The Unlikely Disciple: A Sinner's Semester att Amercias Holiest University är skriven av Kevin Roose.
Kevin Roose var bara nitton år när han fick uppslaget till boken som jag nu läst. Roose är en hyfsat liberal student med kväkarbakgrund, vid Brown University. Emellertid fascineras han av den evangelikala, fundamentalistiska högerkristendomen, och beslutar sig att walldorffa en termin på Liberty University, grundat av ultrakonservative pastorn Jerry Falwell.
Kevin Roose skriver in sig på Liberty University, sina oroliga vänner och släktingar till trots: han vill skriva en bok om hur det egentligen är på en sån plats. Därför kan han inte vara helt uppriktig med vem han är: ha måste glida på sanningen, ducka för frågor, och läsa på om högerkristen terminologi, för att accepteras i så hög utsträckning som möjligt, och på så vis kunna skriva en text som gör studenterna rättvisa. Och på skolan är de är många. Tiotusen fasta studenter. Femtontusen följer kurser via nätet. Men i synnerhet umgås han med de vänner han får bland sina grannar i studentkorridoren på skolområdet.
Roose märker nästan omedelbart, att Liberty University har ett strikt regelverk. Förbrytelser mot regelverket leder till reprimander och bötesbelopp och i värsta fall relegering. Brott mot regelverket innefattar: att röka, att äga tobak, att gå bortom hålla-handen med en flick- eller pojkvän (man får dock kramas, men högst i tre sekunder), att se en våldsam film, att som man ha hår som går ner över kragen, att vistas i det motsatta könets studentkorridorer. Man får inte ha shorts. – Regelboken är fyrtiosex sidor lång. Den heter »The Liberty Way«.
Chef över hela skolan, sen grundandet 1971, är alltså den kontroversielle pastorn Jerry Falwell. Han är den typen av religiös människa, som säger att AIDS är straffet för ett samhälle som tolererar homosexualitet. Han skapade en skola, lika konservativ som han själv, som blivit ackrediterad, och vars mål är att utbilda inte bara till inomkyrkliga yrken, utan även att utbilda till jurister och annat, för att få ut frälsta människor i hela samhället. Upptagninspoolen är omfattande. En tredjedel av de amerikanska tonåringarna kategoriserar sig som »born-again Christians«, pånyttfödda, en term som i synnerhet används just av de evangelikala. (sid. 10)
På Liberty University är den politiska agendan inte något man döljer. Man skryter med den. Falwell säger redan under välkomstanförandet, att USA:s universitet har blivit grogrunder för omoral och droger, anti-kristendom och anti-amerikanism. – Men de kan vara lugna, bland personalen på Liberty University finns det minsann inte en enda socialist! Och inte en enda liberal! (sid. 20)
Skolan är knappast en ultimat akademisk miljö. Agendan är klar från början. Känslan man får av Rooses bok, är att kommer någonsin vetenskap och dess belägg i konflikt med Bibeln, så är det Bibeln som har rätt, oavsett hur tung bevisbördan är emot den. Exempelvis har man en obligatorisk kurs i kreationism (hardcorevarianten av den något mer beslöjade Intelligent Design-läran, som vi ju till och med råkar på i Sverige emellanåt).
För att ackrediteras, var man tvungen att stryka kreationismen från biologikursen. Så då skapade man alltså en fristående, obligatorisk, kurs istället. Detta har alltså lett, till att alla studenter måste ta kreationismkursen, men endast biologistudenterna får undervisning om evolutionsteorin. — Varje lektion börjar med en bön. Roose ger åtskilliga exempel på hur Liberty Universitys tentamina ser ut. Jag är inte tillräckligt bekant med amerikansk skolmiljö, för att säga om testen är ett kännetecken på undervisningsmetoden på Liberty University, eller generellt i USA. Men de fungerar uppenbarligen ofta så, att man får en mening, med ett ord borttaget. Studenten förväntas fylla i rätt ord. Det går an för grammatiska övningar, men övergången till andra ämnen är knappast alltid särskilt lämplig, och det beskär möjligheten att formulera ett eget svar, att anlägga en egen, utredande aspekt. Rätt/fel-test förekommer, med minst sagt biaserade frågor: »True or False: Noah's Ark was large enough to carry various kinds of dinosaurs.« (sid. 94) —
Liberty University hanteras ömt av författaren. Väl ömt. Han blir vän med åtskilliga studenter, förbluffas över deras inskränkthet ibland, men de blir ändå människor framför honom. Och, får vi förmoda, för att inte röja sitt undercoverliv, går han aldrig i egentlig debatt med dem. Att döma av Rooses skildring, går studenterna i stor utsträckning omkring och ger varandra uppmuntrande Bibelord, talar om hur Gud verkar i deras liv, sitter i bönemöten, studerar Bibeln och har den där förmodade coolheten som även jag kan känna igen från svenska evangelikala sammanhang: det farligt-inte så farliga; det vill säga, det som utmanar i ingruppen, men skulle gå förbi helt utan uppseendeväckande i den vanliga världen. Rooses beskrivning av studenterna stämmer väl med min egen erfarenhet av evangelikala kristna: »It still feels like everyone on this campus is tuned in to a radio frequency I don't get on my antenna.« (sid. 65).
