Titeln är ganska utförlig med vad de 32 sidorna innehåller, varför knappast någon vidare presentation av materialet torde vara nödvändig. Men jag kan knappast undanhålla några av de finfina gåtor, som i ovan nämnda bok delgives en skojfrisk allmänhet:
* * *
»23. Vid hvilken tid sår bonden lin? — Aldrig: han sår ej lin, utan linfrö.«
»25. När sitter kråkan på trästubben? — När trädet är afhugget.«
»37. När kan man stå på benen och se sig sjelf stående på hufvudet? — Vid en spegelblank källa.«
»96. Hvad är det som ingenting kostar, men hvarmed man kan vinna så mycket? — Höfligheten.«
»111. Hvad behöfs till ett bra bröllop? — Ja ty utan ja kunde aldrig något bröllop ske.«
»117. Hvilket är det bedrägligaste vatten? — Det vatten, som faller ur qvinfolkens ögon när de gråta.«
»137. Jag är det simplaste som ögat ditt har sett. Det skönsta på vår jord jag likväl ursprung gett. — En jordklump, hvaraf qvinnan skapades.«
»174. Hvad finnes mest i kyrkan? — Hufvudhår.«
»201. Hvilka kunna laga Europa om det går sönder? — Jo, kejsaren af Ryssland och konungen af Sverige, ty de båda hafva eller regera öfver Lappar.«
* * *
Och när vi så kvävt våra skrattsalvor och torkat tårarna, kan vi tillsammans konstatera, att även humor har en sådan tidsbundenhet, att den kan bli nattstånden.
3 kommentarer:
Haha, skrattade faktiskt till litegrann. Men kanske inte på det sätt som avsetts. Oavsiktlig komik tycker jag ofta slår avsiktlig =)
Får erkänna att här fnissades det faktiskt lite stilla. Med den gamla svenskan blir det ju lite roligt.
Jo, precis... Roande på ett helt annat sätt än vad författaren avsåg en gång... Västgötaklimax i varje skämt, typ...
Skicka en kommentar