Vindling om det vackra

»All beauty must die«, sjunger Nick Cave olycksbådande. Men i väntan på det gläds vi åt det vackra, även i det dekadenta, och fortsätter att läsa, för att förflytta själva vårt medvetande in i en parallellvärld; och vi fortsätter att skriva, för att förflytta både oss själva och dem som till äventyrs läser till samma ickegeografiska plats: vare sig den platsen är ett fotografi av verkligheten vi till vardags går omkring i, föds och dör i, eller något annat.

»All beauty must die«, men det ska jag också. Och fram till dess lever jag i dubbla världar: den här, där det vackra är uppblandat med det fula – och den där, transcendenta, där allt följer dess skapares meningsbyggnad.