rätt i att helt enkelt förkasta de religiösa hypoteserna. Det är ju så vi annars skapar kunskap: genom att väga beläggen, och förkasta det som beläggen inte stöder.

Det är ju så, att ju mer vi lär oss om världen, desto mindre utrymme ges åt övernaturliga förklaringar. Det finns inte ett enda fall, där vi en gång haft en naturlig förklaring till något, som sedan övergetts för att en övernaturlig förklaring framstått som rimligare. Det genomgående mönstret, skriver Christina, är istället att det vi en gång ansåg hade övernaturliga förklaringar på punkt efter annan ersätts med naturliga förklaringar.

Vi trodde en gång att Tor orsakade åskan, vi vet nu att den har naturliga orsaker. Gud kunde få skulden för jordbävningar, vi vet nu att de har naturliga orsaker. Vi trodde att sjukdomar var straff från Gud eller demoner, vi känner nu till bakterier och virus, och har naturliga förklaringar.

Det är helt enkelt rimligt att anta, att den verklighet vi lever i och det som finns i den har helt naturliga, om ej ännu i varje del kända, förklaringar. Och varje gång ett hävdat övernaturligt fenomen har testats, har det visats sig vara — inte övernaturligt. Således, på grund av det vi faktiskt vet om tillvaron, är det fullt rimligt att avfärda övernaturliga förklaringar. Och därmed är följande slutsats av Christina nära:
"God almost certainly doesn't exist, and it's completely reasonable to act as if he doesn't."
De enda beläggen vi har för övernaturliga, religiösa inslag i tillvaron är att en och annan människa hävdar att de finns där.
"Every single claim made by religion comes from people: not form sources out in the world that other people can verify, but from the insides of people's heads."
Religion kräver således att man sätter större tillit till sina egna subjektiva upplevelser, eller, och främst, andra människors försäkran om att de känner till hur det ligger till, och att dessa hävdanden är mer sanna än det vi faktiskt konkret erfar i den tillvaro som vi lever i.

Det är inte undra på att det är en vanlig, religiöst motiverad uppfattning, att tvivel och ifrågasättande är fel eller rentav synd. "Saliga de som inte har sett men ändå tror", sade Jesus själv...

* * *

Greta Christinas Why are you atheists so angry? är anpassad efter en amerikansk publik. Den är emellertid inte bortkastad läsning vare sig för en religiöst inklinerad läsare i Sverige, eller för en ateist. Nog är boken en aning pladdrig för min smak: det känns som att Christina för ett uppsluppet men ändå allvarligt samtal med läsaren. Denna talspråklighet kunde måhända ha komprimerats till förmån för en mer koncis framställning. Å andra sidan ger stilen boken en mer lättläst känsla.

Särskilt befriande är hennes raka, ärliga sätt att framföra sina poänger.

I boken täcker Christina upp några vanliga invändningar mot ateistisk aktivism, förstådd som aktivitet som syftar till att sprida ateism på bekostnad av religiositet. Svaren hon skänker är väl framförda och hon har för vana att förutse ytterligare följdfrågor och besvara också dem. Christina är uppenbarligen en van debattör, och känner de religiösas argument sedan många, många drabbningar förut.

* * *

Ateismen blir allt starkare. Utvecklingen går ju framåt också i Greta Christinas USA. Men fortfarande är den kristna högern definitivt en reell maktfaktor och det är där förenat med mycket större risker att komma ut som ateist.

I stora delar av Europa återstår bara arkaiska reminiscenser av religionens gamla hegemoni, som till exempel de nationalistiskt färgade kraven på kyrkliga skolavslutningar här i Sverige. Men ändå skulle nog fler här reagera med undran om man sa att man var pingstvän än om man sa att man var ateist.

Så vi har kommit en bra bit på vägen, men vi är inte framme. Fortfarande har en religiös förening som Svenska kyrkan miljoner medlemmar, om än i första hand av hävd snarare än på grund av kristna övertygelser. Fortfarande har reaktionära kristna krafter en röst i riksdagen genom i synnerhet vissa kristdemokratiska riksdagsmän.

Men de är på det stora hela kvastfeningar i ett hav där de blivit försvinnande få och sällsynta.

Desto viktigare är det för oss som inte är "religiöst oskyldiga", med Hedenius term för dem som helt enkelt inte bryr sig om religion, att engagera oss för de människor runt vår jord där de religiösa människorna snarare är hajar, hajar med tänder som hotar att slita liv itu eller att åtminstone allvarligt skada eller märka människor som avviker vad gäller religiösa övertygelser. Det må sedan vara i Iran eller i USA.

Eller, för den delen, i små gemenskaper här i Sverige där religionen fortfarande förtrycker människor. Där kvastfeningarna fortfarande simmar.
— — —
Why are you atheists so angry? 99 things that piss off the godless, Greta Christina. Pitchstone Publishing 2012. ISBN: 978-098528152-6. 182 sidor.

0 kommentarer: