* * *
Det finns ett antal författare som jag placerar i mitt eget litterära pantheon. Kafka är gudafadern där, men Hjalmar Söderberg intar också en framträdande plats.
I Den talangfulla draken möter vi Söderberg i företrädesvis ett antal noveller. De flesta av dem handlar inte om något anmärkningsvärt: handlingen utspelar sig i regel kring något rätt trivialt, som ett besök i en rakstuga eller en konversation i mondäna kretsar i Köpenhamn. Men Söderberg visar hur han också av en alldaglig händelse kan skapa stor litteratur, liksom en konstnär kan göra en häpnadsväckande avbildning av något högst vardagligt.
Det är således främst med Söderbergs gestaltningsförmåga vi får stifta bekantskap med och kan studera i Den talangfulla draken. Liksom den porträttmålare som med några snabba drag med en kolpenna kan fånga essensen i en persons ansiktsdrag, kan Söderberg med väl valda ord i novellens form frammana en känsla av den situation som han skildrar.
Ofta är texterna skriva i jag-form. Jag vet inte i vad mån det Söderberg berättar om faktiskt går tillbaka på egenupplevda händelser, men det är också oväsentligt. Texten är sitt eget universum, oavsett om dynamiken som ryms i den också har rymts i sinnevärlden.
Novellformen kan också ge ett slags avstånd till det som händelsevis kommer upp i texten, som när berättar-jaget förhåller sig tveksam till införandet av kvinnlig rösträtt, vilket ju också Söderberg var tveksam till i verkligheten.
* * *
En av de texter jag uppskattar mest, är den som heter En grå väst eller Rättvisan i München.
Den går i korthet ut på att berättaren, skriftställaren "herr Zederperch" (uppenbarligen en lätt förtyskad version av "Söderberg"), råkar ha fem knappar till en väst. Han beställer således en väst att använda knapparna i, icke med de sedvanliga sex knapphålen, utan med just fem knapphål. Västen levereras emellertid likväl med sex knapphål, och berättaren vägrar att betala. Han blir då stämd och polisen konfiskerar en badrock och en teaterkikare i hans vård. Till sist möts berättaren och skräddaren i rätten där en något omständlig situation uppstår, som emellertid slutar med att Zederperch betalar skräddaren.
Berättelsen är något kafkaesk, om än mer stämd i dur än Kafkas egna berättelser plägade vara. I synnerhet det invecklade domstolsförfarandet påminner i mycket komprimerad form om en herr K:s labyrintiska kamp med juridiken i Processen. Men där herr K alltmer intas av fruktan — vilken ju visar sig vara väl befogad — ser Zederpech mest roat på vad han hamnat mitt i.
En annan berättelse handlar om ett möte med en grafolog. Åter en annan utgör en saga om en ung man som förklär sig till gud för att vinna en prinsessas hjärta. Ännu en raljerar en aning med August Strindberg. En annan skildrar förfäran över en kinematografföreställning.
En psykologisk träffsäker berättelse handlar om ett besök i en rakstuga, där berättaren misstänker att kvinnan som står i begrepp att raka honom vill se honom död. Och en text berör humoristiskt frågan om huruvida Sverige bör skaffa en pansarbåt, en fråga aktuell vid tiden då boken skrevs. Och utöver dessa ryms fler givande texter.
* * *
Söderberg har ett sätt att skriva som motstått tidens tand. Hans Doktor Glas framstår fortfarande som en av svensk litteraturs mäktigaste romaner. Men även i dessa mindre kända noveller och texter som ryms i Den talangfulla draken får läsaren ta del av Söderbergs unika berättartalang: det han skriver är fräscht, det är underhållande, det är träffsäkert. Det utspelar ofta sig i sin tid, men är på ett märkligt sätt icke bundet till densamma.
– – –
Den talangfulla draken. Historier, Hjalmar Söderberg. Albert Bonniers förlag 1913. Digitaliserad som epub av Litteraturbanken.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar