Bokrecension: World War Z

World War Z: An Oral History of the Zombie War är skriven av Max Brooks.

– Världen gick mot sin undergång. Mänskligheten mötte sitt värsta hot någonsin, när ett virus fick de döda att börja leva igen – ett liv som bara gick ut på att förtära de fortfarande levande; utan intelligens, ledare eller självbevarelsedrift: bara döda.

Men civilisationen slog tillbaka. Efter några år på reträtt lyckades vad som var kvar av mänsklighet organisera sig och påbörja ett återtagande av sina territorier, för att till sist segra över de levande döda.

World War Z är skriven som en rapport av en överlevare som intervjuat mängder av personer som på olika sätt var med under det stora kriget. De berättar sina historier och delar med sig av sina erfarenheter. Perspektiven blir på så sätt många, och de fragment av helheten som varje berättelse utgör sammanfogas genom den information man får genom de andra fragmenten till en allt större helhetsbild av vad som hände när mänskligheten höll på att gå under. Tagna var och en för sig, är de enskilda berättelserna som små noveller.

Vi har läkaren som kallades ut på landsbygden för att bekräfta ett tidigt fall av insjuknande. Vi har den kinesiska u-båtskaptenen som tillsammans med sin besättning kapar sin egen u-båt och flyr ut på havet, undan både kinesiska myndigheter och de odöda. Vi har israelen som berättar om hur Israel satt sig själv i total karantän, inklusive sina palestinska medborgare, och på så vis har oefterliknelig framgång i att undvika smitta. Vi har höga militärer och vi har soldater som rensar markerna på ännu kvardröjande zombies. Vi har dem som var med i de stora slagen. Vi har piloten som får lämna sitt flygplan i fallskärm och överleva i ödemarken tills räddningen kommer. Vi har den sydafrikanske teoretikern som formade programmet för överlevnad, som flera länder kom att anta: rädda dem som räddas kan, isolera dem, överge alla andra. Vi har soldaterna som finkammar Amerika för att helt rensa det på odöda. Och så vidare, och så vidare...

World War Z är ett mästerverk i sin genre. Brooks har skapat ett hyperrealistiskt upplägg, och in i detta upplägg kastat in en ensam fantasm: att de döda kommit till liv som zombies. Dessa zombies förändrar inte sina egenskaper under berättelsens gång, utan förblir de som de varit: de vill äta levande kött, de kan endast dödas genom att hjärnan förstörs. De har inget behov av att andas. De vandrar över havsbotten, och fryser fast på tundran under vintern. De är fullt möjliga att bekämpa. Och deras största tillgångar: drivet, att fortsätta trots att en arm eller ett ben är borta – och sitt enorma antal.

Genom boken stöter man på personer man känner igen från populärkultur och politik, här lätt förklädda. Paris Hilton ges ett föga smickrande porträtt, som deltagare i en dokusåpa. Vad som torde vara Nelson Mandela förvånar genom att ge sitt godkännande till den kontroversiella planen för överlevnad. – När boken utspelar sig är något svårt att slå fast. Det har gått några år sedan den stora offensiven genomfördes, och segerdagen utropades. Själva kriget måste ha pågått i ett antal år också: men, med tanke på kändisarna som anas, borde vi befinna oss i en framtid, som inte är alltför avlägsen.

World War Z är en utmärkt skildring av en värld som nästan gick åt helvete, men där människans livsvilja och förmåga till kamp räddar henne bort från hotet om total utrotning.
– – –
World War Z: An Oral History of the Zombie War, Max Brooks, Three Rivers Press 2006. ISBN: 978-0-307-34661-2.