Bokrecension: Tyfon | Joseph Conrad

Tyfon (eng. Typhoon) är en novell eller kortroman i äventyrsgenren skriven av Joseph Conrad (1857-1924). Boken utkom som följetong i Pall Mall Magazine 1902, och släpptes som bok samma år.

Jag har läst Tyfon i svensk översättning av Louis Renner (1884-1956).

* * *

Conrad vet vad han talar om, när han talar om livet till sjöss. Han gick själv till sjöss vid sjutton års ålder och förblev sjön trogen under sexton år. Conrad, polack av aristokratisk börd, kom att bli heltidsförfattare först sedan han gått i land på grund av ohälsa.

Med anledning av denna författarens bakgrund kan man veta, att när Conrad skriver om rullande skepp, om livet ombord och om nautiska ting, så är det inte fria fantasier, utan grundat i egen erfarenhet. Kanske är det detta som ger en bok som Tyfon sin särskilda nerv.

* * *

Tyfon är berättelsen om en storm. Icke en mild höststorm, utan en orkan, en tyfon, en storm som drabbar ångfartyget Nan-Shan som en ursinnig, personlig fiende när hon stävar fram under singalesiskt flagg vattnen utanför Kina mot Fu-chou (Fuzhou) med en last av diversegods och tvåhundra kinesiska arbetare på väg hem från olika kolonier.

Kaptenen, den fantasilöse och principfaste MacWhirr, med större tilltro till sin egen känsla och erfarenhet än böckernas lärdom om stormar, vägrar att försöka undvika den annalkande orkanen, på grund av den försening det skulle kunna innebära. Besättningen, bestående av en handfull engelsmän har bara att anpassa sig.

Stormen kommer att avslöja besättningens art. Den jovialiske Jukes, styrman ombord, ser nog vad som är på gång när vågorna börjar häva sig innan vinden tilltagit, men utför lojalt allt kaptenen befaller. Folket i maskinrummet betvingar kolet och metallen. Någon mister förståndet. Andra söker skydd. Och kineserna, instängda i lastutrymmet, börjar slåss om sina hopsparade silverdollar, sedan deras resekoffertar krossats och innehållet kastas hit och dit.

Och fartyget pinas, slås, bucklas. Barometern sjunker till rekordlåga nivåer. Allt dränks av bränningarna som översköljer däcket. Men när nästan alla ombord verkar ha dragit slutsatsen att drunkningsdöden är deras öde, bevarar kapten MacWhirr en förhoppning om att de kanske, kanske ändå skall ta sig igenom.

* * *

Tyfon är först och främst en äventyrsberättelse om människan mot naturen, maskinen mot klimatet. Conrad hinner dock också skickligt skissa fram aktörernas personlighetsdrag, från den sympatiske styrmannen till den direkt osympatiske båtsmannen, från den tillknäppte kaptenen till den järnhårt slitande chefsmaskinisten Rout.

Och denna skicklighet i att på det korta utrymmet ge en färgstark panoramabild stärker givetvis romanen, så att dess företräde inte enbart ligger i den mycket naturtrogna skildringen av tyfonen som drabbar fartyget, utan även i gestaltandet av stämningen och spänningarna ombord. Läsaren distraheras aldrig från det rullande skeppet, men heller inte från relationerna mellan människorna som finns därpå.
– – –

Tyfon, Joseph Conrad. Övers. Louis Renner. Forum 1973. ISBN: 91-37-05444-9. 88 sidor.