Katten är död. –
...spann i sängen,
när jag satt med filosofi.
Och långt innan dess.
...spann i sängen,
när jag skrev skrivmaskin,
och bara det röda bläcket fanns kvar,
...stod ut,
under alla de där hundratals timmarna,
när jag läste Första Mosebok...
Andra Mosebok...
Tredje Mosebok... –
vände sig på sin höjd, gäspade, somnade om.
...spann i sängen,
när tonårsångest spred
kråkfötter över papperet.
Katten är död.
– Sov gott, lilla vän.
fredag 4 juni 2010
Fragment: Selma 1991-2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fina katt.
Som sagt: det gör ont när vänner försvinner. Oavsett om de har två eller fyra ben.
Hon fick i alla fall ett långt liv. Förstår att det blir tomt. Mina katter blev 16 och 18 år och jag saknar dem...
Det är märkligt hur en sån liten krabat kan ge en sån värme.
Selma blev verkligen gammal! Katter är kloka och vackra. Vi fick tyvärr ta bort våra fina katter pga allergi, synd. Det var helt fantastiskt när kattan fick ungar. Hon tydde sig sååå till oss och visade sån tillit. Och de små liven var ju så mysiga och lite senare lekfulla och roliga.
Skicka en kommentar