måndag 1 september 2014

Bokrecension: Svensk historia | Olle Larsson & Andreas Marklund

Gustav Vasa, Karl XII, Karl XIV Johan
Svensk historia är skriven av historikerna Olle Larsson och Andreas Marklund. Boken är utgiven på Historiska media 2012.

* * *

Det är de stora dragens svenska historia under 500 år som Larsson och Marklund har skrivit. Läsaren möter de avgörande händelserna, de stora personligheterna, de betydande vägskälen. Eftersom formatet är begränsat måste givetvis avvägningar göras, men som koncentrat av fem sekler av svenska öden menar jag att Svensk historia fungerar utmärkt.

I själva verket borde det Larsson och Marklund skriver om i min fromma fantasi tillhöra varje svensks allmänbildning, åtminstone skulle jag gärna se att konturerna av det som format den svenska nationalstaten, och vilka personer som stått som huvudpersoner i de många olika draman som utspelat sig här, vore bekanta.

Därför är det icke att ta i från fötterna att anse, att ingen svensk gymnasieelev borde få godkänt i historia, utan att ha tagit sig igenom dessa två herrars pedagogiska och faktiskt emellanåt smålustiga bok. Svensk historia är nämligen mycket lättillgänglig och skulle göra sig utsökt som lärobok. En lärobok som är en introduktionskurs i den svenska historien.

* * *

Måhända hittar den redan historiskt intresserade inte många banbrytande nyheter. Men det finns likväl en stor vinst i att repetera vår historia, och att ta till sig de slutsatser som historieforskningen i dag samlar sig kring; för fastän att historia kan synas vara ett studium av det som stelnat i tiden, är den i mångt och mycket en produkt av sin tid: vad man väljer att fokusera på i det förflutna är en konsekvens av vilken värld man lever i nu, vad man tycker är intressant att lyfta fram, vad man väljer att förbigå i tystnad.

I mångt och mycket blir sammanställningen i Svensk historia likväl traditionell, om än i fräsch klädnad. I första hand berättar nämligen Svensk historia om kungar och krig. Åtminstone i de tider då kungarna hade makt och krigen var en realitet.

Ett avsevärt utrymme viks också åt religionens betydelse genom svensk historia; det är välkommet — för religionen som drivkraft bakom eller hämsko på samhällsutvecklingen kan icke nog betonas. Till exempel skrivs det angående reformationen:
"Sannolikt är övergången från katolicism till protestantism en av de största ekonomiska, sociala, kulturella och politiska förändringsprocesser som Sverige genomgått under historisk tid."
Som en parallell historieskrivning bredvid svenska statens framväxt kan man i Svensk historia hitta den svenska religionshistorien intressant skildrad, som en resa från religiös despoti till religionsfrihet.

Fastän ett syfte med boken enligt förordet verkar vara att få upp läsarens ögon för att nationsgränserna icke alltid är det avgörande i identitetsskapandet, är det likväl nationalstaten som är i fokus. Och det är inte konstigt: de senaste femhundra åren är nationalstatens tid. Hade undersökningsfältet inbegripit ytterligare femhundra år bakåt i tiden från Gustav Vasas tid, hade bilden blivit en annan.

* * *

Vad jag möjligen kan sakna i Svensk historia, eller vad jag möjligen hade önskat se mer av, är den enskilda människans livsvillkor i landet under de senaste femhundra åren. Givetvis är det svårt att motivera skildringar av enskilda, vanliga människor, både på grund av källäget, men också på grund av vilken underordnad betydelse vanligt folk som individer hade för de stora skeendena.

Men allmogen utgjorde en helt övervägande andel av befolkningen. Och jag hade gärna sett utförligare beskrivningar av hur de bodde, vad de åt, hur deras kultur såg ut och förändrades, vad deras arbetsliv innebar rent konkret. Som det är nu, framskymtar allmogen mest som antingen kanonmat eller som offer för diverse farsoter. Och emellanåt som missnöjda medborgare när skattepålagor blir alltför tryckande.

* * *

Larsson och Marklund har på ett utmärkt sätt sammanfattat femhundra år av svensk storhistoria. De gör halt först i vår egen tid, efter att ha skildrat 1900-talets historia mest detaljerat av alla de epoker som beskrivits i det föregående.

Man gör inte anspråk på att komma med nya, djärva teorier, utan syftet är just att sammanfatta hur historiker i allmänhet ser på svensk historia i nuläget. Önskar man gå bortom sammanfattningens hägn kan man med fördel begagna sig av den utförliga litteraturlista som författarna bifogat till boken.

Svensk historia innehåller det som det vore varje svensk nyttigt att känna till, åtminstone i grova drag. Men även den som tror sig veta vad som står i den, kan gott ta den till sig och få en nyttig repetition.
– – –
Svensk historia, Olle Larsson, Andreas Marklund. Historiska Media 2012. ISBN: 978-91-7545-163-3.

2 kommentarer:

Rebecka sa...

"Vad jag möjligen kan sakna i Svensk historia, eller vad jag möjligen hade önskat se mer av, är den enskilda människans livsvillkor i landet under de senaste femhundra åren. Givetvis är det svårt att motivera skildringar av enskilda, vanliga människor, både på grund av källäget, men också på grund av vilken underordnad betydelse vanligt folk som individer hade för de stora skeendena."

Det här är just det jag oftast också saknar - dock kan man ju fylla i tomrummen med skönlitteratur, i alla fall i vissa fall. Men det är kanske dags att få alternativ historieskrivning att nå Sverige också? Eller har den redan kommit? Jag missar så mycket...

Creutz sa...

Det man kan titta på, med fördel, är diverse böcker som skildrar brottslighet. Det är ofta där vi kan få skymtar av vanligt folk, eftersom de med någon detaljrikedom emellanåt framträder i domböckerna.

Annars blir de lätt till en grå, sammansmält massa, där individerna försvinner, suddas ut, och uppgår i det vi kallar allmogen.