Några få frågor verkar bekymra både Falwell och stora delar av studenterna i synnerhet: evolutionsteorin, homosexualitet och abort. Homofobiska tillmälen haglar över Roose: det är det naturliga att säga, om man vill vara uppkäftig mot någon. Fag. Queer. Roose menar att det homofobiska språkbruket blomstrar mer på Liberty University än på sekulära universitet. Roose har säkert rätt när han påpekar, att »a society that still uses a word like faggot to mean 'idiot' have made gay people's lives a lot harder«. (sid. 44). Jag kan inte ens tänka mig, hur det skulle upplevas för individen att vara uppriktigt kristen, men samtidigt homosexuell, i en miljö där homosexualitet ständigt verkar målas upp som Det Stora Onda i samhället. En även för Liberty University-miljön extrem student utbrister till och med att han skulle knäcka nacken på den kille som blev kär i honom. En annan granne till Rooster menar att homosexuella i ett perfekt samhälle skulle få dödsstraff. (sid. 108f) Studenterna får till och med i kurser lära sig hur man ska bekämpa homosexualitet, där man bland annat får lära sig att den homosexuella livsstilen (vad nu det är) inte är lycklig och ansvarstagande, och så vidare. Roose menar att kursen i fråga hade varit en perfekt satir, om nu någon hade velat parodiera över Liberty University, och den inställning liberalare människor har till evangelikaler. (sid. 168f).
Roose verkar ha en mycket splittrad inställning till Liberty University. Han gillar många av sina vänner, så länge det inte är fråga om deras kontroversiella åsikter. Han gillar till och med Falwell, även om han är förskräckt inför en del av hans uppfattningar. Han gillar innerligheten, men backar från den ytlighet som samtidigt finns. Han dras med i den enorma kyrkobyggnadens gudstjänster, men längtar tillbaka till sina lugna kväkargudstjänster i barndomen. När Falwell avlider, mot slutet av terminen, verkar Roose känna sorg – men också förundran över den märklige man han fick lov att intervjua knappt två veckor innan han dog (fortfarande undercover, för skoltidningen på campus).
Min uppfattning, såsom jag får skapa en förståelse genom att läsa Rooses bok, är vassare. Jag avskyr Liberty University. Det är en skam att en skola kan bli ackrediterad, där lärare fritt kan erkänna, att de inte skulle ändra uppfattningar, även om de hade universums alla bevis emot sig. En skola där det finns supportgrupper för homosexuella – men inte för att stödja dem i det de är, utan för att få dem att bli något annat. En skola som öppet placerar sig till höger på den politiska skalan. Hela upplägget är så antiintellektuellt, att platsen inte borde kalla sig skola över huvud taget. Platsen är en skam. Det är ett religiöst indoktrineringsläger.
The Unlikely Disciple är en viktig bok, även om jag menar att författaren är väl mild i sina omdömen. För oss, som inte skapat personliga relationer på Liberty University, är det förmodligen enklare att förskräckas. Och kanske rentav ta varning.
Gud bevare oss för alla liknande tendenser i det svenska utbildningslandskapet!
– – –
The Unlikely Disciple: A Sinner at Americas Holiest University, Kevin Roose, Grand Central Publishing 2009. ISBN: 978-0-446-17843-3.
söndag 6 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar