Min föreställning om liv bortom döden

När jag dör, vill jag att någon samlar ihop alla mina anteckningsböcker, mina maskinskrivna ark, mina Open Office-filer på datorn, och låter trycka dem och binda in dem i ett läderband hos någon bokbindare. Det torde bli några hundra sidor, kanske något tusental: seså, en bibeltjock bok. — Och jag vill att anteckningarna ska finnas där urskiljningslöst: det skamsna, det ångerfulla, det slött skrivna, det som är bra. Så finns en rejäl bit kvar av mig, fastän min kropp och dess kusk – min hjärna – slutat leva.

Det är min föreställning av liv bortom döden.