söndag 6 februari 2011

Fragment: Ponering

Varför inte?

* * *

»Förhörsledare: Inledande förhör med [...], med anledning av överfallet av [...] och [...] vid [...], på kvällen, lördagen den [...]. Detta förhör spelas in. Är ditt namn [...]?
Jag: Ja.
F: Befann du dig på platsen [...] på kvällen, lördagen den [...]?
J: Ja.
F: Kan du berätta vad som hände?
J: Jag var på väg hem efter en fest. Vid busshållplatsen såg jag två ynglingar bråka med varandra. Jag frågade dem om allting var lugnt. Då började de tjafsa, och en av dem knuffade mig. De sa åt mig att gå. När jag gått några meter ropade grabben som knuffats att jag skulle komma tillbaka. Han ropade också 'jävla hora' och 'fegis'. Så jag gick tillbaka. När jag kom fram fick jag ducka för ett slag. Då slog jag grabben i ansiktet, och han föll till marken. När den andre grabben försökte slå mig, slog jag honom också, med två slag. Då föll han också till marken. Sen ringde jag polisen, som kom efter en kvart. Sedan dess har jag suttit i häktet.
F: Var du berusad vid tillfället?
J: Ja, måttligt.
F: Du är åtalad för misshandel. Hur ställer du dig till det?
J: Jag misshandlade båda personerna, efter att de försökt misshandla mig.
F: Spelade personernas etnicitet någon roll i sammanhanget?
J: Att jag slog dem? Nej.
F: En av gossarna är inlagd på sjukhus med hjärnskakning. Den andre har fått behandling för brutet näsben.
J: Det kan jag tänka mig.
F: Hur känner du inför det?
J: Känner?
F: Ja, hur känner du inför det?
J: Inget.
F: Hur ser du på ditt eget ansvar för det som hände?
J: Jag har inget ansvar. Allting sker som det måste ske. Amor fati och Nietzsche, vet du. Allt sker som det måste ske.
F: Va?
J: Jag kan inte ta ett personligt ansvar för att jag handlade på det sätt som jag var tvungen att handla på. Det hade varit omöjligt att handla på nåt annat sätt.
F: Men du hade ju kunnat låta bli, och gå därifrån.
J: Nej.
F: Jo, men det hade ju bara varit att låta bli att låta sig provoceras?
J: Knappast. Det vore ett brott mot kausaliteten.
F: Va?
J: Det vore ett brott mot kausaliteten.
F: Är du religiös?
J: Absolut inte.
F: Så ingen har något ansvar för nånting som sker?
J: Det stämmer.
F: Löjeväckande.
J: Det är inte min uppfattning.
F: Förhöret avslutas härmed, och [...] får återvända till häktet, i väntan på vidare förhör.«

2 kommentarer:

fabucjonas sa...

En association. Det är intressant att det finns en del forskning om vårt beteende som stödjer hypotesen att vi är mer eller mindre hårt determinerade att handla som vi gör. Implikationerna för t.ex. synen på brott och straff blir ju enorma. Ändå talas det inte mycket om detta.

Creutz sa...

Exakt. Jag är synnerligen intresserad av just den aspekten av determinismen. Onfray ägnar sig också en hel del åt frågan i "Handbok för ateister" (usch, jag avskyr verkligen den svenska titeln...). Det ligger minst sagt revolutionerande potential i den här problematiken.