Skeppet är något av en fallstudie. Vad händer egentligen om man tar ett fraktskepp som ska korsa Atlanten från Reykjavik till Surinam, och på det skeppet sammanför, bland andra, en religiös och trött kapten, en gangster på flykt från andra gangstrar, en ångestriden man som i vredesmod mördat sin hustru och gömt kroppen, en godmodig man tyngd av astronomiska spelskulder, en djävulsdyrkare, en manodepressiv fascist och en genomtrevlig kock?
Jo, då får man Skeppet.
* * *
Máni skriver på ett alldeles särskilt sätt. Jag som alltid föredrar det ordknappa, vandrar här inte i min vanliga karga miljö, utan här flödar de detaljerade beskrivningarna. Jag hade föredragit en snaggat språk, men ordrikedomen är dock suggestiv. Man vaggas in i Mánis kolsvarta värld av det blomsterprunkande språket, som lika gärna ger uttryck för havets vidder som ett sönderskjutet huvud. Till suggestionskraften bidrar också den något reitererande kronologin: först beskrivs vad som händer en viss person vid ett visst klockslag, sedan en annan, och därefter en tredje, och på så sätt vävs deras respektive liv samman till en helhet. Jag är inte helt säker på om jag gillar det, men fungerar gör det.
* * *
Skeppet är en kolsvart berättelse, som börjar mörkt och slutar än mörkare. Inledningsvis hade jag svårt att hålla koll på alla figuranterna, men efter att ha börjat upprätta en liten lista långt bak i boken med namn och kännetecken, så flyter det på bra. Någon särskilt huvudperson finns inte, utan berättelsens fokus vandrar omväxlande runt kring de olika personerna på skeppet.
Det är ett genidrag av Máni att förlägga handlingen till ett fraktskepp. Han får på så sätt en begränsad miljö att förhålla sig till. Fraktskeppets begränsade besättning gör att läsaren med tiden får en relation till var och en av dem. Samtidigt som de relativt få karaktärerna, på den relativt stora och ödsliga yta som ett fraktskepp är, bidrar till suggestionen av att det hänger mörka ovädersmoln över hela berättelsen. Det är ödsligt. Det är ensligt. Det är ödesmättat.
* * *
Skeppet drar till sig läsaren och håller honom kvar tills boken är slut. Läs för lite nattsvart spänning mitt i sommaren.
* * *
Se även recensionen hos Feuerzeug: "Ett skepp kommer lastat".
— — —
Skeppet, Stefán Máni, Bonnier Pocket 2010. ISBN: 978-91-7429-117-9. 385 sidor.
5 kommentarer:
fan ta dig Andreas, pga din intressanta recension måste jag lägga ännu en bok till min redan överfyllda läslista =)
borde sluta jobba igen och läsa ikapp...
Enna typiskt, du! — Merci...!
Bra recension, låter som en bok att lägga till önskelistan. Kan även rekommendera islänningen Sjón vars bok Skugga-Baldur inte liknar något jag läst innan, möjligtvis ett stråk av Knut Hamsun. Att han sedan regisserat slashern Reykjavik Whale Watching Massacre, http://youtu.be/AQgNRCHfgMk, gör honom inte mindre intressant.
Tack för tipset!
Ja, det var en fin bok, Skeppet. Synd att inte fler av hans böcker översatts ännu...
Skicka en kommentar