Nånstans mitt i Västergötland.– Jag brukar ju hävda att jag inte tror på inspiration, utan på det idoga arbetet. Men vilken poet från romantiken hade kunnat låta bli att inspireras att dikta något utifrån detta: en gravsten halvt dold i lummig grönska på en kyrkogård, där det inte längre finns någon kyrka...
Inlägg
2 kommentarer:
jo, det väcker tankar (men många gravar är lika ensamma i en fylld kyrkogård också)
Sant, helt sant.
Skicka en kommentar