Martialis revisited III

Jag har blivit sanslöst hänförd av Martialis epigrammatiska dikter, som stammar från omkring senare delen av det första århundradet. Martialis skriver om överklass och vardagsliv, och ger vad som verkar som små skisser av vardagslivet i Rom... — I en fyndlåda hittade jag Martialis Spectacles och bok 1-5 i en volym, för tio kronor! Den ingår i Loeb Classical Librarys utgåva. De ger ut klassiska texter på latin och på grekiska – på vänstra sidan av uppslaget står texten i originalspråk, och på högra sidan i engelsk översättning. Översättare av texterna i min bok är D. R. Shackleton Baily.

– Jag läste en del latin en gång i tiden, och det känns fint att stifta lite bekantskap med romarnas språk igen! Men, utan översättningen hade jag stått mig slätt... — Mina tolkningar här på literature connoisseur är fria tolkningar grundade på de engelska översättningarna, med villiga blickar på det latinska originalet.

Vad än Rufus gör,
så finns för Rufus inget annat än Naevia.
Om han är glad, om han gråter,
om han är tyst, så pratar han om henne.
Han äter middag, skålar,
ber om en tjänst, förvägrar nån en tjänst,
gör ett tecken: allt handlar om Naevia.
Om det inte fanns nån Naevia,
hade han blivit stum.
När han skrev en hälsning till sin far, igår morse,
skrev han: "Naevia, mina ögons ljus!
Naevia, ljuset i mitt liv, god morgon!"
Naevia läser det och ler
och sänker sitt huvud.
Det finns mer än en Naevia.
Varför, du löjlige, är du en sån dåre?

Tolkning av Martialis, Bok I, epigram 68.