Bokrecension: Lans och lyra | Emil Zilliacus

Lans och lyra: Litterära studier och kåserier är en samling texter av Emil Zilliacus (1878-1961) finlandssvensk författare, poet, docent i litteraturvetenskap, översättare.

Boken utgavs första gången 1933.

* * *

Emil Zilliacus var ett unikum i svensk litteraturhistoria i kraft av sin översättargärning. Främst grekiska antika texter överförde han till svenska.

Lans och lyra består dock inte i huvudsak av översättningar, utan av studier i den värld där de texter han översatt kom till. Och det går inte att ta miste på den glöd med vilken Zilliacus berättar om Hellas och det antika Grekland, vare sig det nu handlar om hur ett riktigt grekiskt symposion gick till, eller hur Xenophon skriver om det strapatsrika återtåget efter den grekiska legohärens marsch in i Persien.

Zilliacus är, genom sin djupa förtrogenhet med texterna som översättare, den optimala Hellasskildraren.

* * *

Jag har läst en och annan Zilliacussignerad översättning av grekiska skådespel. Hans svenska är i dessa fall utomordentligt stilsäker. Att läsa Lans och lyra ger dels lite mer kött på benen vad gäller denne översättares egen person, hur han förhåller sig till sitt ämne, och dels en djupare förståelse för den värld där dessa skådespel framfördes: boken skänker ett sammanhang.

Vad vi rent konkret möter i Lans och lyra är sådant som studier av den fromme Hesiodos framställning av livet på landet, Xenophons Anabasis, men också dennes innerliga text om godsägarlivet.

En fördjupning i Aischylos Perserna finns med, och därtill en mycket upplysande kontextualisering av Aristophanes Riddarna, där läsaren får veta bakgrunden till denna till skådespel klädda politiska attack. Och mycket mer.

Och lyricismen bryter helt ut i det avslutande prosapoetiska stycket, "Vid brasan med Horatius", som sätter in författaren i Horatius grekisk-romerska värld. Zilliacus talar genom dennes dikter med den gamle romerske poeten, erfar hans tillvaro och ser därtill gudar och heroer dra förbi, fastän Zilliacus sitter i sin snötäckta lantgård i Karelen. Genom denna vackra text åskådliggör Zilliacus med all önskvärd tydlighet vad studiet av antiken ger honom personligen.

* * *

Zilliacus översättningar av antika dramer står förvisso för sig själva i kraft av sin skönhet. Men Lans och lyra, med sin strama men aldrig torra prosa, erbjuder vyer över den kultur vari de en gång framfördes, nästan alltid med djup förankring i från antiken bevarade poetiska texter. Som en sann filolog förmår han finna livet som andas i bokstäverna.

Och tycker vi att dramerna låter oss höra antikens röst, så får samma epok tydligare stämma genom Zilliacus essäer. Det är som att lyssna till en sån där historielärare som både själv brinner för sitt ämne och förmår trollbinda eleverna inför det han målar upp för deras ögon.
– – –
Lans och lyra: Litterära studier och kåserier, Emil Zilliacus. Hugo Gebers förlag 1933. 223 sidor.