Bokrecension: Kejsarbiografier | Suetonius

Kejsarbiografier (De vita Caesarum) skrevs en gång av romaren Suetonius, som bör har levt någon gång mellan omkring år 70 och år 130. Kejsarbiografier är har getts förnämlig svensk språkdräkt av Ingemar Lagerström.

Det går givetvis inte att skriva en traditionell recension av ett verk som Kejsarbiografier. Det vore så pretentiöst, att det helt enkelt inte låter sig göras. Bäst är väl att hantera verket som en betydelsefull, ja, ovärderlig källtext om livet i Roms högsta kretsar under tiden från och med Caesar till kejsar Domitianus, summa tolv personer. Början av biografin om Caesar har gått förlorad, men i övrigt är boken komplett bevarad från antiken.

* * *

Med tanke på att verkat har närmare tvåtusen år på nacken och skrevs i en helt annan kultursfär, och författaren av naturliga skäl förutsätter förkunskaper som inte längre är allmänt tillgängliga är Kejsarbiografier inte en samling texter som alltid skänker omedelbar förståelse. Fotnoterna kommer tätt och asteriskerna som markerar uppslagsord likaså. Inledningsvis sökte jag väl upp extrainformationen i bokens senare sidor mer frekvent än vad jag helt enkelt orkade göra längre fram — detta för att alls komma igenom texten. Förståelsen blev måhända lidande därav.

Men samtidigt. Suetonius skriver en prosa som är rak, klar och undviker prunkande stilmässiga utsvävningar. På så sätt är han något av ett stilideal. Enligt förordet i boken, följde Suetonius en sed i sitt skrivande, där han undvek att brodera ut prosan liksom skrev han en roman; istället fokuserar han på fakta och tematik: biografierna om Caesar och kejsarna är inte alltid kronologiskt ordnade. Det är effektivt.

Men trots det mycket nyktra framställningssättet, ryms ändå en hel del skvaller. För skvaller är vad det är. Runt hundra år har hunnit gå sen de första personerna Suetonius skildrar var som mest verksamma, och han återberättar vad han har fått höra, även detaljer. Han väjer till exempel inte för att berätta om diverse kejsares svaghet för manliga älskare, något som han tydligen berättar i nedsättande syfte. Inte som en synd, men som något oromerskt.

Allt är dock inte hörsägen. Långt därifrån. Det uppenbart att Suetonius haft tillgång till texter som vi inte längre har tillgång till. Han berättar om ett brev från Augustus han läst, och han berättar om en dikt nedskriven av Neros egen hand, som han själv sett. Som ämbetsman i den romerska byråkratin, förefaller Suetonius haft tillgång till en del arkiv och de papper som förvarades där — och det kommer till god nytta i hans biografiskrivande.

* * *

Kejsarbiografier ger en fantastisk inblick i romersk kulturhistoria och historia överlag. Genom Suetonius får vi lära oss om Caesars något extravaganta sätt att klä sig, att han var lång och ljus i hyn, samt att han led av tilltagande håravfall. Vi får veta att många av kejsarna gillade att slänga sig med citat ur Homeros. — Det vara tillägg av författaren själv eller icke, men nog är det troligt att skrifter som kejsarna var välbekanta med gärna kom till användning som litterära källor att referera till i dagligt tal; en funktion som Bibeln haft i den västerländska kulturen tills för inte så längesen.

Vi får veta att Augustus alltid hade sina tal nedskrivna, och att han även kunde ha sina anföranden nedskrivna i förväg inför privata samtal. Vi får lära oss ett och annat om Tiberius homoerotiska arrangemang som åldring på Capri, dit han dragit sig tillbaka. Samtliga porträtterade mäns dödssätt beskrivs noggrant. Ja, kort sagt, Kejsarbiografier är full av spännande detaljer och kuriosa, likväl som skildringar av de större historiska skeendena.

Jag måste hålla med översättaren Ingemar Lagerström i förordet:

"Verket tillhör världslitteraturen, inte bara som historia och biografi, utan även som roande och underhållande läsning."

(sid. 8)

* * *

Förutom av själva texten av Suetonius, finns i boken ett informativt förord, ett kapitel om översättningen i sig, ett kapitel om Suetonius själv, sammanfattningar av alla biografier, en mycket koncentrerad sammanfattning av romarrikets historia, en ordlista över typiska romerska företeelser, en omfattande notapparat med textförklaringar, stamtavlor, kartor och några lästips.

Är man mer än måttligt intresserad av romarrikets historia, rekommenderar jag varmt Suetonius litterära världsarv Kejsarbiografier.
— — —
Kejsarbiografier, Suetonius, övers. Ingemar Lagerström, Wahlström & Widstrand 2001. ISBN: 91-46-18238-1. 503 sidor.